Sverigedemokraternas väg genom vänsterhat och mediastormar

Ronie Berggren gör en tillbakablick på medial vinkling, svartmålning och ren oförskämdhet i mötet med Sverigedemokraterna. Något Sverigedemokraterna tagit sig igenom under Jimmie Åkessons konsekventa ledarskap.

———-

I Riksdagsvalet den 9 september så kommer Sverigedemokraterna att bli Sveriges andra eller tredje största parti. Kanske till och med Sveriges största.

Oavsett vilken plats man hamnar på så kommer det att vara en stor framgång för ett parti som i 25 års tid kämpat mot en politisk och medial stormvind.

En stormvind där media från alla håll – oavsett om det rört sig om Public Service eller privata aktörer; om det rört sig om tidningar med socialistisk profil eller tidningar med liberal profil – har gjort allt för att definiera Sverigedemokraterna utifrån sina egna mallar snarare än utifrån vad partiet själv sagt att de står för.

Jag har inte hängt med i svängarna sedan början och har inte koll på allt. Men jag har röstat på Sverigedemokraterna sedan 2006 (kan ha skrivit 2010 i något annat sammanhang, men 2006 är det korrekta: dessförinnan röstade jag KD 1998 och 2002) och har googlat mig fram till lite äldre material som jag nu tänkte dela med mig av.

Bilden som framträder av en mycket vinklad mediaporträttering till sverigedemokraternas nackdel är tydlig.

Jimmie Åkesson 1996

Början fram till mitten av 1990-talet brukar av dagens sverigedemokrater betecknas som Sverigedemokraternas mörka år, innan Mikael Jansson tog över ordförandeskapet 1995 och började en upprensning i partiet.

Sverigedemokraterna var emellertid inte nazister dessförinnan heller, vad media än försökt göra det till. 1996 hölls ett möte lett av Mikael Jansson, där också en mycket ung Jimmie Åkesson fanns på plats, som 1 min. och 37 sek. in i klippet blir tillrättavisad om hur han bör hålla i den svenska flaggan.

Det är en sverigedemokratisk demonstration av ett slag som inte skulle hållas idag, och inte heller behöva hållas idag. Men ingenting tyder på nazism, och dess dåvarande ungdomsordförande Jimmy Windeskog säger i inslaget uttryckligen att partiet är demokratiskt.

Det som är slående med detta klipp är inte SD utan de ”anti-fascistiska” vänsteraktivisterna. Det svårt att inte dra slutsatsen att våldstendenserna finns hos dem, inte hos Sverigedemokraterna.

Men även bland sverigedemokraterna på plats sållade SD ytterligare, när Jimmie Åkesson tog över. Jimmy Windeskog uteslöts 2005 för att han var kritisk mot utländska adoptioner och Lars Emanuelsson uteslöts 2004 efter att ha sagt att de som förespråkar ett mångkulturellt samhälle är ”quislingar”.

De uteslöts alltså för att SD ville städa ytterligare, inte för att dessa var nazister. Här är klippet, väl värt att se. I synnerhet för vänsteraktivisternas skull. De skränar, skriker och utan polisen ter det sig inte omöjligt att de skulle ha attackerat sverigedemokraterna.

 

Jimmie Åkesson 1998

1998 fick sverigedemokraterna se ganska stora framgångar i en rad kommunval. Bland annat i Jimmie Åkessons hemstad Sölvesborg. Efter valet anordnade TV4 Sydost en debatt mellan den då 19-årige Jimmie Åkesson och Sölvesborgs socialdemokratiske kommunalråd Jens Ågren.

Ågren beter sig på ett sätt som säkert kännetecknade äldre herrar på den tiden, men som idag framstår arrogant. Han försöker hitta ”fem punkter” i Sverigedemokraternas partiprogram för att påvisa varför SD inte är ett demokratiskt parti.

Det är svårt att begripa vad han försöker säga. Däremot drar han en parallell mellan Sverigedemokraterna / Jimmie Åkesson och Josef Stalin. Han säger:

Sen tycker jag också att när man skriver att riksförsäkringsverket och riksbanken ska vara enväldiga, var och en på sitt område, då börjar det tendera att gå över lite till stalinismen

Ågren påminner också om hur nazisterna tog makten på demokratisk väg, och sedan avskaffade demokratin i Tyskland på 1930-talet, även om Ågren inte vill påstå att SD är nazister.

Jimmie är coollugn, på samma sätt som han är idag. Miljön och hans sätt att uppträda för nu 20 år sedan, gör att man slås av att han har åstadkommit ett politiskt verk som ingen annan av dagens partiledare kommer i närheten av.

Järnrörsskandalen 1998

1998 hade sverigedemokraterna även gått starkt framåt i Haninge kommun. Där utsattes emellertid de ledande sverigedemokraterna, Steve Ahlberg och Tor Paulsson, för våld den 24 april, när de attackerades med järnrör av ”antifascister”. En av kvällstidningarna hade följande artikel, om en ”järnrörsskandal”.

Inget etablerat parti tog Sverigedemokraterna i försvar. Folkpartisten John Glas spred rykten om Sverigedemokraterna, och talade om ”nazistiska flygblad” och ville stoppa SD från att höras i närradion.

Jimmie Åkesson blir partiets ledare och intervjuas i SVT24, 2005

2005 så blev Jimmie Åkesson ny partiledare, och ersatte då Mikael Jansson. Det pratades nu öppet om att Sverigedemokraterna skulle kunna ha en seriös chans att komma in i Riksdagen i valet 2006. Åkesson intervjuades den 9 maj 2005 på SVT24:s program Korseld. En lång intervju där Åkesson emellertid är mycket skicklig och trots att han är ny framstår ha påtaglig intervjuvana. Slående även i denna intervju, för sådana som likt mig inte har hängt med i SD:s och Åkessons resa från början, är att han framstår likadan som idag. Väldigt konsekvent.

Debatt med Fredrick Federley 2006

Ett halvår innan riksdagsvalet 2006 fortsatte pratet om sverigedemokraternas möjligheter att ta sig in i Riksdagen. SVT hade ett inslag om SD:s valupptakt under sin nye partiledare.

Ingen ville emellertid debattera med Jimmie Åkesson i SVT. Något alla partier motiverade med att Sverigedemokraterna ”inte respekterar alla människors lika värde”.

Fredrick Federley, ordförande för Centerns ungdomsförbund, vågar emellertid ”ta debatten”. I debatten så applicerar han emellertid rakt av sin egen syn på Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna och säger att ”han känner” att sverigedemokraternas ”argumentation snarare handlar om hudfärg och hårfärg” än något annat. Federley säger också att de etablerade partierna visst tar invandringen på allvar.

Debatten är intressant eftersom de saker Federley säger om ”hudfärg och hårfärg” så tydligt inte stämmer, och att Alliansen (och Centern) skulle ha tagit SD:s problembeskrivning på allvar vet vi idag att de inte gjorde. Här är debatten, där Jimmie Åkesson framstår slipad och lugn, och återigen – likadan som idag. Men framförallt så varnar han för ett problem som de andra blundar för – multikulturens långsiktiga konsekvenser.

Sverigedemokraterna fortsätter framåt: Islam i fokus

Sverigedemokraterna kom nu inte in i Riksdagen 2006, men partiet fortsatte, under Jimmie Åkessons ledarskap, framåt med riksdagsvalet 2010 i sikte.

Den 19 oktober 2009 så skrev Jimmie Åkesson en debattartikel i Aftonbladet om hotet från muslimsk massinvandring. ”Muslimerna är vårt största utländska hot”, löd den av Aftonbladet satta rubriken. Åkesson skrev bland annat:

… dagens mångkulturella svenska maktelit är … totalt blind för farorna med islam och islamisering. Man utgår från att muslimer inte vill någonting hellre än anpassa sig till ett västerländskt levnadssätt och västerländska normer, liksom att islam i grund och botten är samma sak som kristendom, med den enda skillnaden att muslimer har ett annat namn på gud.

Därmed antar man också att man kommer att kunna tämja islam på samma sätt som sekulära krafter sedan århundraden tillbaka tämjt den europeiska kristendomen och förpassat den till den privata sfären.

Islam skiljer sig dock från kristendom på flera avgörande punkter, till exempel gällande distinktionen mellan andlig och världslig makt och synen på vålds­användning. Islam har ingen motsvarighet till Nya testamentet och inget allmänmänskligt kärleksbudskap. Dessa skillnader har också gjort att islam och den muslimska världen aktivt har avvisat upplysningen och humanismen.

… För 20 år sedan tror jag att de flesta svenskar skulle ha mycket svårt att tänka sig att islam skulle komma att bli Sveriges näst största religion, att svenska konstnärer som kritiserar eller skojar med islam skulle leva under ständigt dödshot, att ett tiotal muslimska terrororganisationer skulle komma att etablera sig i Sverige, att ledande muslimska företrädare skulle framföra krav på införandet av sharialagar i Sverige

… Allt detta är i dag en del av den svenska verkligheten.

… Som sverigedemokrat ser jag detta som vårt största utländska hot sedan andra världskriget och jag lovar att göra allt som står i min makt för att vända trenden när vi går till val nästa år.

I ett Sverige, där debatten om islam under hela 20-00-talet hade präglats av vänsterakademiker som Jan Hjärpe, Mattias Gardell och en rad andra, så blev Åkessons artikel gnistan som tände krutdurken. Sverigedemokraterna betraktades nu som öppet islamofobiska.

En som försökte ta denna utmaning på allvar var Centerns ordförande Maud Olofsson som debatterade saken med Jimmie Åkesson på SVT Gomorron 2009. Det är en sevärd debatt eftersom Maud Olofsson också försöker lägga orden i munnen på Jimmie Åkesson.

Inte heller besvarar hon den kritik Åkesson riktar mot att Centern blundar för islamism i sina egna led, på vilket Åkesson ger den muslimske centerpartisten Mahmoud Aldebe som exempel på en islamist. Olofsson tar det inte på allvar. Så här i efterhand vet vi emellertid att Mahmoud Aldebe också är make till Ebtisam Aldebe, kvinnan som 2011 satt i Migrationsdomstolen och där stoppade uppehållstillstånd för kristna konvertiter och som 2018, i egenskap av nämndeman, dömde enligt sharialag i Solna tingsrätt.

Det var emellertid ingenting som Maud Olofsson hade minsta insikt i.

Inför valet lanserade Sverigedemokraterna också en valfilm där man anspelade just på den muslimska massinvandringen och hur den åsidosatte svenskar.

Hån och häckel

Kanal 5:s sexistiska skämt med Louise Erixon

Inför valet började nu på allvar medias hån och häckel. Den 23 mars 2010 så gör Kanal 5:s ”humor”-program ”Ballar av Stål” med med Pär Lernström och André Wickström en set-up mot Sverigedemokraternas ungdomsförbunds ordförande Louise Erixon (numera mer känd som Jimmie Åkessons hustru). Ett mycket smaklöst och också sexistiskt inslag. Det är bara 5 minuter långt, men väl värt att ses, inte för dess kvalité men för exemplifieringen av smaklösheten.

 

Noteras bör också att Louise Erixon gör en viktig poäng i inslaget, att om man bygger ett torn med klossar utan att stoppa, så rasar det till slut. Noteras kan också att detta helt ignoreras. ”Kjellgrun”, säger istället att det roliga då är att man då kan bygga upp det igen. Publiken skrattar. Känguruns svar, innebär i praktiken förespråkande av samhällsomstörtning och därefter en ny samhällelig ”pånyttfödelse”. Den blodiga franska revolutionen, kommer för tanken.

Men det spelade ingen roll. Det här var en tid när ingen lyssnade på vad Sverigedemokraterna faktiskt försökte säga. SD sa det, därför var det inte ens värt att reflektera över.

Nu är vi här, hösten 2018. Ett Sverige med ISIS-sympatisörer i tusental, islamiska enklaver, ett terroristdåd i hjärtat av Stockholm och en massinvandring som på sikt kommer att lösa upp den svenska välfärdsstaten. Orsaken till det beror på att ingen lyssnade på de varningar som somliga faktiskt försökte ge.

Sverigedemokraterna kommer in i Riksdagen

Men det var inte bara humorprogrammen som agerade nedrigt. På Almedalsveckan, sommaren innan valet, så hoppade Svenska kyrkans biskop i Visby, Lennart Koskinen, upp på en talarscen för att avbryta Sverigedemokraterna. Han oroade sig över att hans församlingsmedlemmar bekymrat kommit till honom och klagat på att SD . höll till i närheten av kyrkan: ”Ni kan väl inte stå för detta närmast fascistiska budskap?”, hade de sagt, vilket gjorde att han kände sig nödgad att ingripa. I ett samtal om saken på SVT gav Åkesson emellertid svar på tal.

Två veckor innan riksdagsvalet 2010 så intervjuades Jimmie Åkesson också av en reporter från TV4, som på ett mycket envist och arrogant sätt försöker misskreditera Sverigedemokraternas budgetförslag med ett uppträdande jag har svårt att föreställa mig att han brukade i förhållande till andra partiledare. Ta en titt.

Trots detta så blev valet 2010 blev en banbrytare och Sverigedemokraterna kom in i Riksdagen med 5,7% väljarstöd. Under valvakan intervjuades Mattias Karlsson av en SVT-reporter och sa då att Sverigedemokraterna siktade mycket längre. De siktade på att bli Sveriges största parti 2018.

Alla var emellertid inte lika glada och hoppfulla. På Socialdemokraternas valvaka så grät man bokstavligen över Sverigedemokraternas framgång.

Vänsterpartiets ledare Lars Ohly bet däremot ihop och satte den hårda sidan emot och vägrade sminka sig samtidigt som Jimmie Åkesson.

Men det var även folk som protesterade. Tusentals människor samlades på platser i hela Sverige för att demonstrera mot SD:s intåg i riksdagen.

På Facebook startades även en grupp som snabbt blev populär: Röstade du på SD? Ta bort mig som vän. Gruppen blev så stor att SVT Debatt tog upp den i ett program.

Jimmie Åkessons första tal

Men Jimmie Åkesson höll ställningarna. I november 2010 gjorde han sitt första framträdande i Riksdagen och sa då så här:

Hetsjakten fortsätter

Under den första mandatperioden fortsatte motståndet mot Sverigedemokraterna att ta sig nya uttryck. 2013 tryckte en kvinnlig vänsteraktivist en tårta i ansiktet på Jimmie Åkesson när han var ute för att signera sin nya bok.

I samband med en ”anti-rasistisk” manifestation i Kärrtorp i december 2013 så sjöng rapartisten Silvana Imam om att skära halsen av sverigedemokrater.

2014 väntade ett nytt valår. I maj 2014 släppte Kartellen och Timbuktu låten Svarta duvor & vissna liljor, där Sebbe Staxx sjöng:

Jag satt några timmar där hos Säpo, no bigge.
Det var något om att jag har mordhotat Jimmie.

Och Timbuktu:

Dunka Jimmie gul och blå,
hissa i en flaggstång

I valet 2014 fortsatte SD:s framgångar. Sverigedemokraten Björn Söder blev talman i Riksdagen, vilket fick vänsterpartisten Rosanna Dinamarca att säga att han inte var hennes talman.

2015 sjöng Niklas Strömstedt i TV4 om ”Lyckolandet” där han tydligt raljerade med SD.

Råttfällan

Den 4 februari 2015 lät Expressen också göra ett stort reportage om den 56-årige Håkan från Norrköping, som byggt en gigantisk råttfälla där han tänkte fånga in sverigedemokrater.

Jimmie Åkesson blir utmattad men gör comeback

Trots motstånd fortsatte SD optimistiskt vidare. Men Jimmie Åkesson blev utmattad. Hösten 2014 sjukskrev han sig. Detta fick emellertid många att skicka lyckönskningar. En av dessa var invandraren Emil Sanchez, som i januari 2015 gjorde följande video där han manade Jimmie Åkesson att komma tillbaka och rädda Sverige. Ta en titt, den här är rolig.

Jimmie Åkesson skulle också göra comeback, och inför detta val, den 9 september 2018 står Sverigedemokraterna inför ett historiskt genombrott. Något som i stor utsträckning går att härleda till Jimmie Åkessons ledarskap och konsekvens.

Valet 2018

Våldtäkter, som andra partier helt avfärdade som främlingsfientlighet, är nu något vi förstått sker. Där svenskar är offer och utlänningar de primära förövarna. I maj hölls en av de tidiga debatterna inför höstens val. Jimmie Åkesson tog upp våldtäkterna något Stefan Löfvén försökte prata bort i ett replikskifte som lär bli en klassiker.

I den valrörelse som nu är inne i sin slutfas, där mållinjen nås den 9 september, har anti-SD-utfallen emellertid också fortsatt. På TV4s Sommarkrysset den 30 juni, så uppträdde Rebecca & Fiona feat. Parham med artister som bar tröjor med texten ”Fuck SD”.

Jimmie Åkesson har emellertid gått vidare förvissad om ungefär samma saker som han alltid pratat om: att massinvandringen inte fungerar. Något tydligt förklarat i Sverigedemokraternas valfilm 2018.

Avslutning

De här klippen är så klart bara axplock från  en historia som spänner sig mer än 25 år bakåt. Men jag tror att klippen har förmedlat något väsentligt, ett porträtt av Jimmie Åkesson under åren. Ett porträtt av ledarskap. Många av Sveriges problem beror på att Sverige inte haft kompetenta ledare.

Jimmie Åkesson har dock ett politiskt konsekvenstänkande som ingen annan nuvarande partiledare kommer i närheten av. Klippen visar detta tydligt. Om vi skulle spela klipp från Moderaternas ledare Ulf Kristerssons ungdom, så skulle han prata om öppna gränser och fri invandring, vilket han idag inte längre gör.

Jimmie Åkesson, och Sverigedemokraterna, gjorde emellertid en korrekt analys i tidigare skede än någon annan. De tog också vanliga människors problem på allvar. Människor som redan för tiotalet år sedan drabbats av massinvandringens baksidor men som då var för få för att andra partier skulle bry sig om dem (notera klippet från 1996 när Mikael Jansson konstaterar att våldtäkter av utländska gärningsmän är ”en verklighet, tyvärr”).

Dessa anslöt sig till SD och SD tog dem till sig. De frågor som SD sedan drev tog emellertid de övriga partierna avstånd ifrån eftersom de var mer rädda för budbäraren än intresserade av budskapet. Konsekvensen blev förespråkande av politik helt motsatt den som SD förespråkade. Resultatet av det blev fortsatt ökad massinvandring, vilket i sin tur ökade problemen ytterligare. Och det är just det som har fått SD att fortsätta växa.

Den 9 september 2018 är ett ödesval. Vi kan då välja vilket Sverige vi vill ha. Vill vi fortsätta på den inslagna vägen, eller vill vi ändra kurs? Jag för min del är starkt förvissad om att det bland partiledarna och ”statsmininsterkandidaterna” bara finns en riktig ledare – Jimmie Åkesson. En person kapabel att förvalta mer än bara en ideologisk idé eller någon brännande sakfråga. En person kapabel att förvalta en nation. Och det är just en sådan ledare som Sverige behöver – en landsfader snarare än en CEO eller partiordförande.

Jag avslutar med Åkessons band Bedårande barns cover av sången ”Be för Sverige”.

RONIE BERGGREN

You may also like

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *