Arisk Asatro inom Blackmetalkulturen

Ronie Berggrens C-uppsats om den nynazistiska grenen av blackmetalkulturen, författad höstterminen 2001, vid religionsvetenskapliga institutionen, Umeå Universitet.

————————-

2001 när den här uppsatsen skrevs så var blackmetalkulturen fortfarande mer mystikomgärdad än den är idag, och nya nazistiska strömningar var inte lika öppet lättillgängliga som de är idag.

I denna version saknas fotnoter (de finns emellertid offentligt tillgängliga i den textutgivna uppsatsen som kan beställas från religionsvetenskapliga institutionen i Umeå) men däremot har några tillägg gjorts med gamla intervjuer och extra material som inte togs med när uppsatsen skrevs, på grund av den stress och tidsbrist sånt här med deadline:s kan orsaka färska uppsatsstudenter. När extramaterial infogats förekommer en inledande parentes med texten [OBS: Extra]. Jag har även korrigerat språket och i synnerhet min då engelska-influerade tendens till särskrivningar.

För ämnesinsatta framkommer sannolikt ingenting nytt. Uppsatsen publiceras främst för att i en tid när många skribenter stoltserar med ”I’ve been here, I’ve been there, I’ve been fucking everywhere” (för att citera en cover från ett av mina  favoritband) skryta lite med mitt eget akademiska CV, samt för att offentliggöra sedan länge undanskuffade intervjuer som trots allt kan vara intressanta för ämnes-intresserade.

Därtill är en viktig lärdom av uppsatsen detta med yttrandefrihet. Jag som kristen, mörkhyad och politisk liberal möter i denna uppsats satanister, asatroende, identitärer och nazister som förespråkar totalitarism. Något som jag önskar kan visa att man trots diametralt motsatta personliga åsikter, likväl kan respektera människor som tänker annorlunda och försvara deras okränkbara rätt att yttra sig fritt. En läxa som aldrig blir gammal nog att växa ur tiden, även om den här uppsatsen i sig har några år på nacken.

Ronie Berggren,

Oktober 2018


ARISK ASATRO INOM BLACKMETALKULTUREN


 

INLEDNING

Denna skrift handlar om förändringar inom den musikkultur som kallas för blackmetal. Detta är en kultur som majoriteten av människor aldrig kommer i kontakt med, mer än möjligen som en rubrik på någon löpsedel eller som ett sensationellt inslag på  tevenyheterna. Bland den skara som hört talas om fenomenet, så förknippas det oftast med ”hårdrock” och satanism, – vilket också sker på goda grunder.

När blackmetalmusikens konturer tog form i mitten av 1980-talet, så kretsade det mesta kring antikristendom, pentagram och ”djävulsdyrkan”. På senare år har dock delar av denna miljö både förändrats och utvecklats, och på blackmetalträdets svarta stam har i dessa dagar en ny gren växt ut, en gren där Satan ersatts av Oden, och det uppochnervända korset har ersatts av hakkorset.

Namnet för denna subkultur är nationalsocialistisk blackmetal (NSBM). Inom denna tämligen nya subdivision av blackmetalkulturen kombineras nazismens rasmystik med asatrons symboler och nordiska vikingaideal. Genom NSBM-kulturen får blackmetalmusikens tidigare enbart religiösa och musikaliska extremism nu också ett politiskt ansikte.

Disposition, Syfte och Problemområde

Denna skrift bör kunna ses som en introduktion till en extrem underground-miljö kretsande kring religiös, politisk och musikalisk extremism. Mitt syfte är att följa den linje av nynazistisk asatro som utvecklats inom blackmetalmusiken och sedan analysera vad detta innebär rent konkret för musikens framtid. NSBM-scenen skulle man givetvis kunna analysera också med utgångspunkt i nynazismen, men det görs inte här, utan i denna skrift är blackmetallmusiken det centrala. Den huvudsakliga frågeställning som denna skrift syftar till att besvara lyder:

På vilket sätt har den rasistiska asatron utvecklats inom blackmetalkretsarna, och vad kommer detta i framtiden att innebära för blackmetalkulturen?

Denna fråga kommer att diskuteras mer utförligt i slutanalysen, men utöver denna övergripande frågeställning består också varje enskilt kapitel av en mindre underfråga. Uppsatsen är indelad i två delar, varav första delen innehåller tre kapitel om Black Metalmusikens utveckling.

I kapitel 1 presenteras backmetalkulturen, dess begynnelse och dess historiska bakgrund. Kapitlet kretsar kring frågan; vad är blackmetal, och i vilken mån har denna ”kultur” utvecklats från satanism till asatro ?

Kapitel 2 handlar om norrmannen Varg Vikernes, vars roll varit central i utvecklandet av såväl blackmetalkulturen som sådan, som utvecklingen av den rasistiska asatron inom denna kultur. Detta kapitel syftar till att konkretisera Vikernes betydelse för den paganistiska blackmetalrörelsens framväxt.

Kapitel 3 bär namnet Nationalsocialistisk blackmetal. Efter att i tidigare kapitel ha introducerat Black Metal scenen och dess religiösa/ideologiska utveckling, redogörs här den tydligt uttalade och mer fristående NSBM-kulturen. Kapitlet syftar till att beskriva utvecklandet av denna kultur, konkretisera vad denna kultur är för något och vad som skiljer denna från den ”vanliga” blackmetalscenen.

Sist av allt finns också en avslutande diskussionsdel bestående av två kapitel i form av en kort sammanfattning strax följt av en analytisk slutdiskussion. I slutdiskussionen behandlas uppsatsens huvudfråga om på vilket sätt utvecklandet av den rasistiska asatron inom BM kulturen har påverkat och kommer att påverka denna scens framtid.

Metoder och källor

Mycket av de fakta som redovisas i denna uppsats utgörs av förstahandsinformation från människor jag känner, har träffat eller på annat sätt har kontakt med. Denna sorts information är nästan helt nödvändig eftersom den subkultur jag valt att analysera, än så länge är ett nästan helt akademiskt outforskat område. Några böcker av forskningsanalytisk karaktär finns emellertid och jag tänker här kort presentera de verk jag huvudsakligen använt mig av.

Forskningslitteratur

Det mest kända och enda forskningslitterära verk värt namnet som primärt handlar om blackmetal är boken ”Lords of Chaos”, skriven 1998 av amerikanen Michael Moynihan i samarbete med sin norske medförfattare Didrik Søderlind. Här beskrivs hur den mörka och morbida musikvärld som i mitten av 1980-talet uppstod i Norge kom att lägga grunden för den sedan snabbt världsvitt växande blackmetalkulturen. Och även om mycket av den information jag själv inhämtat kommer från andra källor så är ändå denna bok den primära grunden för min egen skildring av blackmetalmusikens historia.

En annan bok som förvisso inte betytt lika mycket men ändå varit av visst intresse är ”Lucifer Rising” skriven 1999 av Gavin Baddeley. Främst handlar denna bok om satanism och inte om vare sig blackmetal eller asatro, men den har ändå utgjort ett visst underlag till denna skrift eftersom blackmetalmusiken alltsedan sin begynnelse har starka kopplingar till satanismen.

Källor

Utöver den nämnda forskningslitteraturen så har också andra skrifter använts. En nyckelperson inom den ”ariska asatrons blackmetal-värld” är norrmannen Varg Vikernes. Genom sitt enmansband Burzum, sin viktiga roll i blackmetallens första dagar, och sina extrema paganistiska neonazi-åsikter så är Varg Vikernes den entydigt mest centrala personligheten inom den National Socialistiska BM- kulturen. Vikernes som för tillfället avtjänar ett långvarigt fängelsestraff för mord och kyrkbränder, har spenderat en stor del av sina dagar bakom galler med att pränta ner sina national socialistiska tankar på papper, vilket resulterat i ett antal böcker.

De två i skrivande stund viktigaste av dessa är ”Vargsmål” (publicerad 1996) samt ”Germansk Mytologi og Verdensanskuelse” från 2000. I ett kapitel som helt och hållet ägnas denne man, kommer dessa böcker i korta drag att både presenteras och analyseras. Jag kommer då också  att diskutera i vilken mån Vikernes tankar påverkat utvecklingen av NS-blackmetal.

Utöver dessa skrifter består det övriga källmaterialet primärt av hemsidor, böcker, tidningar och andra skrifter som är författade av organisationer och individer anknutna till NSBM och asatro-miljön. Fullständiga titlar på dessa redovisas i litteraturförteckningen. Utöver de rent skriftliga källorna kommer jag också att analysera musiken och texterna av vissa band som jag anser vara representativa för denna miljö. Dessa band presenteras emellertid utförligt längre fram och behöver inte nämnas här.

Inledande förord

Många av de åsikter som i detta arbete nämns, framförs och citeras, är minst sagt politiskt inkorrekta och tolereras inte av dagens samhälle. Jag menar dock att alla, oavsett politisk eller religiös åsikt har rätt göra sig själva hörda på sina egna villkor, oavsett om man är ”vänster eller höger”, ”kristen eller satanist”.

Demokratins pelare bygger på en öppen diskussion med yttrandefriheten som grundval. Och även om en demokrati av ren självbevarelsedrift givetvis på det praktiska planet måste försvara sig från de som utnyttjar demokratins frihet i odemokratiska syften, så bör ändock friheten att på egna villkor uttrycka sina åsikter i ord eller skrift inte fråntas någon.

Människor har inte och bör heller inte ha rätt att agera hursomhelst, men väl rätt att tro, tycka och uttrycka vad de vill. Ett demokratiskt samhälle utan denna grundläggande rättighet är en åsiktsfascistisk skendemokrati.

Min önskan med denna skrift har redan från första början varit att skildra en tämligen okänd miljö på ett så objektivt sätt som möjligt utan att vare sig ignorera eller censurera de många gånger ”provocerande” åsikter som finns inom dessa kretsar. Hur bra eller dåligt jag har lyckats med detta, får läsaren själv avgöra.

Jag gör inga anspråk på att vara någon ”expert” på detta ämne. En av mina baktankar i valet av ämne var att just få tid till att lära mig själv lite mer om en kultur jag finner synnerligen intressant. Det finns många som skulle kunna beskriva blackmetallkulturens utveckling med dess diverse subalternativ på ett betydligt bättre sätt än jag, och denna skrift bör därför tas för vad den är; en enkel introduktion till NSBM-världen, inte en djup genomgripande avhandling.

Eftersom jag själv aldrig i egentlig mening varit en del av blackmetallkulturen så finns det definitivt många områden där min kunskap är bristfällig. Förhoppningsvis har dock detta inte inverkat på uppsatsen, men jag vill ändå påpeka att om felaktigheter i någon form skulle upptäckas så ligger ansvaret för dessa fel helt och hållet på mig, inte på de diverse kontakter jag använt mig av i researchen till detta arbete.

Slutligen både tror och hoppas jag att denna skrift ska kunna uppskattas av en mängd människor med högst åtskilda åsikter.

Carpe Diem,

/ Ronie Berggren (email: macleod1001[at]yahoo.com), – januari 2002

KAPITEL 1: BLACK METAL – Djävulens Toner

Hårdrockens utveckling

När hårdrocken slog igenom under slutet av 1970 och början av 80-talet, höjdes många höga röster i protest mot denna ”fruktansvärda musik” som somliga menade vilseledde ungdomen till en amoralisk livsriktning. Kristna kyrkor varnade i skarpa ordalag för ”Djävulens musik” och det går knappast att förneka att skivomslagen till band som Black Sabbath, Kiss, AC/DC, Mercyful Fate och Iron Maiden visade upp en många gånger ”satanisk” och skrämmande image.

Hårdrocken utvecklades egentligen redan i slutet av 1960-talet när somliga band började lansera en ”hårdare” variant av den traditionella rockmusiken. Band som Rolling Stones, Led Zeppelin och Deep Purple spelade en tuffare musik i kombination med en stor portion fascination för det ockulta. Rolling Stones flörtade med ”satanism” och deras låt ”Sympathy For The Devil” från skivan Beggar´s Banquet (1968) antogs snart som inofficiell nationalsång av Anton Laveys Satanistkyrka i Kalifornien.

I slutet av 1960-talet, närmare bestämt 1969 så bildades också det band som kom att bli heavy metallens stora pionjärer, nämligen Black Sabbath. Black Sabbath hade precis som Rolling Stones en satanisk image, men dock en mer avancerad sådan. Trots detta så rörde det sig dock främst om just en image och inget annat. Bandet hade i sina texter ingen utpräglad satanisk filosofi, tvärtom så betraktade de nästan på ett ”kristet vis” det ockulta som något farligt man skulle passa sig för. Men om man nu vill gå så långt till att dra den slutsatsen att  Black Sabbaths sataniska image bara existerade i det enda enkla syftet att visa folk hur farligt det var med det ockulta och på så sätt få dem att hålla sig borta, så blev resultatet det raka motsatta.

Nästan alla band inom kategorin hårdrock/heavy/trash/death-metal osv, har i någon mån influerats av Black Sabbath, och som denna skrift kommer att visa, så har många av dessa band allierat sig med den ”sataniska sidan” snarare än att hålla sig borta från den.

Efterhand utvecklades dock hårdrocken i nya inriktningar med allt tyngre former. Skillnaderna mellan de olika genrerna är många gånger hårfin, men från den hårdrock/heavy metal som Black Sabbath representerade tillsammans med andra band som exempelvis Judas Priest och Motor Head, utvecklades sedan under första halvan av 1980-talet trash- metallen genom band som  Slayer, Antraxh, Metallica och Megadeth. Också inom denna metallvariant florerar ockulta och sataniska symboler i form av pentagram, uppochnervända kors och ormar. Men här handlade attributen mer om morbida sätt att kanalisera aggressivitet och ungdomlig frustration på, snarare än om att symbolerna skulle representera någon särskild inre övertygelse.

Tom Araya, sångaren från Slayer, svarar i en intervju på frågan om de var förberedda på reaktionerna när deras tidigaste album släpptes under tidigt åttiotal:

”Jag tror inte att vi brydde oss. Det gör vi inte nu heller. När vi kom på titeln på det här albumet[”God hates us all”] kände vi; ”Häftigt!”. Sen kände vi: folk bryr sig faktiskt. De vill veta vad vi menar. Och det ligger ingen djup tanke bakom.” ( [parentes] tillagd )

Även här var alltså imagen i form av blodiga promotionbilder och antikristna symboler inget annat än bara just en ”häftig” image, något djupare allvar fanns det inte. Men parallellt med denna scen, utvecklades även andra artister vilka tog sin ”sataniska/antikristna image” på större allvar. Venom, Mercyful Fate och Bathory, är tre band som enligt författaren Michael Moynihan huvudsakligen utgör rötterna till vad som senare skulle bli ”den moderna blackmetalvågen” i början av 1990-talet.

Venom började sin bana år 1979-80 i Newcastle, England och hade precis som Black Sabbath och Slayer en ”ond” ”satanisk” image som emellertid också i detta fall saknade djupare innebörd. Vad som gör Venom intressanta är dock inte deras pseudosatanism utan det i synnerhet intressanta namnet på ett av deras album. 1981 släpptes deras första skiva ”Welcome to hell”, och följande år  kom nästa platta med den talande titeln ”Black Metal” – och i och med den skivan hade också namnet på framtidens alltigenom sataniska ”musikstil” myntats.

En annan metallvariant som började utvecklas under denna tid var dödsmetallen (deathmetal). När metallmusiken utvecklats till denna fas hade en förskjutning gjorts från England och USA till förmån för Skandinavien och i synnerhet Sverige. Stockholm och Tampa i Florida var enligt Michael Moynihan dödsmetallens två huvudstäder.

Svenska band som Entombed, Hypocrisy, Dismember, och Unleashed var tillsammans med Amerikanska band som Deicide, Morbid Angel och Obituary genrens grundare. Dödsmetallen hade som namnet antyder, texter som generellt handlade om döden. Rent musikaliskt så skilde sig denna metallvariant från många tidigare metallband på grund av dess nedstämda gitarrer och mörka ylande röstlägen, som till stor del stod helt i motsats till många andra hårdrock/”metallbands” falsettröster, som exempelvis Europe.

Därmed hade också steget till vad som sedan skulle bli känt under betäckningen ”Black Metal” tagit form, varav den sistnämnda rent ljudmässigt skulle komma att låta väldigt snarlikt dödsmetallen, samtidigt som den rent attitydmässigt skulle slå in på en helt annan väg …

Andra vågen av Black Metal

Venom var alltså det band som lanserade begreppet ”Black Metal” och själva placerades de under tidigt 1980-tal också inom denna genre, men det var på en tid när begreppet egentligen saknade konkret innebörd. Venom var i likhet med sina kollegor inom heavy-trash-metallen ”snälla sniglar bakom hårda skal”. Imagen var en image och inget annat. Utöver King Diamond och Mercyful Fate, så var Satan för de flesta band enbart en ”häftig  varelse” man kunde använda sig av för att chocka, skrämma och provocera, men det var också allt. Venom brukar dock tillsammans med Mercyful Fate och liknande band kallas för ”den första vågen av Black Metal”, – de ”sataniska” metallband som verkade under tidigt 1980-tal, och Venom hade genom sin fyndiga skivtitel tillsammans med dödsmetallens ylande läten lagt den grund som senare självaste ”Helvetet” skulle byggas upp på.

Mayhem

I mitten av 1980-talet formades det band som skulle bli det första av de ”moderna” blackmetallbanden som introducerade ”den andra vågen av Black Metal”, – det band som skulle ta sin satanistiska image på betydligt större allvar än tidigare, och skapa de attityder som därefter länge skulle råda inom Black Metallscenen. Bandets namn var Mayhem, och bildades i Norge 1984, av Øystein Aarseth, mer känd under sitt pseudonym Euronymous.

Mayhem släppte sin första demo 1986, med titeln ”Pure fucking Armageddon”, och året därefter släpptes deras mini LP ”Deathcrush”. I och med Mayhem skulle blackmetal-musiken från att bara ha varit ett lättvindigt begrepp att märka viss imagebetonad musik med, bli ett genuint redskap i kampen mot kristendomen.

Fokus flyttades från dödsmetallens Sverige och Amerika till en morbid undanskymd butik i Norge – närmare bestämt butiken ”Helvetet” i Oslo. Denna butik startades upp av bandets grundare Euronymous i mitten av 1991, och skulle bli en av de centrala platserna för blackmetal-scenens framväxt under dess begynnelse år. Euronymous, vars antagna smeknamn var grekiska och betydde ”dödsprinsen” – fascinerades av mörker, destruktivitet och ondska, – detta var vad blackmetal handlade om och det var också vad butiken skulle centrera kring.

”Helvetet” var belagt i Gamla Stan på Oslos östsida och utmärkte sig genom sina suspekta svarta fönster som gjorde att det utifrån lätt skulle kunna uppfattas som någon av områdets många porrbutiker. Väl inne i butiken insåg man dock snart att Euronymous hade gjort vad han kunnat för att få sin affär att leva upp till dess namn. Väggarna var svartklädda och rummet dekorerat med dödskallar och dödsrelaterande attribut som försänkte platsen i en mörk spökfull stämning. ”Helvetets” betydelse för blackmetal-scenen var i början helt central. I butiken knöts kontakter mellan olika band och intresset för blackmetal ökade.

Blackmetal handlade för Euronymous om satanism i den bemärkelse att man dyrkade Satan. Euronymous satanistiska ideologi gick ut på att göra tvärtemot allt som kristendomen representerade. Att vara satanist var detsamma som att vara ond och verka för destruktivitet. Denna form av religiös satanism där Djävulen dyrkades, skilde sig alltså markant från den mer strukturerade form av satanism som representerades av den kände satanistfilosofen Anton LaVey och dennes ”Church of Satan”. I LaVeys lära handlade satanism om att vara livsbejakande. Kristendomen sågs inom LaVeyanismen som något ont och hämmande, medan ”Satan” i LaVeys tappning var något utvecklande och konstruktivt där livet fritt från kristna dygder kunde njutas till max.

Men om LaVeys satanism var livsbejakande så var dock Euronymous satanism anti- livsbejakande.  Euronymous motsatte sig helt LaVeys idéer och menade att sann satanism handlade om ondska, hat och destruktivitet. Mayhems uppgift var att sprida detta budskap. Ironiskt nog hemsöktes också Mayhem av sina egna idéer, och drabbades på mer än ett sätt av vad de själva propagerade för.

1988 hade den unge svensken Per Ohlin, tidigare medlem i bandet Morbid, flyttat in till Euronymous i Norge och tagit över rollen som Mayhems sångare. Per Ohlin, mer känd under sitt smeknamn Dead – delade Euronymous syn på Satan, döden och det morbida. Under live-spelningarna brukade Mayhem ibland resa upp spetsade grishuvuden på pålar och det hände att Dead skar sig själv i armarna för att betrakta publikens reaktion när de såg hans blod välla fram. Detta gav honom en känslomässig tillfredställelse.

Dead bodde tillsammans med Euronymous och Mayhems trummis i ett hus utanför Oslo. En dag när Euronymous kom hem i april 1991 var dörren låst, och eftersom de bara hade en nyckel till huset fick han lov att klättra in genom ett öppet fönster, vilket visade sig vara fönstret till Deads rum. Väl inne hittade han Dead som skjutit sig själv i huvudet med ett hagelgevär, och vars hjärnsubstans låg utspritt över rummet.

Euronymous första tanke var föreviga händelsen genom att plåta det hela, så han gick ut och köpte sig en kamera och tog bilder av den döde ”Dead” vilka sedan planerades utgöra omslaget till den kommande skivreleasen. Euronymous tog även reda på delar av Deads hjärna och åt dem, – på så sätt kunde han skryta med att han också var kannibal. Allt för att ryktena om Mayhems ondska skulle öka.

En annan av Euronymous idéer var att beslagta en större del av Deads kropp. Att såga av en arm var en tanke som slog honom, men som avfärdades eftersom polisen troligast skulle undra varför den dödes ena arm saknades. Som förklaring till Deads självmord hävdade Euronymous att han dog för den ”sanna scenens skull”, och menade att Dead begått självmord på grund av att Blackmetal-scenen blivit alltför trendig.

Detta var uppenbart ett felaktigt påstående och bara ett sätt för Euronymous att dra uppmärksamheten till sig själv och sin egen verksamhet. Dead hade enligt personerna i hans omgivning alltid fascinerats av döden. Han hade pratat om nära-döden-upplevelser och verkade vantrivas i den värld han för tillfället befann sig i. Dead hade också varit en person som av många betraktades som humorlös, men på de sista rader han någonsin skrev, orden på hans självmordslapp, stod det skrivet; ”Excuse all the blood.” – I sällskap med dödens ironi lämnade Dead världen.

Vargen kommer

Deads självmord gjorde Mayhem omtalat, och Øystein Aarseth, -a.k.a- Euronymous, var med sin butik ”Helvetet” och sitt skivbolag ”Deathlike Silence” den centrala gestalten i den (norska) blackmetal-scenens framväxt. Andra band bildades här och var, och Euronymous var en person man i dessa kretsar såg upp till – han var genrens gudfader. Snart skulle han dock komma i kontakt med en annan person som inom kort skulle bli Black Metal världens näste frontfigur.

Kristian Vikernes, som efterhand antog namnet Varg Vikernes, kom från den norska staden Bergen och hade genom deathmetallbandet Old Funeral som han själv spelade i, kommit i kontakt med blackmetal-världen och den omtalade Euronymous. Hans tid med Old Funeral blev emellertid inte långvarig och snart lämnade han bandet för att gå sin egen väg. I stället bildade han sitt eget enmansband Burzum, varav namnet hämtades från J.R.R Tolkiens fantasyvärld, där ordet betyder ”mörker” på de groteska varelserna orchernas språk. Ett av hans egna smeknamn var Grishnack, också det ett orch- namn hämtat från Tolkiens trilogi ”Sagan om Ringen”.

Euronymous imponerades av Vikernes musik och de två blev snart goda vänner. I början följde Vikernes samma satanistiska (anti-moraliska) blackmetal-ideologi som Euronymous, – den ”ideologi” som gick ut på att vara anti- allt som i samhällets och den kristna världens ögon uppfattades som gott. Anti- liv, anti- social, anti- mänskligheten med mera, – var teman som genomsyrade Euronymous och Vikernes kretsar.

Euronymous och Vikernes hade en vänskapskrets som gick under betäckningen ”den svarta cirkeln”. Dessa skulle bli mytomspunna och i tidningarna beskrivna som en samling ljusskygga, hemlighetsfulla och organiserade djävulsdyrkare som följde i ondskans blodiga spår. Detta var överdrifter, för i själva verket var gruppen, även om de begick vissa kriminella handlingar, föga mycket mer än ett mystiskt namn på det kompisgäng som träffades i ”Helvetets” källare.

Euronymous och Vikernes var dock representativa för den sataniska livsstil som kännetecknade blackmetalkulturen och som allteftersom fick en mängd yngre efterföljare. Och även om Vikernes själv (som idag räknar sig själv som asatroende nationalsocialist) förnekar att han någonsin varit ”satanist” så finns det en hel del som indikerar på att han i princip följde Euronymous (inverterade satanistiska bibeldoktriner) i spåren. Gavin Baddley citerar i sin bok ”Lucifer Rising” en intervju som gjordes med Vikernes tidigt 1993. I den intervjun säger Vikernes att hans och Euronymous satanism är äkta, i motsats till Anton LaVeys ”Church of Satan” och tidigare ”black”-metal-bands image-satanism som Venom:

”We are the way Venom and Bathory claimed to be. We believe what they pretended to believe.”

På frågan om Vikernes tror på Satans existens svarar han:

”He exists in a spiritual form. Like a big black shape, too black to be seen.”

I intervjun säger han sedan att han även tror på Gud. Gud är god och Satan ond, och de två för krig mot varandra. I detta krig tjänar han själv på Satans sida och ser sig själv som Satans slav. Hans syfte är att föra krig mot Gud.

Vikernes fick alltså mycket av sitt sataniska tankegods från Euronymous, men en sak som skilde dem båda åt, var att Vikernes var mer praktiskt inriktad än den förre. Han hade förmågan att inte bara tala om ”ondska” utan att också verkställa detta i praktiken.

Den 6 juni 1992 brann Fantoft stavkyrka ner på den norska västkusten. Denna historiska byggnad uppfördes så tidigt som på 1100-talet och var en av Norges äldsta och historiskt viktigaste byggnader. Branden var anlagd, och den huvudmisstänkte var blackmetal-musikern Varg Vikernes.

Denna brand skulle sprida sig och bli den första i en rad anlagda kyrkbränder runtom i Norge. Den 7 November 1995 hade den Norska nyhetstidningen Aftenposten en artikel som handlade om anlagda kyrkbränder. Tidningen skrev att mellan 1992 och 1995 hade hela 44 anlagda kyrkbränder polisanmälts, varav 22 fall uppdagats. Enligt Norska Kripos (Norges motsvarighet till svenska SÄPO) så hade gärningsmännen i varje löst fall varit blackmetal -”satanister”.

Vikernes fälldes aldrig för branden på Fantoft, men dömdes dock för tre andra kyrkbränder och ålades 8 miljoner norska kronor i skadestånd. Varg har aldrig erkänt att han tänt på Fantoft stavkyrka av för honom själv rent ”rättssäkerhetsmässiga” skäl. Däremot anspelar han på denna händelse så ofta att misstankarna mot honom definitivt förstärks. 1993 släppte han genom sitt band Burzum en skiva vid namn ”Aske” med en bild av den nerbrända ”Fantoft Kirke” på omslaget. Som en lustig sidodetalj kan nämnas att hans bror arbetade som brandlarms försäljare, ja han sålde faktiskt brandlarm till kyrkor.

I dödens fotspår

Vikernes kyrkbränder visade att han var mer handlingskraftig än Euronymous, – han gjorde det Euronymous bara talade om. Men fler kriminella handlingar skulle redan samma år följa i blackmetal-scenens fotspår.

En annan av blackmetalmiljöns pionjärer var Bård Eithun, a.k.a Faust – trumslagare i blackmetalbandet Emperor. Den 22 augusti 1992, alltså bara en kort tid efter den kyrkbrand som Vikernes misstänktes för och som gjorde att den undanskymda blackmetalrörelsen fick samhällets blickar riktade mot sig,  mördade Faust en homosexuell man i sin hemstad Lillehammer. Han hade besökt en pub och var på väg därifrån när en okänd alkoholpåverkad man kom fram och gjorde vissa närmanden. Detta irriterade Faust, och när mannen frågade om han ville följa med till en avskild plats inne i skogen beslutade han sig för att döda honom, – hans svar blev ja, – han ville följa med. Efter att ha vandrat iväg till en avskild skogsglänta högg han främlingen till döds med trettiosju knivhugg. I en intervju av Michael Moynihan säger han att han inte ångrar detta totalt meningslösa mord och att det inte är av någon större betydelse.

Dödsprinsens öde

Mordet på den homosexuelle mannen, vars namn var Magne Andreassen, var det första mord som kunde anknytas till blackmetalscenen, men det var inte det sista.

Den 10 augusti året därpå fann man ingen mindre än självaste Euronymous död, brutalt mördad i uppgången till sin lägenhet. Misstankar riktades mot konkurrerande blackmetalband i Sverige, men det visade sig till slut vara Euronymous egen ”vän” Varg Vikernes som utfört dådet.

De båda hade av olika orsaker, däribland ekonomiska, hamnat i konflikt med varandra – vilket resulterade till att Vikernes i sällskap med en annan person begav sig av till Euronymous lägenhet. Själv hävdar han att han åkte dit för att tala med Euronymous, och att det hela ledde till en konfliktsituation där Euronymous hamnade i panik och angrep Vikernes först. Polisen å andra sidan menade att Vikernes åkte dit i syfte att med berått mod mörda Euronymous.

Enligt Snorre Ruch, som var med Varg när mordet skedde, var mordet planlagt. En av anledningarna till varför Vikernes mördade Euronymous, berodde enligt honom, – utöver det faktum att de befann sig i konflikt med varandra – på att Varg inte ville vara sämre än Bård Eithun, som tidigare mördat mannen i Lillehammer. I en artikel i webzinet ”Panzer Magazine” skriver Bjarne Henning Kvaale, att en av de anklagade i fallet beskrev Euronymous attityd mot Greven (Vikernes), som aggressiv, kritisk och negativ. När Greven fått veta det hade han slängt ur sig: ”Euronymous måste gå. Han står i vägen för mina ekonomiska framtidsutsikter.”

Vikernes hade därefter talat om att döda Euronymous och diskuterat olika sätt att göra detta på. Ett förslag var att helt enkelt halshugga honom med en yxa i det ögonblick han öppnade dörren. Ett annat alternativ var att be Euronymous visa något på sin dator, och sedan sticka honom i ryggen. Båda dessa förslag skulle emellertid stanna på planeringsstadiet. Euronymous dog i trappuppgången till sin lägenhet genom ett knivhugg rakt igenom huvudet –iklädd i enbart sina underkläder. Varg Vikernes berättar i en intervju vad som, enligt honom själv, hände:

I rang on his doorbell. He was on the fourth floor. I was talking into the intercom.  ”Hello, who is it?”

”It´s Varg, let me in.”

”Why?”

”I want to talk to you.”

And he let me in! I walked up to the fourth floor; the other guy was standing outside smoking. I knocked on the door upstairs. He was still in his underwear. I walked up four flights of staris and he was still in his underwear!

I was out of breath when I got up there and he was standing there. The neighbors said they heard everything. They told the police they heard a woman screaming! I was laughing when I read about it. He ran away, pressing the doorbells and calling ”Help!” They said there were 23 or 24 stab wounds, but that´s not true. I was running after him, stabbing, and it was four or five stabs. The first stab was in the chest. The whole time he was trying to run away, so I had to stab him in the back… The autopsy was bullshit. They said he died of blood loss. The real point is that he died from one stab to the head. He died momentarily. Bam! he was dead. Through his skull. I actually had to knock the knife out. It was stuck in his skull and I had to pry it out, he was haning on it – and then he fell down the stairs. I hit him directly into his skull and his eyes went boing! and he was dead.

Vikernes dömdes till tjugoett års fängelse – Norges hårdaste straff -, och oavsett motivet till mordet, så bestod faktumet att ”Dödsprinsen” nu var död, och Vikernes kom snart att axla rollen som ”blackmetalvärldens nye guru”.

Om Deads död hade givit Mayhem och blackmetalvärlden uppmärksamhet, så  fick mordet på Euronymous samma effekt men nu i ännu större skala. De norska tidningarna var inte sena att skriva historia efter historia om de ”ondskefulla satanisterna”. Varg Vikernes, blev i allmän mun nu känd som ”Greven” och ryktena om denne person växte sig allt större. Detta ledde till att musiken uppmärksammades av en mängd ungdomar som tidigare aldrig ens hört talas om den. Blackmetal blev den nya innegrejen och en mängd olika band startade upp vid denna tid, som ett direkt resultat av det omskrivna mordet.

Skriverierna var störst i Norge, men även i Sverige hade den norska blackmetalscenen uppmärksammats. Så tidigt som den 26 juli 1992 hade Christopher Jonsson, frontfiguren i det svenska dödsmetallbandet Therion utsatts för mordbrandsförsök i sitt hus i Upplands Väsby. Elden upptäcktes emellertid innan någon kom till skada. Men på dörren fanns en lapp fastnaglad med kniv där det stod skrivet: ”Greven var här, och han kommer tillbaka.”

Polisen kunde snart arrestera en 18 årig flicka vid namn Suuvi Mariotta Puurunen, som i tidningarna kallades för ”Maria”. Hon hävdade att hon gjort dådet på befallning av Greven, – Vikernes – och dömdes till ett års vård på mentalsjukhus. Blackmetal:en hade nu en rad kriminella handlingar med sataniska förtecken i sitt bagage. Mord, kannibalism, gravskändningar, kyrkbränder och mordbrandsförsök var några. Men mycket skulle snart komma att förändras. ”Satanismens” brist på kreativitet hade lett den till en ”dead end” – en återvändsgränd. En ideologi som bara gick ut på att sprida död, destruktivitet och anti- moral kunde kanske locka en tid, men dess brist på utvecklande förmåga gjorde att ett nytt religiöst/ideologiskt alternativ snart skulle träda in i svartmetallvärlden.

SathaNazism: Från Satan till Oden

Efter mordet på Euronymous skedde en förändring i Vikernes liv. Från att ha kallat sig själv ”satanist” och levt efter en tämligen dualistisk världsuppfattning, där han själv valde den onda sidan, förändrades nu hans idéer och han utvecklade ett större politiskt intresse. Under rättegångsprocessen där han slutligen dömdes till sitt tjugoettåriga fängelsestraff, och genom mediernas överdrivna bild av den ”bloddrickande Greven”, utvecklades ett starkt förakt mot samhället.

Tidigare hade kyrkan och kristendomen varit den centrala fienden, men dessa var bara en del i ett mycket större spel. Hela det västerländska samhället som sådant var ju uppbyggt av kristna, och på kristna grunder hämtade från bibeln. Det var därför inte bara kyrkan som måste bekämpas utan också själva samhället. Kristendomen hade tusen år tidigare med svärdet i hand fördrivit den hedniska tro som varje sann nordbo borde vara stolt över, och ersatt den med en judisk lögnlära som inte hade något att göra med nordens sanna natur. Satan var också han ett kristet/judiskt påfund, – Nordens sanna gud var Oden –Allfadern, inte Vite Krist.

Burzums tidigare låtar som ”Dominus Sathanas” fick nu bereda väg för annat material där den nordiska mytologin intog en central roll. Vargs politiska inriktning kunde heller inte anpassa sig till det rådande liberala demokratiska judeokristna samhället, istället skulle nationalsocialismen bli hans nya politiska ledstjärna. Han antog namnet Kvisling – efter den norske landsförrädaren – som ännu ett i raden av hans redan många namn och smeknamn, och hävdade dessutom att han själv var en avlägsen släkting till denne – enligt honom själv – norske nationalhjälte (Greven, Kristian, Varg, Larssøn, Kvisling, Vikernes…).

Varg Vikernes och hans band Burzum, skulle av många komma att räknas som det första nationalsocialistiska blackmetal-bandet. De som hävdar detta menar oftast också att Varg ända sedan Burzums början varit asatroende nationalsocialist, och förnekar precis som han själv, att han någonsin sysslat med ”satanism”. Det mesta tyder, som jag senare kommer att påvisa, dock på att detta är rent önsketänkande, – men i vilket fall som helst så var Burzum långtifrån det första metalband som genom sin musik skildrade den nordiska mytologin. Varg var heller inte ensam i blackmetal-kretsarna om att hysa fascination för nazismen och Hitlertyskland, även om han tveklöst var den som skulle dra det hela längst. Innan vi går vidare med att analysera Vargs ”nazistiska vikingatro” kan det dock vara värt att göra en kort överblick över de andra metallband som använt sig av dessa koncept.

Bathory

Ett av dessa var det kultförklarade svenska bandet Bathory som bildades 1983 och som skulle betyda en hel del för blackmetal-scenens framväxt. Genom sin musik och sina i början smått satanistiska teman hade de lagt en ljudmässig såväl som ”ideologisk” grund till blackmetal-scenen. Efterhand förbyttes emellertid också här den satanism som Bathorys tidiga plattor gav uttryck för mot en form av nordisk asatro. Bathorys drivande frontfigur Quorthon säger i en intervju:

I feel, myself, like the lost son. For my entire upbringing here I was exposed to Christian propaganda. We are born into the Swedish[National] Church whether we wish it or not. During school we get lessons on Christianity time and again. Then I was never interested in either religion or history. Christianity was, ofcourse, the Jewish history. It was when I first read about the Viking Age and Ásatrú that I became interested.

Fascinationen för asatro reflekterades först på Bathory albumet ”Blood Fire Death” (1988), och följde sedan med vidare till kommande album som exempelvis ”Hammerheart” (1990), ”Twilight of the Gods” (1991), och ”Blood on Ice” (1996). En viss lek med nazistiska symboler förekom också, men dessa fanns enbart i rent provokativt syfte och Quorthon förnekar att han skulle vara nazist.

Unleashed

Men Bathorys hedniska image skulle emellertid dra till sig en mängd efterföljare. De nordiska mytologiernas roll inom musiken var förvisso på intet sätt nytt. Den främste av dem alla i försöken att förena de två, – Richard Wagner – hade redan i slutet på 1800-talet genom sin musik skänkt liv till myterna. Nu hundra år senare skulle en ny generation blackmetal-diggande nordiska ungdomar göra samma sak. Asatron fascinerade, och fler band än Bathory skulle komma att föredra Oden framför den judiska varelsen Satan. Dödsmetallbandet Unleashed, med sina rötter i Stockholm använde sig även de av teman hämtade från den för- kristna eran. Michael Moynihan skriver om dem:

”Their live concerts appear no different at first from a typical Death Metal show, until lead singer and bassist Johnny Hedlund starts making frevent declarations on the necessity of destroying the Christian religion of weakness and exhortations that ”self preservation is the highest law!… The band members proudly wear amulets of Mjöllnir, the Hammer of Thor, and at a certain point in every show Hedlund leaves the stage, to return seconds later clutching a huge Viking horn filled with ale(or on special occasions, mead, the traditional sacred honey wine of ancient Europe). He will then dedicate a song, such as ”Into Glory Ride”, to his Viking ancestors, drink from the horn and pour some of the libation onto fans in front of the stage.”

Bandets sångare och bassist Johnny Hedlund förklarar varifrån hans intresse för den pre- kristna asatron kommer;

The influences that I have are auctually from my ancestors and from sitting in the countryside and feeling the power of nature – just by sitting there knowing that my grandfather´s, father´s, father was standing here with his sword… by knowing that you are influenced from it.

På frågan hur Johnny Hedlund såg på de nationalsocialistiska tendenser som förekom inom metal-scenen och ofta förknippades med band som i likhet med Unleashed förespråkade hedendom/paganism svarar han:

…we couldn´t care less, since it[National Socialism] has nothing to do with paganism or Odinism. People need to take history lessons if they can´t separate the two things. National Socialism is ancient political bullshit. ( [parentes] tillagd)

Hedlund menade alltså att odinism och nationalsocialism var två helt skilda saker, en åsikt som dock inte skulle bli oemotsagd i takt med att en mängd band med Varg Vikernes i spetsen snart skulle komma att förena de två.

Unleashed var i likhet med Bathory från Sverige, och båda banden kunde väl tillsammans med andra svenska band som exempelvis Thyrfing (bildat 1995 inspirerade av bland annat Bathory) närmast klassificeras som asatro influerad dödsmetall. Men intresset för metal och asatro fanns emellertid också hos grannlandet i väster…

Enslaved

I Norge skulle asatro-inspirerad metal tilldelas namnet vikingmetal – en betäckning som sedan kom att klassificera en mängd vikinga-inspirerade metalband som exempelvis Borknagr, Unleashed och Bathory – för att bara nämna ett fåtal. Namnet lanserades av det Norska vikinga/blackmetalbandet Enslaved som tillsammans med sina landsmän Einherjer, kom att bli ett av det mest välkända namnen inom vikingmetal-scenen. Till skillnad från många andra blackmetal-band som började sin bana med ”satanism” och senare övergick till asatro, så var Enslaved redan i begynnelsen under tidigt 1990-tal, ett band som hämtade inspiration från vikingatiden och den nordiska mytologin. Ivar Bjørnsson, bandets gitarrist och keyboardspelare säger:

”Satanism is as remote for us as Christianity. It´s just something that doesn´t interest us. We listened to all the Satanist stuff, but we were always only interested in the music.”

Satan lockade alltså inte Enslaved, men det gjorde däremot Oden och uttrycket ”vikingmetal” beskrev ganska talande vad bandet stod för. Här var det asatro som gällde. Men att vara ett av de mest kända ”vikingmetalbanden” inom den norska blackmetal-världen ledde också till en del komplikationer, och Enslaved beskylldes tidvis för att vara nazister. Grutle Kjellson, bandets sångare och bassist säger;

I början av karriären hade vi ett helvete. Dels var det ständiga polisförhör med anledning av vad som pågick inom svartmetalscenen just då, dels blev vi anklagade för att vara nazister av såväl radio som press. Fan vet varför. För att få slut på skitsnacket gick vi ut med ett pressmeddelande via Osmose för sju år sedan och sedan dess har det varit lugnt på den fronten. Otroligt skönt.

En lek med nazistiska symboler

Enslaveds intresse för asatro innebar givetvis inte automatiskt att de var nazister. De var heller inte ensamma om att anklagas för nazism. Också Emperor hade mötts av sådana beskyllningar, men förnekade att de hade något med nazism att göra. Bård Eithun a.k.a Fausts besinningslösa mord på den homosexuelle mannen i Lillehammer kunde förvisso ha tolkats ”nazistiskt”, men den handlingen var inte grundad på nazistiska värderingar.

Men anklagelserna som sådana gällande att vissa blackmetalband hyste nazistsympatier var dock inte helt ogrundade. Även om nästan inga band vid denna tid var uttalat nazistiska (till skillnad från den vid denna tidpunkt nybildade NSBM- rörelsen, som kommer att behandlas längre fram) så lekte ändå somliga band med nazistiska symboler, och uttryck som ”Sieg Heil” användes flitigt som hälsningsfraser i diverse fanzines som cirkulerade bland blackmetalfansen.

I viss mån berodde dock denna ”fascist-fascination” ofta på satanistbandens ”vi-vill-döda-allt-och-alla-attityd” – där nazisterna upphöjdes på grund av dess totalitära styre och etniska rensningar. Den politiska aspekten var för dessa band inte det viktiga, – det var dess destruktivitet som var det centrala. Euronymous hade fascinerats av kommunismen av just den anledningen och var under en period medlem i norska ”Rød ungdom”. Men när han kom underfund med att ”Rød ungdom” inte delade hans fascination för folkmord och starkt ledarskap och insåg att de i grund och botten bara var en samling vanliga ”liberala humanister”, lämnade han till slut organisationen.

De flesta band som upphöjde död och destruktivitet, och utöver de vanliga dödskallarna, pentagrammen, uppochnervända korsen och ormarna, också ville använda sig av politiska attribut för att uttrycka sin ondska föredrog dock oftast nazistiska sådana framför kommunistiska…

Zyklon B

1995 startades ett tillfälligt band upp av bland annat Samoth och Ihsahn från Emperor (samma band som Bård ”Faust” Eithun var med i innan han fälldes för mordet i Lillehammer) och Frost från bandet Satyricon. Bandet gick under namnet Zyklon- B och släppte en elva minuter lång (kort) mini cd vid namn ”Blood must be shed”. Men trots dess namn (Zyklon B var den gas som användes i Nazitysklands gaskammare) så tog bandet helt och hållet avstånd från såväl rasism som politik. Namnet valdes helt enkelt på grund av medlemmarnas fascination för mord och massmord, men givetvis misstänktes de ändå för att hysa nazisympatier.

I samband med ”Blood must be shed”-releasen, lanserade bandet (uppbackade av sitt skivbolag Malicious Records) också en pro-drog-kampanj under betäckningen ”Never stop the madness”. Mottot för kampanjen löd:

”Drugs are no fun. Drugs endanger the life and happiness of millions. It must never stop. We appeal in particular to the youth of today. Don´t stop the madness. There are better things in life.”

Syftet med kampanjen var att stödja användandet av tunga droger, och kampanjen skulle senare tas upp även av andra band. Zyklon B var dock ett tillfälligt projekt och försvann ganska snart, för att emellertid sedan ersättas av bandet Zyklon – bestående av nästan samma medlemmar med Samoth i spetsen.

Darkthrone

Ett annat band som anklagades för nazism var Darkthrone. Bandet bildades så tidigt som 1987 och tillhör således även de ett av pionjärbanden inom ”blackmetal-scenens andra generation”, även om de i början av sin karriär främst sysslade med dödsmetall för att sedan influeras av Euronymous blackmetal-koncept. I samband med releasen av albumet ”Transylvanian Hunger” 1994, gjorde bandets trummare/textförfattare mm – Fenriz (Gylve Nagell) detta uttalande:

We would like to state that Transylvanian Hunger stands beyond any criticism. If any man should attempt to criticize this LP, he should be throroughly patronized for his obvious Jewish behavior.

Detta uttalande andades antisemitism på långa vägar, och gick på intet sätt obemärkt förbi. Bandets brittiska skivbolag Peaceville, kunde inte acceptera uttalandet, som Fenriz dessutom önskade skulle stå skrivet på skivomslaget. Den brittiska pressen var heller inte sena att ropa efter en bojkott mot Darkthrone. Inför hotet att inte få skivan släppt, skrev bandet ner en skriftlig ursäkt för Fenriz uttalande. Där stod följande att läsa:

This DARKTHRONE press statement is an explanation and an apology to prevent a disaster in the musical enviroment. We´ve been told that PEACEVILLE and Darkthrone faces a boycott/lock out because of suspicion that Darkthrone should be racist/fascist or Nazis. This is because of an earlier Darkthrone press statement where the word Jew is used negatively.

Darkthrone can only apologize for this tragic choice of words, but PLEASE let us explain this. You see, in Norway the word ”Jew” is used all the time to mean something thats out of order. If something breaks down, if something is stupid etc. Its always been like this, we dont know why, its just a coincidence in our slang language. When we wrote ”Jewish behaviour” in our previous press statement we could have easily have written, according to the Norwegian language ”stupid” instead. Now we know that we should have used another word, but as we explained, the use of the word ”Jew” is frequently used instead of ”jerk” or ”stupid” in Norway… Believe us, we were as shocked as anyone else when everyone suddenly called us a Nazi band…

”Jew” was ABSOLUTLEY NOT intended to hurt or provoke anyone, and we apologize to anyone who has suffered, also to our record label PEACEVILLE who are as innocent as ourselves. This was all a result of Norwegian language customs. Also, it must be said that NONE of our albums have ever contained any racism/fascism or Nazi slant at all… Darkthrone is absolutley not a political band and we never were. (Obs; bara vissa bitar av brevet är här meddtaget.)

Ursäkten höll (oavsett dess sanningshalt), och ”Transylvanian Hunger” släpptes. På dess baksida stod emellertid texten ”Norsk Arisk Black Metal” att läsa, skrivet med feta bokstäver. Något som skivbolaget uppenbarligen inte lagt märke till. Darkthrones utspel var med största sannolikhet inget annat än just ett utspel – ett sätt att få skivan släppt. Fenriz hade två år tidigare visat fascistiska sympatier och då bland annat sagt:

”We are fascist in outlook. We do not believe that individual thought should be allowed in the world. We want to see a return to the dark ages when Christianity and Satanism fought it out for supremacy – whatever the consequences.”

Några år senare startades även ett tillfälligt musikaliskt projekt vid namn Storm, med Fenriz från Darkthrone och Satyr från bandet Satyricon i spetsen. Storm släppte ett enda album vid namn ”Nordavind” 1994. Skivans inspiration hämtades från vikingatiden och andades stark nationalism som också snuddade vid rasism. Uttryck som ”vi skjemms av blåmenn” (norska; negrer) förekom, och de rasistiska tendenserna ledde till att sångerskan Kari Rueslåtten (då hemmahörande i bandet The 3rd and the Mortal) som medverkat som vokalist på skivan, gjorde ett försök att stämma Storm för dess rasistiska propaganda som hon själv inte stod för och uppenbarligen heller inte varit medveten om.

Darkthrones fascination för nazism skulle emellertid inte utvecklas med åren, istället skulle den snarare avvecklas. Fenriz politiska intresse var minimalt, och till skillnad från Varg Vikernes (som förövrigt bidragit med en del av textmaterialet till ”Transylvanian Hunger”), som från att ha varit religiöst/satanistiskt inriktad för att sedan träda in på den högerextrema politiska banan, så gick Fenriz i rakt motsatt riktning. Darkthrone var inte och skulle heller aldrig bli ett politiskt band. I en intervju från 2001 säger Fenriz om Varg:

Vi slutade ha brevkontakt för ungefär fem år sedan. Varg är en oerhört intelligent och karismatisk människa, som tyvärr blev mer och mer politiskt intresserad, medan jag drog åt motsatt håll. DARKTHRONE är ett helt opolitiskt band. Varg valde att dryfta sina nationalsocialistiska ideologier vidare, medan jag valde att enbart koncentrera mig på musiken. Det var tråkigt, men vi gled isär helt enkelt.

Darkthrone fortsatte att utveckla sin musik, medan Vikernes skakade galler, och bakom låsta dörrar fortsatte att odla sitt nazistiska intresse. De tidigare attityderna med död, destruktivitet och nihilism som kännetecken, var nu som bortblåsta och i sin ensamhet skapade Varg i sina tankars drömvärld en ljus framtid, eller åtminstone – en vit sådan…

Kapitelsammanfattning

Syftet med detta kapitel har varit att ge en historisk skildring av blackmetal-världens tidiga år, samt att kort redogöra i vilken utsträckning nazistisk asatro influerat denna kultur.

Sammanfattningsvis kan sägas att den blackmetal-scen som utkristalliserade sig i början av 1990-talet och som till stor del hade sitt ursprung i en undanskymd lokal vid namn ”Helvetet”, främst handlade om antikristendom kombinerat med ”satanism”. Med den svarta musiken som själslig drivkraft, skulle blackmetal-banden föra krig mot kristendomen. De nazistiska tendenser som fanns, hade sin koppling främst till ”satanismens” dyrkan av det totalitära och extrema, och inte till den politiska ideologi som nationalsocialismen som sådan representerade.

Varg Vikernes skulle emellertid, som nästa kapitel kommer att visa, gå steget längre i såväl sitt intresse för nationalsocialism som sitt intresse för hednisk asatro. Genom sitt band Burzum hade han tidigare lagt en av grundstenarna till den extrema blackmetal-scenen, nu skulle han utveckla också sitt extrema politiska intresse…

KAPITEL 2: VARG VIKERNES

”Bröder skola slåss och bli varandras bane… det är hårt i världen, hordom mycken, yxtid, knivtid, kluvna sköldar, stormtid, Vargtid…”

Som kapitel 1 visat, fanns det en mängd band som influerades av såväl ”asatro” som nationalsocialism. Många band blev också mot sin vilja utpekade som nazister trots att de inte var detta.

En som å andra sidan gärna hade blivit  utpekad som ”nazist”, men som i media mot sin vilja ständigt brännmärktes som mordisk djävulsdyrkare, var ”Greven” – Varg Vikernes.

Vikernes vars förnamn tidigare varit Kristian, men som han sedan bytt ut mot ”Varg” eftersom han inte stod ut med ett namn som hade sitt ursprung från den kristna vokabulären – föddes 1973 och växte upp i den norska staden Bergen. Hans ”karriär” påbörjades i dödsmetallbandet Old Funeral, vilka han dock snart lämnade för att istället bilda sitt eget enmansband ”Uruk-Hai”, som sedan kom att byta namn till Burzum. Namnet hade (precis som namnet Uruk-Hai) hämtats från Tolkiens fantasyvärld där ordet ”burz” betyder ”mörk” på Orchernas språk. Med tilläget ”-um” på slutet blev det Burzum, dvs – mörker. Ett namn som passade Vikernes bra.

Fascinationen för det mörka skulle följa honom, och han skulle under en tid av sitt liv helt anamma Euronymous bibelperverterade satanistkoncept. ”Satanistkarriären” ledde efterhand till en landsomfattande kyrkbrännarturné som slutligen avbröts i samband med mordet på sin tidigare vän. Efter att Vikernes arresterats för mordet på Euronymous distanserade han sig alltmer från satanismen och sökte sig istället till den förkristna fornnordiska religionen.

Idag hävdar han gärna att han alltid varit asatroende nationalsocialist och att han aldrig varit ”satanist” i den bemärkelse Euronymous var. Och att Burzums musik knappt innehåller några ”öppet sataniska” texter överhuvudtaget går visserligen inte att förneka. Men mycket tyder ändå på att Vargs påstående om att han aldrig varit satanist inte stämmer. I en intervju av Michael Moynihan besvarar Bård Eithun från Emperor frågan om vilka idéer Vikernes hade när Eithun först mötte honom 1991:

”He was a Devil worshipper and was against Nazis, for reasons I don´t know, but that´s what he said. After the arrest in early ´93 then he got into this Nazi stuff.”

Satanismen hade sina begränsningar, – den var destruktiv och icke-kreativ. Om man ville ta Euronymous anti-life satanism på allvar, skulle man i konsekvensens namn till slut bli tvungen att följa Dead i fotspåren genom att ta självmord. Satanismens anti-life ideologi stod i rak motsats till nationalsocialismens ”ädla kamp för den ariska rasen”. Satanismen hade inget mål mer än att sprida död, hat och destruktivitet. Nationalsocialismen hade ett tydligt utstakat mål, ett mål som dessutom var livsbejakande och som man inte behövde ta självmord för att fullborda – och några planer på självmord hade Varg verkligen inte – istället slukade han det nationalsocialistiska konceptet med hull och hår.

Han kunde visserligen inte förneka sin egen historia, men sa nu att innebörden av den ”satanism” och de satanistiska attribut han tidigare använde sig av hade en helt annan innebörd än vad media fått för sig. Satanismen var för honom enbart ett symboliskt uttryck för motstånd mot kristendomen inget annat, – den gudom han verkligen följde var Oden inte Satan.

Allgermanische Heidnische Front

Vikernes nyvaknade intresse för hedendom och nynazism fick honom att i mars 1993 bilda ”Norsk Hedensk Front (NHF)” – en organisation centrerad kring hans två stora intressen; asatro och nationalsocialism.

Organisationen leds av norrmännen Vegard Chapman och Jarle Knutsson Øvrehus, eftersom Vikernes själv inte kan göra detta från fängelset. Däremot är han fortfarande dess grundare såväl som dess stora ideologiska ledare. Från NHF skulle snart ”Allgermanische Heidnische Front (AHF)” växa fram, en organisation för Vikernes anhängare i andra Europeiska länder. Detta blev en paraply/samlingsorganisation för alla nationella ”Hedniska Fronter” som bildades i länder runtom i Europa som i exempelvis Belgien, Tyskland, Island och Ryssland, men också i USA, där organisationen kallas ”Vinlandic Heathen Front” och leds av  James Mason – en fd medlem i ”American Nazi Party”. I Tyskland var för en tid Hendrik Möbus från NSBM-bandet Absurd (mer om dessa i kommande kapitel), ledare för AHF:s tyska underavdelning – ”Deutch Heathen Front” (DHF). I Sverige bildades ”Svensk Hednisk Front” (SHF) av Luleåbon Mattias Lövbrand.

AHF:s målsättning är att i Odens namn befria Europa från dess judeokristna inflytande (ett inflytande som omfattar hela samhällsstrukturen) och förmå dess ariska innevånare att bejaka sin germanska identitet. SHF skriver i ett av sina flygblad:

Vårt folk har i tusen års tid varit påtvingade en främmande religion, som är lika livsfientlig och infertil som de saltöknar i mellanöstern varifrån den härstammar. Denna förtryckarreligions dogmer går stick i stäv med vår egen instinktiva nordiska människonatur, och genom att underkasta oss denna så undertrycker vi vår egen folkliga identitet – detta med katastrofala följder…. vi – Svensk Hednisk Front – arbetar med att vägleda vårt folk(och då primärt ungdomen) till att förstå och bejaka våra egna blodsbundna moraliska värderingar, att återge oss vår germanska identitet, att sammanföra oss med våra undertryckta arketyper, och skapa en ökad förståelse för oss själva – både som ett folk och som individer.

Nordisk Demokrati – den politiska utopin

Genom AHF kunde Vikernes föra krig mot kristendomen. Det hade han förvisso gjort även tidigare i sällskap med sina blackmetal-vänner. Nu var det emellertid inte fråga om kyrkbränder och knivdåd, utan om en ideologiskt långsiktig och intellektuellt väl uttänkt krigsföring. Med Vikernes i spetsen förespråkar AHF:s hedniska fronter runtom i Europa såväl en politisk utopi, som en religiös livsåskådning.

Den politiska ideologin kallas för Nordisk Demokrati – och syftar till att i framtiden upprätta ett nordeuropeiskt rike kallat ”Stor Germania” – bestående av de germanska folken i Nordeuropa. Detta framtidssamhälle ska bestå av ett antal hierarkiskt styrda nationer i nord och Mellaneuropa – ledda av separata nationsledare som i sin tur ska vara underställda en Riksledare. Vikernes beskriver samhällsstrukturen i ”Germania”:

Samhället är uppbyggt så att nationen indelas län, länen i kommuner och kommunerna i församlingar. Folket väljer endast församlingsledare. Det är församlingsledarna som sinsemellan väljer en kommunalledare, kommunalledarna väljer sinsemellan en länsledare, länsledarna väljer sinsemellan en nationsledare, och de Germanska nationsledarna väljer en riksledare (för det Germanska folksällskapet).

AHF tror på ledarstyret, det ”ärliga Germanska ledarstyret” – och efter detta ska också deras utopiska framtidssamhälle vara uppbyggt. Alla ledare har absolut ansvar uppåt, och obetingad auktoritet nedåt – Riksledaren har – i likhet med Fürhern i Nazityskland – störst makt. Inom försvaret ska alla soldater svära denna trohetsed till Riksledaren:

”Jag svär vid Wotan denna heliga ed, att jag kommer vara obetingat lydig gentemot Ledaren av det germanska Riket och den germanska Folkstammen, (namnet på Riksledaren), Försvarsmaktens och Rikshärens överbefälhavare, och att jag som tapper soldat till varje tid kommer vara redo till att ge mitt liv för denna ed.”

Ledaren ska dock trots sin makt framröstas enligt demokratiska principer, och alla nationer inom detta stor Germania ska vara fullt likaberättigade. De enskilda medborgarnas demokratiska inflytande ska i detta samhälle emellertid variera från person till person. Kvinnors möjlighet till inflytande i samhället avgörs av hur många friska barn hon föder. Ju fler barn hon har, desto fler röster får hon tillgång till. Männens röster beror på deras militära rang. Ju högre rang, desto fler röster. AHF ställer sig helt emot det globaliserade multikulturella samhälle som idag präglar världen och Germania kommer inte att vara en del av detta. Syftet med det framtida ”stor Germania” som i sig förenar alla germanska områden till ett rike är följande:

Germania skall upprättas för att rädda våra folk, vår folkstam, och vår ras från undergång. Vi kommer att försöka stärka banden mellan alla folk och folkstammar av den ariska rasen. Vårt styrelsesätt skall betecknas som Nordisk Demokrati, i överensstämmelse med våra förfäders styre. Ledarna är uttryck för folkets vilja och skall efter bästa förmåga tjäna denna.

Det framtida Germania måste bestå av ett ”rent ariskt” folk, och endast etniska germaner(eller eventuellt en person från ett annat folk men från samma ras) kan bli medborgare i Germania. I nedanstående citat framkommer AHF:s national socialistiska tankebanor än tydligare:

Människoarten består av sju olika människoraser. Den germanska folkstammen tillhör den ariska – id est den indoeuropeiska, den kaukasoida eller den vita – rasen. De andra folkstammarna av denna ras är den keltiska, den slaviska, den romanska – samt de finska och de grekiska folken. Alla andra folk och raser är främmande och ingen från sådana främmande folk eller raser kan under några omständigheter bli medborgare i Germania… Rasstolthet är ett folks ryggrad. Rasens renhet är själens heliga lag; att skydda denna är den främsta plikten för folket. Främmande blodsblandning är ett gift för hela vår ras.

Endast ambassadpersonal från andra rasers nationer kan få tillfälligt uppehållstillstånd i Germania, övriga skall utvisas – utopin om ”Stor Germania” är utopin om ett ariskt Europa. Blodets och Jordens bevarande är två grundpelare i AHF:s ideologi, och vikten av dessa båda – ”raslig renhet” och naturens bevarande – framkommer ännu tydligare i detta utdrag från AHF:s program:

Moder Jord är för oss helig, och vi skall göra vad vi kan för att hålla henne frisk och grön. En dag kommer solen att sluta värma, och Moder Jord blir en kall och för oss ej beboelig planet. När vi lämnar Moder Jord på jakt efter en ny planet i universumet som kan hålla oss vid liv, så kommer vi att göra det med ett gott samvete i vetskapen om att vi tog god hand om Wotans hustru så länge hon levde och tog vara på oss.

Intill dess skall vi kämpa för en grön Moder Jord för vita naturvänliga människor. Liksom vi håller vår ras helig skall vi också hålla naturen helig. Endast så kan vi säkra vår ras eviga liv och gudarnas tacksamhet, välvilja och samarbete.

Det som skiljer homo deus, övermänniskan – eller ´den gudomliga människan´ – från vanliga människor, är deras medvetande. Detta medvetande kan endast uppstå där individens DNA är så rent som möjligt. Detta medvetande är gudarnas själ, dess anda och liv…

Den ariska rasen är alltså gudarnas barn. Vi är till och med så lika gudarna att de kan ta plats inom oss, och påverka oss – några av oss det vill säga. Vi kan kommunicera med dem genom vår inspiration! Det är den blonde ariern som lyssnar till blodets röst och det forsande vattnets brus, det är den blåögde ariern som stirrar mot himmelen och mottager inspiration därifrån – antingen det är natt eller dag. Detta är gudarnas röst, förfädernas röst! Endast vissa enskilda individer har uppnått detta medvetande tillstånd vi talar om…

Tidigare var vi också på rätt spår i utvecklingen, intill dess att kristendomen kom och förde oss in i degenerationen – den judiska andliga pesten.

Idag hindras vi av undermänniskor, som avundsjuka och fulla av hat mot livet självt gör vad de kan för att hindra oss från att uppnå det dom själva aldrig skulle kunna komma i närheten av. De är ett villospår i utvecklingen, ett andligt genetiskt avskräde; och de gör vad de kan för att göra oss detsamma. Endast då kan undermänniskan få ro i själen, när heller ingen annan får äpplet i trädet. Att krossa äpplet är för undermänniskan ett bättre alternativ än att låta någon annan få det…

Talet om ”under” och ”övermänniskor”, kan för somliga säkert låta skrämmande. Men tydligast sammanfattas dock drömmen om ett ”Ariskt Hedniskt Storeuropa” av Varg själv. ”Germania” är Vikernes alternativ till EU. I en intervju i fanzinet ”Pagan Nation” beskriver han sitt framtida rike. I Germania ska Europa vara indelat i tre nationer; en keltisk, en romersk och en germansk. Dessa nationer ska sedan i sin tur vara indelade i mindre områden som exempelvis Danmark, Pommern, Sveariket osv. Huvudstaden för hela riket ska vara Berlin – där ska också representanterna för nationernas alla områden samlas till rådslag. Vikernes säger vidare;

All territories may keep their native language, but everybody in Germania must learn German fluently(simply because it is the most common Germanic language in Europe), so that everyone can understand eachother…

It might be necessary to include ALL White nations in a Germania, even the USA, south-Africa, Australia, and the other White nations(well, they will be White after we have finished…). The goal is to make the whole world Aryan, and then start to colonize the universe. But first of all, we need to cleanse Mother Earth, remove all `genetic garbage` from the face of our planet. A united White world can do as it pleases on this planet, nobody can threaten us. Then we can start to carpet-bomb China… In short, the alternative for the Zionist ´Europeean´ Community is GERMANIA!!!

Politiska utopier har i mer eller mindre utvecklade former alltid funnits inom alla ideologier – men Vargs tankar på att först rena Moder Jord från ”genetiskt skräp”, göra hela världen ”arisk”, för att sedan bomba Kina och därefter kolonisera universum med ariska krigare måste nog sägas vara en av de mer grandiosa. AHF:s vision om ett framtida europeiskt stor- Germanien är en välutvecklad utopi, – en utopi som emellertid inte enbart är politisk utan i lika stor mån religiöst betingad – ty allt som görs, görs i ett högre syfte.

Odalism – Den Nordiska Tanken

Politiskt förespråkar Vikernes och AHF nationalsocialism. Religiöst förespråkas ”asatro”. Folket i det framtida Germania ska vända tillbaka till den germanska förkristna seden. Denna tro ska ersätta kristendomen, och alla spår av kristendomens tusenåriga perversion av  de ursprungliga nordiska högtiderna ska rensas bort. Detta är folkets enda räddning. AHF:s eget namn på denna asatro är Odalism och de kallar sig själva för odalister. Svenska SHF skriver i ett av sina flygblad:

Svensk Hednisk Front betecknar sin ideologi som odalism. Vi önskar använda detta begrepp istället för det mer utbredda ”odinism”, ”asatro” eller ”forn sed”, därför att dessa begrepp används av så många olika typer av människor och grupperingar, att begreppet inte längre överensstämmer med betydelsen. De flesta ”asatroende” vill inte heller associeras med oss – och vi vill självklart inte förknippas med dessa människor heller, lika lite som vi vill uppfattas som kristna, multikulturella eller universalister.

Odalismen centrerar kring primärt tre saker; blod, jord och andlighet. Det ”vita blodet” måste bevaras. Blodet är källan där den nordiska andan har sitt upphov, – det är en gåva från asarna, och ett arv från förfäderna. Förfäderna och gudarna och talar genom det ariska blodets inre röst, och det är deras stämma som ska leda rasen efter Wotans vilja, in i nästa utvecklingsfas; att själva bli gudar.

Den som inte värdesätter blodet, förringar värdet av källan varur den nordiska andan har sitt upphov. Vi förvaltar en gåva från asarna, ett arv från våra förfäder; och ett lån från våra barn – miljontals år av evolution – och det är vår plikt att inte bara värna blodets renhet, utan också att befrämja utvecklingen mot nästa steg i den mänskliga evolutionen.

Moder Jord är helig. Jorden är Wotans hustru som måste bevaras och beskyddas:

Den som inte värdesätter jorden, förringar värdet av myllan där det nordiska blodet har sina rötter och sitt ursprung. Liksom vi värnar och vårdar det nordiska blodet, så skall vi slå vakt om den natur som danat vår karaktär och format vår särart. Ett folk kan endast hålla sig friskt och livskraftigt genom ett samspel och oskiljaktigt förenande med en ren och frisk natur.

AHF motsätter sig det materialistiska samhälle som präglar västerlandet. Andligheten är därför precis som blodet och jorden, en central pelare i den Odalistiska tron:

Den som inte värdesätter andligheten, förringar värdet av tusentals år av visdom och förvärvade kunskaper; som slumrar i vårt blod, och som talar till oss genom våra myter och sedvänjor. Vår urgamla blodsbundna moral, världsåskådning och livssyn skall åter likt en kompassnål leda vårt folk in på det rätta spåret i utvecklingen, hindra oss från att urarta moraliskt, och ledsaga oss in i framtiden.

Blodet, Jorden och Andligheten, är en del av en helig cirkel – det är den nordiska tanken som i ett ”nytt Europa” måste ersätta den rådande judeokristna/materialistiska mentaliteten. Om detta inte görs kommer Europa att föras mot dödens avgrund. AHF har därför enligt sitt resonemang en ädel befrielsekamp att kämpa. En kamp för Blod, Jord och Andlighet.

Vikernes skriver:

Grundtanken i odalismen är rekonstruktion av – och återvändandet till – det ursprungliga och äkta, det sunda och konstruktiva i den nordiska människan och dess kultur. Odalism bör förstås som en strävan att återskapa våra urnordiska värderingar och livssyn, vår världsskådning och moral…

I en annars så rationell värld kommer odalismens naturmystik att kunna väcka den gamla nordiska själen och andan i ett folk som för länge sedan motvilligt mist båda delarna under korsets skugga.

[OBS: Extra] 2003 intervjuade jag även AHF:s svenska förgrening, Svensk Hednisk Fronts (SHF), grundare Mattias Lövbrand, här några axplock ur den intervjun:

Ronie: Vad innebär tron för din egen del?

Mattias: För mig är tron ett arv lika gammalt som vår gren av den mänskliga arten. Det är vårt folks levnadsvisdom, vår filosofi, vår världsåskådning och livssyn, vår vetenskap och vår ”mytiserade” historia. Tyvärr är denna till stora delar förlorad, och i vissa fall förvanskad; men det finns ändå relativt gott om stoff att ta del av. Denna ”tro” finns också att ta del av i vissa modernare verk (medvetet eller omedvetet), i mer eller mindre förvanskad form.
”Tron” är ett ställningstagande, en ”identitetshandling” för alla nordeuropéer, vare sig vi vill det eller ej. Vi är (många av oss iaf.) ”genetiska kopior” av de som en gång kollektivt formade och bar upp denna tro, och genom att omfamna och fördjupa oss i detta arv, så utforskar vi också oss själva. Tron är en spegelbild av vårt eget innersta väsen, och tvärtom. 

Ronie: Hur ser du på politik/samhälle – har tro och politik något samband?

Mattias: Det är två sidor av exakt samma sak. Man kan inte vara ”asatroende” – eller snarare odalist – och på samma gång rösta på socialdemokraterna, eller ens tro på den patetiska nidbild av ”demokrati” som förekommer idag. Vi är inte en politisk rörelse i sig, och har inga direkta realpolitiska målsättningar; men det är självklart att våra respektive personliga politiska ställningstaganden grundar sig på vår religiösa övertygelse, allt annat vore bara barnsligt och förvirrat.

Ronie: När och varför bildades SHF?

Mattias: SHF bildades omkring 1998. Det är svårt att säga någon exakt tidpunkt, sedan det existerade mest som ett löst nätverk mellan ett fåtal unga individer; för att sedan registreras som en faktiskt/verklig förening kring 1998-1999.
Syftet är nu som tidigare, att i huvudsak sprida information om det nordiska kulturella och andliga arvet, och verka för att levandegöra detta. 

Ronie: Hur är SHF organiserat? Hur styrs organisationen?

Mattias: SHF styrs genom vad vi själva kallar ”nordisk demokrati”. Detta betyder att vi fattar beslut mm. genom demokratiska principer, dock ges bara Aktiva Medlemmar rösträtt. Man kan se det lite som samhällsskicket i filmen ”Starship Troopers”, vilket är en liknelse jag gillar och finner roande. 

Ronie: Varg Vikernes grundade NHF, som kom att bli den första av AHFs fronter. Vad har Vikernes betytt för AHF och SHF och vad betyder Vikernes för organisationen idag?

Mattias: Varg är en personlig vän till mig sedan flera år, och en av de oerhört få människor som lever idag, som jag tycker att det finns anledning att se upp till. Varg har utgjort – och utgör fortsatt – en god levande inspirationskälla, genom sina skriverier och sina tankar och ord. 

Ronie: Är Vikernes AHFs stora ideologiska inspiratör?

Mattias: Han har till stora delar format oss som idag formar AHF, men idag utgör han kanske inte någon direkt avgörande inspirationskälla. 

Ronie: Är Vikernes AHFs officiella ledare?

Mattias: Nej. Någon sådan existerar för övrigt inte heller. AHF’s ”ledare” utgörs av ledningen för de olika underavdelningarna av AHF. 

Ronie: Vilken roll har de fornnordiska myterna för er tro idag?

Mattias: En mycket bra bok i ämnet är ”Germansk mytologi og verdensanskuelse” av Varg Vikernes (kan lånas via fjärrlån på biblioteket, om det inte finns på ditt närmaste bibliotek), samt ”Nordisk mytologi – forelæsninger” av N.M. Petersen. Dessa ger en ganska god bild av hur de flesta av oss ser på myterna, iaf. grundläggande. 

Ronie: Hur förhåller ni er till det nuvarande samhället? Har samhällsfrågor någon betydelse för samfundet?

Mattias: Vi är övertygade om att det nuvarande samhället står inför en ”final crash”, och det vi vill är väl att försöka göra denna så smärtfri som möjligt för oss – och verka vägledande för hur framtiden sedan skall formas. Vi är också till stor del övertygade om att det är väldigt lite – eller inget – som vi kan göra för att påverka händelserna omkring oss. De styrs av makter starkare än vi kan betvinga. Man kan rent socialt likna oss vid Liv och Livtrase, som gömmer sig i Hodmimers skogsglänta medan Ragnarök utkämpas, och som skall befolka Midgård efter att Ragnarök är förbi.
Oavsett vad som väntar längre fram, så kommer vår identitetsrörelse, och vår ”ättgemenskap” att behövas i framtiden – vi möter det som kommer tillsammans.

Ronie: Ni har kallat er själva för en slags ”think thank”, och på er hemsida presenterade ni tidigare en utopisk samhällsvision kallad ”Germania” eller ”Stor – Germania”. Hur ska denna utopi bli förverkligad? Vilka tillvägagångssätt använder ni er av för att uppnå detta samhälle?

Mattias: Vi gör inget för att förverkliga denna utopiska vision. Det vi hoppades på med att lansera ”Germania”, var att ge människor en uppfattning om hur ett modernt (framtida) samhälle grundat på våra värderingar skulle kunna se ut. Det var inte fråga om något partiprogram hugget i granit, men möjligen en vag blick in i kristallkulan, som en glimt av det som kan komma, ifall tillräckligt många har viljan, hoppet och tron…  Allt för få har vare sig vilja, hopp eller tro till några framtidsvisioner alls; och om vi bara kan väcka till liv ETT av dessa element hos tillräckligt många människor, så har vi uppnått något stort. Dessa tre element är nyckeln till all verklig magi.

Vargs böcker

Europa måste befrias från det påtvingade judisk-kristna arvet och återvända till de seder som rådde i det förkristna Europa. När man granskar Vikernes liv, är det svårt att inte dra vissa kopplingar till den Tyske Nazifürhern. Det var från fängelset i Landsberg som Hitler skrev sin –

kända ”Mein Kampf”, och det är också i fängelset som Varg Vikernes sätter pränt på sina ideologiska och filosofiska tankar. Genom AHF samt sitt delvis svenskförlagda media förlag Cymophane Productions (som först gick under namnet Burznazg Productions) fick Vikernes

  • ett språkrör till förfogande genom vilket han kunde såväl utveckla som distribuera sina allehanda idéer. I fängelset har han dessutom haft god tid på sig att teckna ner sina tankar på papper. Detta har hittills resulterat i två böcker som båda distribueras av AHF. Och i likhet med Adolf Hitlers idéer genomsyras Vikernes skrifter av antisemitism, antikommunism, antiliberalism och en stark tro på den ”ariska rasens” totala överlägsenhet.

Vargsmål

Den första av dessa två böcker heter ”Vargsmål” och publicerades 1996. I denna bok, som skiftar mellan de mest varierande teman, framhäver Vikernes bland mycket annat sina nationalsocialistiska sympatier och beskriver vikten av ett ”renrasigt” samhälle. Han hänvisar till den rashygieniska forskning som bedrevs vid Rashygieniska forskningsinstitutet i Oslo före andra världskriget, och menar att institutet bevisade ”rasblandningens” biologiska skadeeffekter.

Att denna forskning avbröts efter andra världskriget och inte är tillgänglig för det norska folket – beror enligt Vikernes på att man vill undanhålla faktum som bevisar att nationalsocialismen har rätt. I sin helhet är boken väldigt centrerad kring hans hemland Norge, och många av de åsikter han framför har han idag modifierat något. ”Vargsmål” är förövrigt tillägnad ”Vikdun Abraham Lauriz Jonssøn Quisling, for hans innsats og kamp for sitt folk og fedreland i den tyngste tid. Måtte han få et sete naer Odins, i Valhall!”

Germansk Mytologi og Verdensanskuelse

Vargs andra bok heter ”Germansk Mytologi og Verdensanskuelse”, och skrevs 1998 för att sedan ges ut 2001 av Cymophane Publishing.

Detta är en avhandling om den Germanska mytologin och dess världsbild. Boken är indelad i två delar, varav den första behandlar den germanska mytologin och den andra den germanska kulturen. Varg vänder sig emot den nuvarande akademiska världens sätt att betrakta den fornnordiska mytologin eftersom dessa behandlar de ädla myterna enbart som en spännande kuriosa från en primitiv forntid utan att förklara dess djupa innebörd.

Den tiotusentals år gamla vishet som finns nedärvd genom myterna är grunden till den germanska världsbilden, filosofin och vetenskapen. Det germanska folkets livsmening finns i myterna, och att inte förklara dessa myters mening och se dess stora sammanhang är, menar Varg, att hålla livets mening borta från folket. Han fortsätter med att säga att det han skriver om inte är något nytt, bara något bortglömt som undertryckts av dagens kristna-kapitalistiska ”o-klok-rati” (istället för demokrati). Hans uppgift är bara att återge myterna det innehåll som det germanska folkets blonda förfäder la ner i dem, att återskapa så mycket som möjligt av förfädernas livsstil och riter för att dessa ska kunna återupptas av dagens och morgondagens släkten. Efter kristendomens tusenåriga fimbulvinter återvänder det germanska folket nu till livet. Den visdomsbrunn de ska ösa från, är det rena, obesmittade germanska blodet, som under tiotusentals år lagrat gudarnas instruktioner och kunskap. Det rena blodet är den bästa läroboken om livet och dess mening.

I sina efterord skriver Varg att hans framställning av den germanska mytologin och kulturen är subjektiv, men fortsätter med att säga att han till skillnad från så många andra författare inte påstår något annat. Forskare som i auktoritet av sin titel som ”professor” eller ”arkeolog” använder sina titlar för att få sin forskning framställd som ”seriös” och objektiv – är också de subjektiva i sina framställningar. Han säger sedan att han inte behöver hävda sig vara professor i arkeologi eller något annat (vilket han också tydligt säger att han inte är) för att framstå som trovärdig. Han skriver om sin egen livssyn, sin egen kultur och sin egen världsbild. Och slutligen ställer han den obesvarade men tankeväckande frågan; Har den som ser på världsbilden från avstånd mer insikt än den som befinner sig mitt i den?

Vargs tolkning av de Nordiska myterna

Men hur ser då Varg på de nordiska myterna, som han själv menar sig befinna sig mitt i ? Innehåller möjligen Eddan ett dolt national socialistiskt budskap som efterkrigstidens religionshistoriker medvetet eller omedvetet missat ?

Varg menar åtminstone att de nordiska myterna är gudomlig vishet given av gudarna som förvaltats och förmedlats av förfäderna till det nordiska folket. I en intervju gjord av Didrik Søderlind, medförfattaren till boken ”Lords of Chaos” säger Vikernes:

Våra förfäder kände till naturfenomen som de inte borde ha vetat om. Ett exempel är ozonlagret, som de gamla kallade Svalin och som var en sköld mellan solen och jorden. Om Svalin föll ner skulle jorden brinna. Hur kunde våra förfäder veta sånt om de inte hade kontakt med någon som var mycket mer avancerad ?

Tor med hammaren hade rött hår, men samtliga våra förfäder hade blont hår innan förfallet under vikingatiden. Däremot är planeten Jupiter roströd! Och Tor beskyddar människorna mot okontrollerade naturkrafter, som Jupiter beskyddar jorden med sin gravitation. Och Tors hammare kan bli så liten eller stor han vill, han kan stoppa den i fickan. Och det är klart: gravitation beror inte på storlek, utan på massa. Tors hammare kommer tillbaka, och flyr i en elliptisk bana. Varför har Tor styrkebälte? Har inte Jupiter en ring? Och hur kunde våra förfäder ha vetat detta om de inte hade lärt det av någon som visste?

Ett annat exempel från myterna: Oden säger att människorna är oanvändbara och sänder Heimdal ner till jorden för att förbättra dem genetiskt, så att de blir värdiga att komma in i Valhall. Och vilken ätt är det som är värdig att komma in ? Inte Karls ätt, som har rött hår, eller Trells ätt, som är mörka i huden. Nej, det är bara Jarls ätt som blir undervisad i runskrift – kunskapen. De andra raserna är de misslyckade.

Didrik Søderlind frågar om Vargs syn angående vikingarnas tolerans och asatrons kulturella öppenhet:

Du reagerar väldigt när vänstern snackar om att >>ta tillbaka runorna från nazisterna<< och när de tolkar asatro som en tidig manifestation av sin världsbild. Men gör inte du dig skyldig till liknande ting(som att tolka historien till din egen fördel)?

Varg svarar:

Du kan ju säga det, men det är en fråga om trovärdighet. Vikingarna kallade indianerna för >>skraelinger<<, vilket betecknar en skral och usel människa. Är det mest realistiskt att vikingarna var toleranta mot indianerna, eller är det mest realistiskt att de såg på indianerna med förakt? Socialdemokratin påstår det tidigare, vi påstår det senare. Är det inte mer trovärdigt, det vi påstår? Det kan du ju själv skapa dig en uppfattning om.

Livet är enligt Varg framskapat av utomjordiska varelser- gudarna. Søderlind skriver vidare i sin artikel:

Då jorden var färdig, började de kringfarande gudarna att skapa liv, enligt Vikernes. Och genom gradvis förbättring odlade gudarnas robotar fram flora och fauna på urkontinenten Lemuria. Kronan på verket är förstås mänskligheten. UFO-kidnappningar och >>cattle mutilations<< pågår för att robotarna tar prover av folk och djur för att se hur långt vi har kommit i utvecklingen.

Men på Atlantis, en del av Lemuria, var allt inte bara glädje och gamman. Kämparna, som var ett av de primitiva utkasten till vad som skulle bli Homo Sapiens, blev avundsjuka när gudarna odlade fram den ariska människan.

Och eftersom Hyme sände ut alla bergtrollen efter att Tor fiskat efter Midgårdsormen, blev det krig på Atlantis. Atlantis sjönk i havet och arierna utvandrade till olika världsdelar, där de beblandade sig med lägre stående raser. Det är bara i Nordeuorpa de överlevde som en ren ras, och har kunnat producera barn som Vikernes: Blonda, blåögda och långskalliga.

På frågan varifrån Vikernes får alla sina teorier svarar han i överensstämmelse med sin odalistiska tro att hans tankar kommer från blodets röst, som är förfädernas stämma. I detta sammanhang kan dock hastigt nämnas att vare sig Varg eller hans ”Hedniska Front” är ensamma om att propagera för det ”rena blodets inre röst”. Av de hedniska/”asatrogna” rasistorganisationer i USA delar Wotansvolk med David och Katja Lane, samt Ron McVan i spetsen – i princip samma syn på blodets inre stämma som Vikernes och AHF. Religionshistorikern Mattias Gardell, som bedrivit ett gediget fältarbete bland Wotansvolk och liknande grupper i USA, skriver i artikeln ”Blodets gudar”:

Både Lane och McVan ser sig kallade av ”blodets gudar”, att ”stoppa folkmordet på den ariska rasen” och ”krossa den sionistiska konspiration” de tror har erövrat världsmakten och nu sägs ”kontrollera” alla ”en gång vita nationer”. De föreställer sig vägledda av en grupp ”odödliga ariska mästare” som fungerar som ett slags rasens osynliga ”väktare”, vilka tidigare har guidat ”ariska hjältar” som Alexander den Store, Julius Caesar, Robin Hood och General Patton…

Varje ras tänks utgöra en unik organisk enhet med distinkta egenskaper. För att kunna bevara sin särart måste den stå i förbindelse med ”rasens själ” uppfattad i jungianska termer som ett rasbundet kollektivt omedvetet andligt arv. ”Varje religion eller trossystem som inte är naturligt sprungen ur rasens själ, som inte är av blodet kommen,” skriver McVan, ”förstör kopplingen mellan Natur och människa, och skiljer rasfrände från rasfrände. En ras utan blodets religion driver mållös genom historien.” Ingraverat i varje ariers hjärnbark finns enligt denna lära mäktiga arketyper som man kan komma i förbindelse med genom de ritualer och ceremonier urtidens anfäder utvecklat och vidareförmedlat. Dessa arketyper är blodets gudar.

AHF har en hel del likheter med Wotansvolk, både vad gäller sin syn på den ”Sionistiska ockupationsmakten” och sin syn på de ariska arketyperna. Carl Gustav Jungs bok ”Wotan” distribueras av AHF och dennes tankar studeras med stort intresse av såväl AHF som deras ”ariska syskon” i väster. Kontakter mellan Wotansvolk och Svensk Hednisk Front finns, men om dessa kontakter även gäller rörelsernas respektive ledare är svårare att dryfta sig om, men antagligen inte; båda sitter nämligen fängslade för mord och har knappast några större möjligheter till direkt kommunikation – mer än möjligen genom blodets stämma. Mer om Wotansvolk – som betytt en hel del för den i nästa kapitel behandlade NSBM scenen – samt andra ideologiska inspirationskällor följer längre fram. För tillfället håller vi oss emellertid kvar vid Varg ännu en stund.

Burzum

Under sin tid i fängelse utvecklade alltså Vikernes en nationalsocialistisk hednisk ideologi som han sedan spred vidare genom sina diverse hedniska fronter. Men det var mer än hans ideologiska och religiösa tankar som skulle utvecklas och förändras i fängelset. Även hans musik (och hans syn på sin musik) skulle komma att förändras bakom murarna.

I mars 1992 släppte Burzum sitt första självtitulerade album på Euronymous skivbolag Deathlike Silence Productions (D.S.P). Albumet blev snart ett av de klassiska blackmetal-albumen som skulle sätta standarden för hela den dåtida blackketal-scenen.

Tre år senare, – 1995 – när blackmetal-världen uppmärksammats av massmedia, gjorde engelska Misantrophy Records en re-release av albumet för att på så vis lansera Burzum på världsmarknaden. Varg ”Greven” Vikernes blev för allmänheten synonym med sin extrema blackmetal-musik. Och genom Euronymous bolag Deathlike Silence, sitt eget Cymophane Productions, och senare det engelska Misantrophy Records spred han sin musik över världen.

I takt med att hans nazistiska idéer växte till i fängelset ändrades emellertid också hans syn på sin musik. Blackmetal var, menade han nu, inget annat än oren icke- arisk musik. I en intervju säger han:

”Det dummaste jag vet är skinheadband. För det första kan de inte spela, för det andra är punkkulturen som de representerar raka motsatsen till vad nationalsocialismen går ut på.”

Rock överhuvudtaget, och givetvis då också metal, var en musikstil som inte hade någonting gemensamt med det Nordiska kulturarvet. Därför ändrades också Burzums musik. Den tidigare metalmusiken med sina obligatoriska tunga gitarriff byttes i och med Burzums femte fullängdsalbum ”Daudi Baldrs” (inspelad 94/95 och släppt 1997) ut mot en helt och hållet synthproducerad  musik. I en artikel från Burzums hemsida kommenterar Varg den musikaliska förändringen:

I have regarded my music as being more like classical music played with modern instruments, and in a different tempo, but still it sounds very ’metal’, and it is not fully in harmony with our Aryan spirit. Whether Burzum was original, unique, or whatever, does not really matter as it was ’partly alien’ to our Aryan spirit.

…we can name four categories of music; Aryan music/Aryan lyrics (I), Aryan music/Alien Lyrics (II), Alien music/Aryan lyrics (III) and Alien music/Alien lyrcis (IV).

Most music falls under the latter category, while a lot of the Pagan metal bands come under the Alien music/Aryan lyrics category. This is only half-way to good though. It is better than all Alien, but it is only half-way good. What we need is a development to the purely Aryan, and that is what I am trying to do with Burzum. It is as simple as that.

Burzums musikaliska förändring handlade alltså om att göra musiken helt och hållet ”arisk”. Arisk musik och ariska texter, inte bara det ena av dem. Att göra detta var av stor vikt inte bara för sakens egen skull – det låg i det också en djupare dimension:

I am not talking about music only, this has to do with the quality of soul and spirit aswell, for it is not joke when I say ”You become what you listen to”/ By listening to music that is in harmony with our Aryan spirit only, You become more Aryan in spirit! If only people had tried this, they would realise what an enormous change there is, after some time, when listening to Aryan music and Aryan lyrics! to be a true Aryan, one has to think like an Aryan aswell, and people will never do that as long as they keep polluting their minds with alien music, or even worse; alien music and alien lyrics!

Burzums död

Musiken påverkar en människas andlighet. Genom att göra Burzums musik mer arisk blir anden hos de som lyssnar också detta. Men hur arisk och hednisk Varg än försökte göra Burzum så kvartstod till Vikernes stora förargelse det faktum att många fortfarande förknippade Burzum med just pentagram och satanism, något han inte överhuvudtaget ville ha något som helst med att göra. ”Satanism stämpeln” gick dock inte att tvätta bort, och därför beslöt slutligen Varg sig för att lägga ner hela Burzum projektet. I ett brev till Rainer – webmaster för Burzums officiella websida www.burzum.com skriver han den 28 augusti 2000:

There is a saying telling us A man who creates a thing also has the right to destroy it. In some ways this is my relationship to both Burzum and the picture a lot of people has of me. To change people´s picture of me I have to terminate what uphold that picture as well.

…The majority think of black metal when they hear the name Burzum. Even the syntheziser music of Burzum is found in the shelves labelled black metal. The old misconceptions refuse to let go. So I have chosen to end the misconceptions once and for all, by terminating the Burzum project. The magic is gone, destroyed by the fans that refuse to let go of the old misconceptions. I will not let these fools use Burzum to breed  any more misconceptions.

…I have read some of the messages on the message board or mailinglist. I did in 1999 when I was in Bergen prison. I was at the time shocked to see their ”Hail Satan, Burzum rules” idiocy…

I am tired of spending 90% of my energy in trying to explain what Burzum really is about or trying to convince normal people that the picture they have of me is wrong. How can I do that when the www.burzum.com has become a medium for ”Hail Satan” messages as well? How can I tell the masses the truth when they can visit the www.burzum.com and find ”proof” that I am wrong?  Why would these fools say ”Hail Satan, Burzum rules” if Burzum has nothing to do with Satanism ? That is how normal people think.

…my main concern is what I just told You. The ”fans” are destroying Burzum and they are destroying me. I will not let that happen anymore…

…For now Burzum is dead… There will be silence instead of lies…

Heil Woutan!

Burzum lades alltså ner, och det gjorde också dess officiella webbsida, som under flera år varit ett forum för Vargs musik. Rainer – hemsidans webmaster var halvindier/halvtysk, och därmed ej av helt ”ariskt” ursprung. Detta och mycket mer gjorde att AHF klagade på Varg med önskemål att få styra sidan istället för Rainer – vilket Varg inte gick med på. De klagade också över att Burzums websida blivit ett forum för dumma ”metallmänniskor” som inte förstod Burzums sanna(hedniska) natur. Detta höll Varg, som av ovan citerade brev framgår, med om. I Rainers egen kommentar på Vikernes brev angående Burzum och Burzum.com´s nedläggning skriver han:

If he[Varg] wanted to continue his fight in the public eye, be on the Lord of the Rings soundtrack, and so on, then burzum.com would serve him well. However, if he genuinely wants suspected homosexuals, people tolerant of drugs, metal music, other cultures, advocates of Dark Arts, etc. removed from his world, then I agreed that we should end burzum.com now and with dignity… ( [parentes] tillagd )

Därmed var Burzum projektet nerlagt och den sista rest som kopplade Varg, Kristian, ”Greven”, ”Grishnack”, ”Kvisling”, Larssøn, Vikernes till ”satanism” begraven.

Att tolka Tolkien

Sagor har i alla tider fascinerat människor och en av de sagor som tycks ha fascinerat Vikernes i allra högsta grad var J.R.R Tolkien och dennes fantasyvärld Midgård. Namnet Burzum, såväl som smeknamnet Grishnack var båda hämtade direkt ur Tolkiens värld, och man kan fråga sig hur mycket Tolkiens böcker påverkade den unge Vikernes, som hänvisade till Tolkien under såväl sin ”satanistiska” som sin hedniska period. I en intervju angående satanism gjord av Gavin Baddely 1993 frågar han Varg varifrån han hämtar sin satanistiska ideologi, och Varg svarar:

Euronymous, he reads and takes his theories from The Bible, right? I dont read The Bible, even though that is the only book about Satan for real Satanists. I make up my own realities. There´s a lot of inspiration from Mordor in the Tolkien stuff. I don´t believe in Tolkien´s world, but it has a lot of connections with the real thing. There are major parallels between Hell and Mordor.

Baddeley frågar vidare: ”So, in a way you see yourself as fighting for Mordor ?”

I don´t want to use words like Mordor because it could be dismissed as a joke. Mordor is just one word for Hell. Call it whatever you like. Like Satan, you can call him Sauron[den ondskefulla härskaren över Mordor i Tolkiens verk ”Sagan om Ringen”.] if you want. I don´t care. He´s still my Lord. ( [parentes] tillagd )

Men detta var alltså 1993. Emellertid skulle Vikernes intresse för Tolkien leva vidare även när han gått över till ”asatro”, men nu skulle Tolkiens värld tolkas utifrån en mer hednisk synvinkel. I ”Vargsmål” kommenterar han bl a sitt pseudonym ”Grishnack” och skriver:

Grishnáck er et navn tatt fra en bok, The Lord of the Rings (Ringenes herre). Grishnákh (mitt navn har også en c i seg for å gjøre det litt ulikt det originale navnet) var en av Saurons krigere. Sauron kan tolkes som Odin, den ene ringen som Draupne (Odins ring), Troll som Berserkere, Ork´er/Uruk-Hai´er som Einherjere, Warg´er som Ulfhedner, Barad-Dur(”det mørke tårnet”, Saurons tårn og trone) som Hlidskjolf (o med kvist) ”PorttÁrnet”, Odins trone) og mye mer…

Tidigare tolkade Vikernes alltså Sauron som Satan, här som Oden. I boken ”Lords of Chaos” frågar Michael Moynihan vad som hände efter att Varg lämnat sitt första band Old Funeral, Varg svarar och spinner samtidigt vidare på sitt Tolkien resonemang:

My own band, Burzum. It really began earlier as Uruk-Hai, and after I left Old Funeral I started calling it Burzum. An Uruk-Hai is the typical Berserker of the Tolkien stories. There´s a lot of Norse mythology in Tolkien. We were drawn to Sauron and his lot, and not the hobbits, those stupid little dwarves. I hate dwarves and elves. The elves are fair, but typically Jewish – arrogant saying ”we are the chosen ones.” So I dont like them.

But you have Barad-dur, the tower of Sauron and you have Hlidskjalf, the tower of Odin; you have Sauron´s all seeing eye, and then Odin´s one eye; the ring of power, and Odin´s ring Draupnir; the trolls are like typical Berserks, big huge guys who went berserk, and the Uruk-Hai are like the Ulfhethnar, the wolfcoats. This wolf element is typically heathen. So I sympathize with Sauron. That´s partly why I became interested in occultism, because it was so-called ”dark” thing. I was drawn to Sauron, who was supposedly ”dark and evil”, so I realized there had to be connection. That´s the reason I liked the book in the first place, because of the veil of hidden mythology.

Tolkien var alltså en viktig del av såväl Vargs som Burzums utveckling. Och att Tolkien inspirerades av den fornnordiska mytologin i skapandet av sin sagovärld är bortom allt tvivel. Burzum var heller inte det enda metalband som hämtat sin inspiration från Tolkiens värld. Det Tyska powermetalbandet Blind Guardian, österrikiska Summoning, med flera, hade även de inspirerats av Tolkiens mästerverk.  Men (som vanligt) var Varg Vikernes snart beredd att gå steget längre – Tolkien var, menade han, mer än bara en ”sagoberättare”.

I en artikel från Burzum.com sidan, talar Varg om den ideala civilisationen; en värld där alla lever sina liv på naturens villkor. Elektricitet och andra moderna uppfinningar ska vara förbehållna en elit av forskare i syfte att göra mänskligheten starkare, och rustad för att kolonisera universum. Varg förklarar sin utopi:

Our Utopia can best be described as a Fantasy world, where the elite live like elves far away from the others with their ”magic” (technology), while the rest live like they did in the Middle-Ages, only with cloaks and some other (mostly natural) sciences. In fact our Utopia is not only a dream of the future, but a memory from the past! Writers like Tolkien actually never ”made up” anything, they just wrote stories based on memories from the past (memories from the blood)! Not necessarily from our world, our planet, but from the last planet we lived on (in the system of Sirus), when we were Gods. ( fetstil tillagd )

I och med ett sådant påstående som det ovan markerade, anpassar alltså Vikernes Tolkien och dennes sagovärld till sin egen ”världsbild”. Tolkien var inte vilken banal författare som helst, han var ett språkrör för det förgångna, ett språkrör för blodets röst.

Om Vikernes tidigare sett sig själv som en del av Tolkiens värld (Orchen ”Grishnack”) så ville han nu istället göra Tolkien till en del av sin värld. I sin bok ”Lords of Chaos” skriver Michael Moynihan att en av Vikernes mest anmärkningsvärda egenskaper är hans förmåga att mytologisera sig själv. Detta gör han genom kasta ett nytt ljus på sina tidigare handlingar. Han ljuger inte men väljer selektivt ut vad han säger om sig själv och vad han helt ignorerar. Genom att göra detta också med sin omgivning skapar han en egen värld som, om man sväljer hela hans resonemang från början till slut, ter sig tämligen logisk. Hans metodik att betona vissa saker och utelämna andra, gör emellertid att hela hans världsuppfattning inte kan bli annat än revisionistisk; det som passar i hans världsbild tas med, och det som inte passar ignoreras.

Hur var det då med Tolkien? Passar Tolkien in i Vikernes ariska drömvärld?

Knappast. Tolkien inspirerades förvisso av den fornnordiska mytologin, men var själv en katolsk varmt bekännande kristen. Hitler menade han, förvrängde de nordiska myterna och perverterade den ädla nordiska andan. Tolkien var dessutom engelsman och hyste inga som helst sympatier vare sig för Hitler eller för nationalsocialismens rasmystik, som han ansåg vara både illvillig och ovetenskaplig.

I juli 1938 hade det Tyska bokförlaget ”Rütten & Loening” tagit kontakt med Tolkien angående en tysk översättning av ”The Hobbit” (Bilbo). De frågade då samtidigt om Tolkien var av ”ariskt” ursprung. Tolkiens svar visar ganska tydligt att han inte accepterade Nazitysklands raslära, och att han inte heller skulle ha uppskattat Vikernes utläggningar av hans skrifter. Hans svar till bokförlaget får avsluta detta kapitel:

Dear Sirs,

Thank you for your letter… I regret that I am not clear as to what you intend by arisch. I am not of Aryan extraction: that is Indo-iranian; as far as I am aware none of my ancestors spoke Hindustani, Persian, Gypsy, or any related dialect. But if I am to understand that you are enquiring wheter I am of Jewish origin, I can only reply that I regret that I appear to have no ancestors of that gifted people. My great-great grandfather came to England in the eighteenth century from Germany: the main part of my descent is therefor purely English, and I am an English subject – wich should be sufficent. I have been accustomed, nonetheless, to regard my German name with pride, and continued to do so throughout the period of the late regrettable war, in which I served in the English army. I cannot, however, forbear to comment that if impertinent and irrelevant inquiries of this sort are to become the rule in matters of litterature, then the time is not far distant when a German name will no longer be a source of pride…

J.R.R Tolkien.

Kapitelsammanfattning

Varg Vikernes började alltså sin bana som mordisk djävulsdyrkare för att sedan vända ryggen åt satanismen för att istället anamma den ”nordiska hedendomen”.

Genom sin organisation AHF kunde han, trots att han själv satt i fängelse, sprida sitt nationalsocialistiska budskap över världen. Hans band Burzum betydde också även det en hel del, även om han så småningom skulle distansera sig helt och hållet från metalmusiken, och i sinom tid även lägga ner Burzum- projektet eftersom han menade att det missförstods av allt för många.

Hans musik och politiska budskap skulle emellertid dra till sig en mängd efterföljare som skulle ta efter både Vargs musik och hans politiska ideologi och kombinera båda dessa ingredienser. Varg och Burzum hade banat väg för en helt ny form av blackmetal – den national socialistiska blackmetal-kulturen…

KAPITEL 3: NATIONALSOCIALISTISK BLACKMETAL

Från Black Metal till ”NSBM”

Den andra generationens blackmetal-kultur utvecklades först och främst i Norge, för att därifrån exporteras ut över världen. Denna kultur centrerade främst kring ”satanism”/Djävulsdyrkan, – där man tog den sataniska symboliken på blodigt allvar till skillnad från vad tidigare ”vanliga” metallband hade gjort.

Inom dessa kretsar började även vissa band använda sig av fascistiska/nazistiska symboler utan att lägga något större allvar i det. Men mönstret skulle upprepas. Snart utvecklades en gren av blackmetal-kulturen som definitivt tog de nazistiska symbolerna på fullt allvar; den nationalsocialistiska blackmetal:en. Om den mer satanistiskt präglade blackmetal-scenen utvecklades i norra Europa, och då i synnerhet i Norge, så skulle den nationalsocialistiska blackmetal-scenen utvecklas främst i Östeuropa och då i synnerhet i Polen. Här skulle pionjärband som Mysteries och Fullmoon bli kultförklarade inom den tidiga NSBM-kulturen, trots att dessa band dock lämnade scenen tämligen snabbt. I spetsen för de Polska NSBM-banden stod dock Graveland

Graveland

Inspirerad av tidiga blackmetalband som Bathory – bildade 1992 Robert Fudali (a.k.a Darken) sitt dåvarande soloprojekt Graveland, som efter cirka ett år med diverse demoinspelningar etablerade sig inom den polska såväl som världsvida BM- kulturen. Ett år senare – 1993 – förenade sig trummaren Capricornus med bandet och samma år släpptes demon ”In The Glare of Burning Churches”. Detta skulle bli en kultförklarad klassiker inom blackmetal-kretsar och släppas i såväl CD som LP versioner. Inspirationen till detta album hade, – som titeln i viss mån antyder – hämtats från händelserna i Norge (det vill säga Vikernes och co:s kyrkbrännarturné). Varg Vikernes hade tänt en gnista, en gnista som satte brand på kyrkor, men som också i lika hög grad fick hedniska hjärtan med dragning till blackmetal att vilja vandra i samma fotspår. Graveland var ett av dessa band. Darken säger:

When I created my bands almost ten years ago I was under strong influence of Norwegian(Burzum/Mayhem) scene with its war against Christianity, burning churches, etc. Everything that took place in Norway at that time was very important for us.

Men Graveland var mer än bara ett vanligt ”sataniskt pro- kyrkbränningsband” – Darken och i ännu högre grad Capricornus hyste starka sympatier för nationalsocialismen, något ingen av dem skulle krypa under stolen med. Darken utrycker syftet med Graveland så här:

…Graveland was born from hate dreaming in our lands. We take revenge for our dying ancestors who protected our pagan lands from our foes who wanted to destroy the harmony of nature. Christianity brought false goodness… Graveland knew this. Our souls burn with fire of hate and retribution! Aryan race wake up! The new era of paganism and darkness is coming. Graveland will show you the way. Start the holocaust again, kill Jews and Christians. Destroy the false god of Jesus Christ! I, Darken, the Black Druid of Darkness, Karcharoth of Infernum and Capricornus are the spirits of war. We come from the land of everlasting funerals; from the unholy winer. We are three angels of retribution. War!

Capricornus förklarar vad Graveland står för:

Graveland stands for death, hate and destruction-that which leads us to chaos-the end and the beginning of the cycle. After the great tribulation period, when the dawn of the new aeon comes we’ll stand for new European pagan empire, united Aryan power under the banners with cammadion! The dream will turn into reality.this time the world!

Att hämnas förfäderna, föra krig mot kristendomen och försvara den ariska rasen, var Gravelands mål och mening. Den stora fienden bakom alltsammans var dock Judarna. Det var enligt Darken dessa som förstört det en gång hedniska Polska landet. Sympatierna för Hitlers ”välgärning” låter sig därför inte dröjas. I en intervju från fanzinet ”Blod på Marken” säger han:

När Hitler styrde Tyskland var Polen fullt av skit. Jag menar, det var i princip ett judiskt land. Våra mor- och farföräldrar minns det; 99 av 100 affärer tillhörde judar. De styrde detta land. Den andra pesten i Polen var kristendomen, vars anhängare dyrkade en judisk Gud. Passar den här beskrivningen in på ett vitt, ariskt land? Jag tycker inte det. Detta är orsaken till att Hitler tyckte så illa om Polen och polacker. Och jag klandrar honom inte. Faktum är att vi är tacksamma för att han rensade Polen från judiskt avskum…

I ett annat uttalande citerat av Michael Moynihan i ”Lords of Chaos” låter det så här:

”Without a doubt, I belong to those who think Adolf Hitler is the biggest figure in European history… His ideas stir us in great admiration.”

Capricornus säger så här angående sina politiska åsikter:

”I pay no attention to any of the contemporary political systems. No system will work properly if we don’ t change the cultural and moral background first. The ideology I prefer is metapolitical, but the ignorants will give me a ”Nazi” label.”

I likhet med Vikernes tog alltså Darken och Capricornus som synes det nationalsocialistiska budskapet på stort allvar. Men till skillnad från Varg så förkastade de fördenskull inte metalmusiken, och såg inga paradoxer i att spela blackmetal och samtidigt vara hedningar – och även om också Gravelands musik skulle komma utvecklas bort från metalen, så förkastade aldrig Darken metal lika kategoriskt som Varg hade gjort. Vargs tes om att metal var oren icke arisk musik, och att sataniska metalmänniskor generellt var dumma och intelligensbefriade – var inget som Darken skulle ta efter. Emellertid skulle Graveland snart få stora problem just på grund av en av dessa ”intelligensbefriade metalmänniskor”.

Historien om Karcharoth

Det hela började 1994 när bandet fick ännu en medlem kallad Karcharoth. Denne man skulle ställa till med en hel del bekymmer för Graveland och senare brännmärkas som feg förrädare.

Det hedniska nationalsocialistiska krig mot kristendomen som Darken och Capricornus förspråkade, anslöt sig även Karcharoth till, men troligtvis utan att förstå att de båda andra verkligen tog detta krig på blodigt allvar. Darken och Capricornus insåg inte heller de att Gravelands nye medlem inte tog kriget mot kristendomen och den judiska världsmakten på allvar, något som dock snart skulle uppenbaras.

1995 skulle Karcharoth tillsammans med Capricornus släppa sin första LP för ett annat band de hade tillsammans; Infernum. Omslaget på denna skiva var tämligen pro-nazistiskt, vilket ledde till att säkerhetspolisen riktade sina blickar mot bandet och beslöt sig för att göra en del undersökningar. Under utredningarna förstod Karcharoth att det han sysslade med verkligen var allvar – (förvisso hette den polska säkerhetspolisen inte längre KGB, och förvisso skulle ingen av dem riskera att sändas till Gulag med första bästa tåg, men i alla fall…) – han fick ett nervöst sammanbrott och vittnade mot de andra medlemmarna för att rädda sitt eget skinn, och berättade för polisen allt han visste om den Polska blackmetal-scenen. Detta gjorde naturligtvis livet betydligt svårare för såväl Darken som Capricornus: Material beslagtogs och Darken arresterades.

Tiden mellan 1995 och 1997 blev en svår tid för Graveland. Emellertid skulle den ”psykiska svaghet” som gjorde att Karcharoth förrådde sina vänner, också bli orsak till att konsekvenserna för de andra inte blev lika stora som de förmodligen annars skulle kunnat bli. Karcharoth var psykiskt instabil. Ena dagen kallade han sig själv för nazist, andra dagen var han kommunist. Han hade dessutom problem med droger, trodde på Hare- Krishna och uppträdde allmänt schizofrent. Allt detta gjorde att polisen inte tog hans vittnesbörd på något större allvar, och 1997 hamnade han på mentalsjukhus. Darken säger om sin forne bandmedlem:

”Anextiomarus[Karcharoth] is a fucking betrayer, jewish scoundrel. Recently he has come to Capricornus and asked to help him in reactivating Infernum. He is really sick.” ( [parentes] tillagd )

Fram tills händelsen med Karcharoth hade Graveland släppt tre andra verk utöver ”In the Glare of Burning Churches”: Demo:n ”Celtic Winter” 1994, deras första LP ”Carpathian Wolves” samma år, och deras andra LP ”Thousand Swords´” 1995. På grund av krånglet som uppstod i och med ”Karcharoth´s förräderi” tog Graveland dock en tvåårig paus och först 1997 släpptes deras nästa album ”Following the voice of Blood”, följt av ”Immortal Pride” året därefter.

Efter denna tidpunkt skulle Gravelands nazistiska sympatier ta sig ett mer konkret – eller i alla fall nytt uttryck. Vintern 1999/2000 gjordes ett splitalbum tillsammans med det polska skinheadbandet Honor vid namn ”Raiders of Revenge” – ett album som släpptes av det i NS-kretsar välkända amerikanska Resistance Records. I och med denna händelse hade blackmetal- världen och den ”klassiska” (skinhead) neonazikulturen förenats.

Men det var inte bara Resistance Records som Graveland skulle komma i kontakt med. Även den i förra kapitel omnämnda organisationen Wotans volk skulle komma att påverka Darken. År 2000 släppte Graveland sin LP ”Creed of Iron”. Titeln hade lånats från Wotans volk ledaren Ron McVans bok med samma namn. I fanzinet Daemonstorm kommenterar Darken albumet:

For ”Creed of Iron” I took inspirations from Wotansvolk book Creed of Iron written by Ron McVan. This book is about Wotansvolk consciousness and identity of a White Man. It is a very interesting book not only for people who are connected with Nordic mythologies but also for all European pagan nations. I understand Creed of iron as a cannon of rules, beliefs and ideas which, based on native pagan beliefs, traditions, culture and philosophy of a White Man, to achieve this perfection. I have always admired Wotansvolk beliefs and philosophy. I have always tried to instil these ideas in Poland where native religions of our forefathers also are coming back.

Darken sökte sina rötter i sitt lands förkristna hedendom, sin ras och sina politiska ideal. Något som återspeglades inte bara i Graveland utan också i hans personliga åsikter:

Personligen bygger jag min styrka på min ras, erfarenheter, dess tro, segrar och traditioner. Alla dessa saker är mycket viktiga och ett arv från våra förfäder. De är vår identitet och vår medvetenhets historia. De är vårt öde, om vi öppnar våra hjärtan för de saker våra förfäder älskade och levde för, kommer vi att ärva deras styrka och visdom! Och odödlig stolthet! Jag säger alltid att livet inte bara är tillfredställelse av tomma nycker och girighet. Livet är en plikt att strida, att vara en värdig representant för den Vita Rasen och sitt eget folk, att odla de traditioner våra fäder slogs för… Vår fiende är stark – men tillsammans kan vi vinna. Hedendom är mitt liv. Jag är hedning, och stolt över det, för det har hjälpt mig att förstå många saker som i det förflutna var mysterier för mig… Kristendomens ljus dör. Det nya årtusendet kommer att vara det där hedendomen återvänder, vår sanna religion och tro. Det finns många som tror på samma sätt som jag. Tillsammans är vi starka, och vi vet att vi gör något stort. En dag ska våra namn stå skrivna i stjärnorna.

Trots Darkens frispråkighet gällande sitt hat mot kristendomen, sin kärlek till hedendomen och sin dröm om ett årtusende där hedendomen återvänder så var hans ambitioner dock mer jordbundna än Vikernes rollspels liknande utopier. I samma intervju från ”Blod på Marken” säger han om Varg:

”Jag tror Grishnack har haft det svårt i fängelset, och det är antagligen därför han har så konstiga idéer. En perfekt framtid för mig är ett hedniskt, ariskt imperium… ”

Darken hade under blackmetal:ens tidiga år inspirerats av Varg och den norska blackmetal-scenen, för att på senare tid främst inspireras av Wotans volk. Emellertid fanns det dock fortfarande en hel del han hade gemensamt med Vikernes. Han förkastade inte metal:en, även om han dock tyckte att BM-scenen blivit alltför ytlig och kommersialiserad. Däremot insåg han i likhet med Varg värdet av ”ren musik” utan afronegroida jazz-blues-techno influenser; ren musik skapad av Vita människor.

Lord Wind

Insikten om den rena ”ariska musiken”, och hans intresse för medeltidsmusik fick honom att starta ett soloprojekt vid sidan av Graveland. Graveland var ett blackmetal-band och där kunde han inte spela folkvisor. Lösningen blev soloprojektet ”Lord Wind”, som startades upp 1994 i syfte att spela just folkmusik. 1995 släpptes debut LP:n ”Forgotten Songs”. Darken säger om Lord Wind:

…by the power and strength of ancient Lords of life and death I have brighten the way I walk….hidden from the world I play for ghosts of the past…melodies that soothe sadness and hatred. I am going deep into the past, into distant times of heathenish cultures. I find there things that are lost today: spiritual identity, heathenish consciousness, the ideas and worthies of European nations.

Genom ”Lord Wind” skulle Darken kunna uttrycka sin andlighet tydligare än i Graveland. Gravelands texter handlade främst om ilska och hat gentemot kristendomen, medan Lord Winds texter snarare betonade längtan efter det förflutna, och en värld som levde i harmoni med Moder Jord. Kort sagt kan man säga att Graveland var Darkens yttre ”politiska” projekt, medan Lord Wind blev hans inre andliga motsvarighet. Med sina båda band Graveland och Lord Wind, och sina två skivbolag Isengard och Eastclan Productions, var Darken en legendarisk figur, en av de stora pionjärerna inom NSBM kulturen.

Capricornus

En annan av den polska NSBM-världens stora figurer var Capricornus. Mest känd var han för sin medverkan i Graveland och Infernum, men snart skulle han gå sin egen väg. 1995 följde han Darkens exempel och startade också han ett soloprojekt med det självtitulerade namnet ”Capricornus”. Capricornus musik var aggressiv. Om Darken fick sina mjukare sidor uttryckta i sitt soloprojekt Lord Wind, så gällde motsatsen för Capricornus. Det var i sin solokarriär som hans ilska och hat kom till uttryck. Han beskriver syftet med Capricornus så här:

”The music of Capricornus is dedicated to this minority of European youth, which doesn’t like the parties and having fun with coloured friends, doesn’t find shopping as the meaning of life, avoid Coca-Cola, stay away from Big Mac’s and treats Black Metal as an ideological form of art, not showbusiness. Although your brain washed coevals call you eccentric, primitive and anti-social, just have a look who is the real danger for the future of your race and your identity.

You are destorying their peaceful life (stagnation and inertia reduced to consumption), worldview based on mass media organized system of manipulation, but you are building the fundaments for upcoming Empire. You are waking the Wotan archetype up once again!”

Detta var ”Capricornus”, men snart skulle han starta också ett annat soloprojekt vid namn ”Thor´s Hammer” 1997. Bandets första demo ”Nothing but hate” släpptes på Darkens bolag Eastclan Productions. Capricornus förklarar skillnaden mellan sina två projekt:

When I feel I am angry enough to kill somebody, I will compose some stuff for CAPRICORNUS. It’s like artistic ”katharsis,” I can express all my wrath by the music and put my gun down on the table. When I talk with people, watch the news, read the newspapers, I start thinking about the world around me, search for solutions and alternatives for global order and death of ethnic identity. In such moments, I also start to write lyrics and compose THOR´S HAMMER songs expressing my thoughts and reflections…

Capricornus säger vidare om Thors Hammers ideologiska inspiration:

I can not hide that I am really impressed by the works of Friedrich Nietzsche, to whom I have dedicated one of the songs on the ”Fidelity Shall Triumph” album. I think the music and ideology of THOR’ S HAMMER can be described as Nietzschean in any sense. On the new ”May The Hammer Smash the Cross” album I decided to use the ”Might Is Right” lyric taken from the book of the same name by Ragnar Redbeard (read: Jack London – ed.). I think no other literary influences are available in the music of THOR’S HAMMER.

Darken och Capricornus var två av Polens stora frontfigurer inom den Polska NSBM-scenen. Andra band som exempelvis Dark Fury, Gontyna och Thunderbolt utgör också de en viktig del av den Polska NS/Paganistiska blackmetal-rörelsen, men dessa lämnar vi för denna gång och förflyttar oss till ett annat europeiskt land …

Absurd

There is no people in the world who have been treated more unjust than the German folk;
the least I can do is to show… BURZUM favors Deutschland to the rest of the world.
Rise Deutschland, take back your glory.
Wotan is with us.

/ Varg Vikernes

 

Nationalsocialismen är politikens mest extrema ideologi, och då i synnerhet så som den kom sig till uttryck i Nazityskland. Denna högerextrema ideologi buren på de svallande ljudvågorna från blackmetal – musikens definitivt extremaste inriktning, skapar extremism in absurdum. Något som också framkommer konkret genom namnet på det Tyska NSBM-bandet Absurd, vars budskap, livsstil och ideologiska övertygelse representerar en värld som för de flesta ter sig minst sagt absurd. Varg Vikernes hade inspirerat den polska NSBM-scenen, men i ännu större grad skulle han komma att inspirera den tyska – då främst företrädd av bandet Absurd.

Satanskinder

1994 publicerades en bok skriven av två journalister från Berlin. Boken hette ”Satanskinder” och handlade om ett mystiskt mord på en ung 15 årig pojke vid namn Sandro Beyer i staden Sonderhausen, Östtyskland.

1992 hade tre 17-åriga gymnasister i staden vid namn Hendrik Möbus, Sebastian Schauscheill och Andreas K börjat intressera sig för blackmetal och tillsammans bildat bandet Absurd. De fascinerades av satanism och det ockulta och i tidningen Der Spiegel gick ett rykte om att några 17- åriga pojkar i staden drack blod och utförde satanistiska ritualer.

Ungefär vid samma tidpunkt började en yngre pojke, – då bara 14 år,  vid namn Sandro Beyer intressera sig för umgängeskretsen kring Absurd. Han införskaffade sig ”sataniska” prylar för att blir accepterad av bandet och började söka kontakt med människor som hade anknytning till bandet, men det hjälpte honom föga. Medlemmarna  i Absurd var inte intresserade av den 14-årige pojken utan fann honom bara irriterande och avvisade honom tydligt. Detta gjorde Sandro stött, och som svar på deras hån och avvisande, började han sprida rykten om medlemmarna i Absurd.  Han kände också till att Sebastian från bandet, hade ett förhållande med en äldre gift kvinna som nu var havande med Sebastians barn. Sandro Beyer hotade med att avslöja affären för hela staden. Som svar på detta hot skickade Sebastian ett brev till honom där det stod: ”Primitive violence is not our thing. Sorcery is more effective.” Hendrik Möbus skickade också ett meddelande till den efterhängsna slyngeln: ”The hell come to your home. You will die. Sathan awaits! Stay away from us you whimp and poser! Sathan be my guard.”

Men Sandro lät dem inte vara ifred, utan fortsatte att störa och retas med bandet. Detta gjorde att Absurd såg Sandro Beyer som ett problem de var tvungna att ta itu med. Genom ett falskt brev skickat till Beyer lurade de honom i en fälla. Brevet angavs vara sänt från en tjejkompis vid namn ”Juliana” som också menade sig hata Absurd. Hon skrev till Sandro Beyer att hon gärna ville träffa honom vid det runda tornet i centrum av stan för att diskutera hur hon skulle kunna hjälpa Sandro i sin kampanj mot Absurd.

Sandro svalde betet med hull och hår och begav sig av till den avtalade platsen klockan 20.00 på kvällen. Men någon Juliana dök aldrig upp, istället möttes han av medlemmarna i Absurd. Trots det förstod han inte att det hela varit en fälla, så när de bad honom följa med till en tystare plats där de skulle kunna diskutera ifred följde han frivilligt med dem. De begav sig av till en jaktstuga tillhörande Hendriks pappa inne i skogen. Väl inne bad de Sandro sätta sig ner för att de skulle kunna börja prata. Sandro kände på sig att något var på tok och tänkte just gå därifrån när Andreas plötsligt slängde en sladd runt hans hals. Sandro skrek på hjälp, men Hendrik drog en kniv och skar honom, och sedan bakband de honom. Han bad att de skulle släppa honom fri, och lovade att inte säga ett ord om vad som hade hänt. Han erbjöd dem också alla sina sparade pengar. De tänkte över förslaget men fruktade att han inte skulle hålla sitt löfte, särskilt inte nu när han blivit skadad. Sandro skrek och försökte fly, men blev snart uppsprungen. Hendrik höll fast hans ben medan Andreas och Sebastian åter kastade elkabeln över hans hals och drog så hårt de kunde från varsin sida till dess att pojkens hjärta slutade slå. De gömde sedan kroppen i förhoppning om att den aldrig skulle hittas. Men så var inte fallet. Liket hittades tämligen snabbt och misstankarna riktades snart mot grabbarna i Absurd som till slut arresterades och anklagades för mord. Precis som under morden i Norge så spetsade journalisterna till det hela och försökte få det framställt som en satanisk offerrit, vilket det knappast kan anses ha varit. Sebastian berättade dock om en märklig upplevelse ungefär sex månader innan mordet. Han hade då hört en röst inne i sitt huvud. En röst som han först tyckte bara sa massa nonsens och ord som han uppfattade som ”Kuster Maier”. Men senare sa han att de den nog hade sagt: ”töte Beyer”(döda Beyer!).  Han sa vidare: ”It sounds crazy, I know, but I can´t really say what I have experienced.”

Hendrik och Sebastian dömdes båda till 8 års fängelse, och Andreas till 6 år, – ingen av dem hade ännu fyllt 18 år annars skulle straffet blivit högre. I en intervju gjord av Michael Moynihan kommenterar Hendrik Möbus mordet på Sandro Beyer med en typisk blackmetal-attityd:

”…this topic[mordet] is too far reaching to entirely explain it, and I´m of the opinion it´s even too private to make it fully public. Besides, every passing second a human dies, so there´s no need to make a big fuss of this one kill.” ( [parentes] tillagd )

Den norska blackmetal-scenen hade definitivt inspirerat Absurd. Efter att Dead från Mayhem begått självmord, började en viss skiva cirkulera med ett omslag bestående av en bild på den döde bandmedlemmen som just skjutit skallen av sig. Efter sin arrest gjorde Absurd en liknande sak och släppte med hjälp av Capricornus 1995 en kassett vid namn ”Thuringian Pagan Madness” med ett kort av den döde Beyers gravsten på omslaget.

Hendrik Möbus

Mordet på Sandro Beyer skulle göra Absurd kända. I fängelset skulle dessutom bandets och då i synnerhet Hendrik Möbus intresse för hedendom och nationalsocialism växa till. I samma intervju av Michael Moynihan säger han:

We believe that National Socialism is the most perfect synthesis of the Luciferian will-to-power, and neo-heathen principles & symbolism. The Black Order of the SS best demonstrates this synthesis. As Hermann Rauschning said, ”The deepest roots of Nazism lay hidden in secret places.”

En av Hendrik Möbus stora föredömen och den ”andliga mentorn” bakom Absurds attitydförändring i fängelset var ingen mindre än Varg Vikernes (Vem annars?). Möbus säger:

Personally Im rather fond of the ”Racial Holy War” concept, developed by Varg Vikernes, because he summarized and reduced to a common denominator the various currents within our scene. Therefore I will participate in the ”Heathen Front” program, and Absurd as well.

Hendrik Möbus anslöt sig alltså till Vikernes ”Hedniska Front” och skulle för en tid också vara ledare för Deutsch Heathen Front (DHF).

En annan organisation som startades där Hendrik Möbus stod i ledningen var NSBM-nätverket ”Pagan Front”. Genom Pagan Front skulle NSBM-världen knytas samman. Lokala underground-band skulle genom organisationen få möjlighet att distribueras över hela världen. Pagan Front stöds av såväl skivbolag som enskilda band, men organisationen som sådan är dock främst ett Internetfenomen. Pagan Front är ett nätforum där NSBM-band knyts samman, och en plats varifrån organisationens ledning (high council) i viss mån kan styra upp NSBM-världen i dess kamp mot den världsvida ”Sionistiska ockupationsmakten”(ZOG), och i dess kamp för den ”Ariska Rasens försvar”. Även här utgör amerikanska Wotans volk en ideologisk inspirationskälla, och David Lanes i dessa kretsar välkända 14 ord; ”We must secure the existence of our people and a future for White Children” utgör organisationens motto och citeras tydligt på deras hemsida.

En annan välkänd person inom den amerikanska motståndsrörelsen, som också skulle komma i kontakt med Hendrik Möbus var Dr William Pierce, – mest känd för sin organisation National Alliance och sina konspiratoriska och antisemitiska böcker ”The Turner Diaries” och ”The Hunter”. Tillsammans med Resistance Records stöder National Alliance Pagan Fronts (än så länge – i dags dato – outgivna) tidning Blutphane Magazine.

Villkorligt frigiven

1998 blev Hendrik Möbus efter fem år i fängelse, villkorligt frigiven i förhoppning om att han lämnat sitt förflutna bakom sig. Emellertid hade hans vistelse i fängelse inte på något sätt fått honom att ändra sina politiska åsikter – vilket den tyska staten snart skulle få erfara. Väl på fri fot engagerade han sig snabbt inom den högerextrema politiska sfären. På en konsert bar han också nazistiska symboler och gjorde en så kallad ”Hitler-hälsning”, vilket är strängt förbjudet i Tyskland på grund av landets historia.

När han fick höra att han skulle bli åter-arresterad på grund av detta, och få sitt straff förlängt åtta månader för att ha överträtt den villkorliga frigivningen flydde han till USA i december 1999, sponsrad av en amerikansk nynazist vid namn Nathan Zorn Prett. (Straffet skulle dessutom förlängas ytterligare 18 månader pg a att han hånat den mördade Sandro Beyer i Michael Moynihans bok ”Lords of Chaos”.)

Hendrik bodde hos Nathan Prett tills juni 2000, men de kom av olika anledningar inte överens vilket ledde till en allvarlig konflikt som slutade med att Hendrik istället begav sig av till Dr William Pierce i Hillsboro, Virginia, där han stannade för en tid. Emellertid gick hans visum ut och den tyska statsmakten hade utfärdat en internationell arresteringsorder för att få honom utlämnad, han arresterades därför av amerikansk polis den 26 augusti 2000. Under sin arrest i USA ansökte han om asyl i landet eftersom han menade hans rätt till yttrandefrihet hotades i Tyskland. Eftersom nazipropaganda inte är förbjudet i USA hoppades han att USA skulle skydda honom från det tyska rättsväsendet. Dr Pierce gjorde också vad han kunde för att hjälpa sin unge skyddsling och blev den drivande kraften bakom ”Committee for the Liberation of Hendrik Möbus”, – en organisation som främst bestod av Internetpropaganda och en insamlingsfond till Hendrik Möbus försvar. Anledningen till att Pierce önskade hjälpa Möbus, berodde på att Dr Pierce sedan bara ett år tillbaka köpt upp Resistance Records, och han planerade nu att göra NSBM-musiken till en del av detta – därav hans intresse för den unge tyske mannen. Möbus enda brott i USA var att han överträtt sitt visum, men någon asyl i landet fick han ändå inte och i slutet av juli 2001 skickades han tillbaka hem till Tyskland, där ytterligare förlängda fängelsedomar väntade honom.

Sigrblot

NSBM-kulturen hade alltså efter inspiration från Burzum börjat i Mellaneuropa med band som Graveland och Absurd i spetsen. Under årens gång skulle sedan alltfler band dyka upp. Listan på NSBM-band skulle kunna göras lång; Judas Iscariot, Pantheon, Kristallnacht, Berkenau, War88, Abyssic Hate för att bara nämna några.

I Sverige finns bandet Sigrblot, som ett av få svenska band som spelar blackmetal med ett nationalsocialistiskt budskap där inspiration bland annat hämtats från den nazityske ideologen Alfred Rosenberg. [OBS: Extra] Texten i låten ”Blodsband” lyder som följande:

I ditt blod bär du det heliga arvet från dina fäder och förfäder. Du känner dem inte, de går i en oändlig rad in i det förgångnas mörker men de lever alla i dig och genom ditt blod kan de idag färdas över hela jorden. På grund av detta, är ditt blod heligt. Genom det gav dig dina föräldrar inte bara din kropp utan också ditt innersta väsen. Att förneka sitt blod är att förneka sig själv!

Alla har förmågan att öka på de goda delarna av sitt arv och undertrycka de dåliga delarna för alla har fått vilja och mod. Du har inte bara rättigheten utan också skyldigheten att föra ditt blod vidare genom din avkomma för du är en länk i rasens kedja som sträcker sig från långt tillbaka i tiden till den avlägsna framtiden. Kedjan får aldrig brytas!

Om ditt blod bär på vilka som helst kvalitéer som gör dina barn olyckliga eller gör dem till en börda för vårt folk, då har du den heroiska plikten att avsluta kedjan. Blodet är bäraren av livet. Du bär skapelsens hemlighet inom dig! Ditt blod är heligt, för i det lever den gudomliga viljan.

I december 2001 intervjuade jag bandet. En mycket unik intervju gjord redan innan deras första egna album var släppt. Här de relevantaste axplocken ur den ganska långa intervjun:

Ronie: Till att börja med vore det väldigt intressant att få veta lite om er som band. Hur startade Sigrblot ? Kan ni förtälja ”storyn” om er själva.

Sigrblot: Det som kom att bli Sigrblot växte fram 1996, medlemmarna var vid tillfället mellan 17 och 19 år gamla. Tanken var från början att framföra svartmetallcovers på gamla klassiska låtar ur ”vit makt”-genren. Efter ett par veckor av entusiastiskt men föga musikaliskt härjande i en replokal tillhörande en lokal fritidsgård föddes idén att komponera en egen låt. Resultatet av många kvällars gitarrplinkande i bandets gitarrists hem blev låten ”Live at War”, med lyrik författad av George Eric Hawhorne från  RAHOWA/Resistance. Ytterligare ett par veckor senare upprättades korrespondens mellan Sigrblot och en representant för Nordland, vilket sedermera ledde till en intervju i tidsskriften Nordland samt ett erbjudande om att bidra med två låtar till samlingsskivan ”White Death”. Då skivan var tänkt att släppas inom en snar framtid var låtarna tvungna att vara färdiginspelade inom två veckor. Bandet stod vid tillfället utan trummis och färdiga låtar, utan endast en del lösa osammanhängande riff. En studio bokades, en lokal trumslagare värvades och låtar skrevs ihop – detta resulterade i de låtar som idag finns på ”White Death”.

 Ronie: Vad betyder namnet ”Sigrblot”?

Sigrblot: Sigrblot är en fornnordisk benämning av en rituell högtid som genomfördes under våren för att bringa seger och framgång. En kamrat till bandet föreslog namnet och då det ansågs passande för bandets koncept antogs det.

Ronie: Vad för slags musik spelar ni? Jag har hört att er musik ska vara blackmetal-liknande, men att ni inte kallar den för just ”blackmetal”? Vad beror detta på? Hur klassificerar ni själva er musik?

Sigrblot: Jag är osäker på huruvida någon passande benämning alls finns. Rent musikaliskt sett är det mesta av musiken främst influerad av black metal, men en hel del influens dras av vanlig folkmusik, klassisk musik och en mängd andra genrer. ”Black metal” är dock inte en korrekt benämning då vi inte har mer gemensamt med den scenen än att delar av musiken är relaterad dit.

Ronie: Finns det några andra band som ni särskilt influeras och inspireras ni av?

Sigrblot: Givetvis påverkas och influeras man av det man lyssnar på. Band som påverkat oss är allt från Bathory, Burzum och Darkthrone till Garmarna och andra folkmusiksband.

Ronie: Hur ser ni på vanlig sk ”vitmaktmusik”?

Sigrblot: Personligen gillar jag en hel del ’vanliga’ raspatriotiska band såsom Fortress, RAHOWA, Skrewdriver, Sqadron, Bound For Glory, Day of the Sword, Vit Aggression, Landser, Frank Rennicke och liknande. För mig är bandets texter väldigt viktiga, för att jag verkligen skall ta till mig musik från ’vit makt’-miljön helt och fullt vill jag ha intelligenta och inspirerande texter – lyrik som berör alkoholkonsumtion och subkultur tilltalar mig inte alls.

Ronie: Är Sigrblot ett politiskt band? Vad är i sådana fall ert budskap, vad står ni för?

Sigrblot: Politiskt låter i mitt i mina öron fel då politik är någonting mundant och samhällsrelaterat. Vår grundpelare ser jag mer som andligt och på ett själsigt plan, Sigrblot är ett medel för oss att framföra vår livsåskådning. Vi predikar inte, vi beskriver vår syn på tillvaron och visar vår avsky mot vad som sker med vårt folk och kulturarv. I korta ordalag är vårt budskap att folksjälen måste återuppväckas och den rasliga katastrof vi hand i hand med vår kultur och det våra förfäder skänkt oss var dag vandrar mot måste hejdas. Generationers gåva kastas bort och framtida släkten dräps innan de fått födas. För att använda bibliska jämförelser ser jag det som att vi (den s.k. ”rörelsen”) symboliserar Noah, som fått i uppgift att bygga en ark för att rädda de som räddas bör. I likhet med Noah i de bibliska fablerna blir vi hånade och bespottade av gemene man, men i vårt fall är det ingen som vill kliva på arken innan syndafloden kommer – och tiden börjar bli knapp. Gjallarhornet ljuder på sina sista toner och regnet har redan börjat strömma ned.

Ronie: Räknar ni er själva som nationalsocialister ? Om ja; hur definierar ni nationalsocialism?

Sigrblot: Återigen kan jag endast tala för mig själv, då rent politiska åskådningar skiljer sig något inom bandet – grundpelaren och livssynen är dock densamme. Nationalsocialism var i mitt tycke någonting som fungerade i Tyskland på trettiotalet.

Ronie: Vilka tankar har ni rörande Nazityskland, Hitler och Tredje Riket?

Sigrblot: Tredje Riket har både ett historiskt och ideologiskt värde för min del. Epoken förde med sig många stora tänkare, vissa som påverkat mig själv väldigt mycket. Den främste av dessa är Alfred Rosenberg och hans verk ’Mythus.’ och ’Blut und Ehre’. Att idag bygga ett samhälle med Tredje Riket som modell är i mitt tycke alltför reaktionärt, alla idéer och ideologier utvecklas med tiden och det bör även den patriotiska rörelsen göra – men utan att för den sakens skull överge det som varit bra i det förgångna.

Ronie: Vilka åsikter har ni om judar, förintelsen, zog osv?

Sigrblot: Dessa spörsmål är överhuvudtaget väldigt svåra att dryfta utan att bryta mot nuvarande lagstiftning. Vidare är det ämnen som omöjligen kan avhandlas i någorlunda korta ordalag, saker och ting blir substanslösa och icke trovärdiga och de tas ur sitt sammanhang. Judiska lobbygrupper har idag en enorm kontroll över massmedia och politik, att de utnyttjar detta för sina  egna syften kan ingen som är det minsta insatt i dylika förhållanden förneka. Huruvida detta är skadligt för oss icke-judar och någonting som borde åtgärdas torde vara upp till var och en att bedöma, beroende på vad man värderar här i livet. Vad gäller ”Förintelsen” anser jag att detta är helt ointressant och irrelevant sett ur dagens perspektiv. Rent historiskt anser jag dock att det råder mycket märkliga omständigheter kring det som påstås ha skett. När jag först började intressera mig för nationella  tankegånger tänkte jag för mig själv att ”Jag skall aldrig förneka Förintelsen, det låter fullständigt orimligt och enbart löjligt.”

Allteftersom jag började lära känna folk involverade i grupperingar med patriotiska budskap blev jag nyfiken på hur det kom sig att väldigt många till synes mycket intelligenta och beläsa individer kunde vara helt säkra på sin sak i den frågan, jag kände mig då tvungen att sätta mig in i saken ordentligt. Jag läste igenom det mesta jag kom åt i ämnet, allt från Nürnbergprotokollen, böcker skrivna av allehanda ”överlevare” och Rudolf Höss ”bekännelser” till rent revisionistiskt material såsom skrifter av  Achmed Rami, Proffessor Robert Faurisson och David Irving. Allteftersom jag läste blev jag främst förbluffad över hur många felaktigheter i den Förintelseversionen som lärs ut i skolorna som fanns tillgängliga till allmän beskådan hos officiella källor om man bara orkar bemöda sig med kontrollera dem själv. Exempel på detta är t.ex. den avskyvärda snyfthistoria som proffsöverlevaren Ferenc Göndör berättade när han besökte vår grundskola – vi fick höra om allehanda grymheter utförda av den
nazistiska mördarmaskinen såsom judetvålar, judelampskärmar och gasningar i Dachau. Inte ens de mest inbitna förintelseförespråkarna hävdar sedan många år tillbaks att detta stämmer, men det är heller ingen som går ut och talar om att man haft fel. Dessutom pratade Ferenc Göndör fortfarande om fyra miljoner döda i Auschwitz, trots att den officiella siffran sänkts avsevärt flera år tidigare. Mig veterligen berättar Ferenc fortfarande om dessa saker när han håller sina föreläsningar.

Ronie: Har ni som så många andra inom NS-kulturen någon drömvison om det framtida samhället? Hur ser i sådana fall den drömmen ut?

Sigrblot: Självklart har man en ungefärlig bild av en utopi framför sig, men i dagsläget anser jag detta vara så pass långt borta att jag inte känner mig särskilt hågad att beskriva den i detalj. Vårt folks överlevnad är vad som prioriteras hos mig, om så sker är sättet som samhället styrs av underordnat vikt för min del.

Ronie: Följer ni någon religiös livsåskådning? Typ paganism/asatro(eller annat). Om så; vad?

Sigrblot: Att säga att Sigrblot är ett religiöst band vore fel, men som namnet antyder är vi djupt berörda och påverkade av den visdom och livssyn som står att finna i blodets tro, vårt sanna kulturella arv – det vill säga ”asatro”.  Jag tycker asatrogen är ett mer passande begrepp än ”asatroende”.

Ronie: Är ni medlemmar i något av de svenska asatrosamfunden?

Sigrblot: Nej. Vi har dock deltagit i tillställningar arrangerade av sällskap såsom Svensk Hednisk Front och Svitjods Hird.

Ronie: Hur ser ni på NSBM kulturen i allmänhet? Vart hör denna scen enligt er bäst hemma; Inom NS- rörelsen, blackmetalrörelsen, eller asatro- rörelsen?

Sigrblot: Inledningsvis vill jag här påpeka att Sigrblot inte tillhör NSBM-scenen. Personligen tycker jag inte band som presenteras som black metal kan vara nationalsocialistiska, främst för att värderingarna i det som för mig är black metal och de som finns i nationalsocialism skiljer sig fundamentalt åt.

Vad gäller NSBM-scenen som sådan är jag något splittrad inför den frågan. Jag vet genom personliga erfarenheter att det finns ett flertal individer och band som är intelligenta och hyser sunda värderingar, men det som ger mig avsmak för det hela är den mängd slödder och provokationssökande imbeciller som huserar i scenen ifråga. Black metal, i likhet med subkulturer såsom punk, skinheads och andra extrema företeelser drar till sig väldigt många rotlösa och utstötta ungdomar som vill ha någonting att
känna samhörighet i samtidigt som de vill revoltera mot samhället. Det intrycket jag fått är att NSBM dragit till sig en mängd individer som insett att vanlig black metal förlorat mycket av sitt chockvärde och därmed behöver någonting än mer extremt att ta till sig.

Kapitelsammanfattning

Detta kapitel har primärt centrerat kring NSBM-scenens begynnelseår. Vad som skiljde den nationalsocialistiska blackmetal:en från övrig Black Metal där också en hel del nazisympatier visat sig, var att NSBM-banden var övertygade nationalsocialister, till skillnad från de tidigare blackmetal-banden – där nazisymbolerna och de nationalsocialistiska åsikterna främst existerat i provokativt syfte (med Burzum som undantag). Den skilde sig också från den vanliga neonazikulturen genom att hedendom och asatro här intog en central roll med djup andlig innebörd; den ”Vita rasen” var lika viktig som förut, men nu var den ”Vita rasen” också en produkt av något ännu högre; Wotans vilja…

KAPITEL 4: SAMMANFATTNING

I mitten av 1980-talet utvecklades en form av musik som fick namnet Black Metal, efter en skiva av den engelska gruppen Venom. Detta band tillsammans med en del andra under tidigt 80-tal som Mercyful Fate och King Diamond, räknades då som Black Metal.

Dessa band var dock inte de som främst skulle komma att karaktärisera den blackmetal-kultur som senare uppstod. Attityderna inom blackmetal-kulturen skapades istället av den andra black metal-generationen under 1990-talets början. Vad som skilde denna generation från den tidigare var att man nu bokstavligt talat tog de tidigare bandens sataniska image på dödligt allvar.

Norska Mayhem med Euronymous blev anfäder till de attityder av död, hat, anti- liv, och anti- socialitet som skulle komma att känneteckna hela den kommande BM-genren. Inom denna musikkultur som primärt befattade sig med religiösa attribut så som pentagram och dödskallar, började emellertid efterhand även politiska symboler att användas i form av svastikor och SS- symboler.

Som exempel på sådana band kan nämnas Darkthrone och Zyklon B. Dessa symboler uttryckte dock för dessa band inga politiska åsikter – de var inte nazister – utan symbolerna användes främst i provokativt syfte. (På samma sätt som den första generationens blackmetal-våg använt sig av sataniska symboler i provokativt syfte utan att fördenskull vara Djävulsdyrkare.)

Många band övergav dessutom den tidigare ”satanismen” till förmån för hednisk asatro. Som exempel på asatroinfluerade band kan Bathory, Unleashed och Enslaved nämnas. Dessa förespråkade asatro men tog avstånd från national socialismen. Tiden var dock kommen när dessa båda fenomen skulle förenas.

Varg Vikernes, känd för kyrkbränder och ett bisarrt mord – övergav sina tidigare sataniska idéer till förmån för en national socialistisk asatro som han kom att kalla för Odalism. Genom sin upprättade organisation Allgermanische Heidnische Front(AHF) kunde han sprida sina åsikter över världen. Varg Vikernes och hans band Burzum skulle uppnå kultstatus över hela Europa, och snart skulle andra personer följa i Vargs fotspår. I Polen bildade Robert Fudali (Darken) sitt eget band Graveland. Detta skulle bli ett av de första nationalsocialistiska blackmetal-banden, och tillsammans med Capricornus förespråkade Graveland en radikal nationalsocialistisk ideologi med den amerikanska organisationen Wotans volk som ideologiskt föredöme. Darken gav också Wotans volk sin inofficiella hyllning genom att namnge en av sina skivor efter en bok författad av en av Wotans volks ledare.

Ett annat pionjärband inom NSBM-kulturen var det Tyska bandet Absurd med Hendrik Möbus i spetsen. Detta band blev känt genom mordet på en ung pojke, vilket resulterade i att bandets medlemmar hamnade i fängelse. I fängelset skulle de alla och främst Hendrik Möbus, utveckla sitt politiska  intresse som lutade åt nationalsocialism. Hendrik inspirerades av Vikernes och var för en tid ledare för den Tyska underavdelningen av Heathen Front. 1998 frigavs han villkorligt från fängelset och flydde då till USA efter att myndigheterna kritiserat hans politiska handlingar. I Amerika fick han stöd och hjälp av National Alliance´s grundare William Pierce. Dr Pierce hjälpe Möbus att söka asyl i USA, något som misslyckades och Möbus sändes till slut tillbaka till Tyskland för att avtjäna sitt fängelsestraff. Hendrik Möbus hade dock tillsammans med Varg  Vikernes och Robert Fudali gett blackmetal-musiken ett politiskt ansikte. De hade tillsammans fått den nationalsocialistiska blackmetal-musiken att växa fram.

KAPITEL 5: SLUTDISKUSSION

Den fråga jag i och med denna uppsats försökt att besvara är på vilket sätt den rasistiska asatron utvecklats inom Blackmetalrörelsen, och vad detta i framtiden kommer att innebära för Blackmetalkulturen ?

Detta är egentligen två frågor, varav den första redan blivit besvarad under uppsatsens gång och genom den föregående sammanfattningen.

Den andra frågan kvarstår emellertid. Att överhuvudtaget säga något alls om framtiden är väldigt svårt, men man kan ändå dra vissa empiriska slutsatser och utifrån dessa göra en framtidsbedömning. Den rasistiska asatro som utvecklats inom blackmetal-kulturen har, som uppsatsen visat, utvecklats steg för steg. Först genom upptagandet av nazistiska symboler, och sedan genom upptagandet av den nazistiska ideologin. Blackmetal:en blev därigenom betydligt mer politiserad än tidigare, åtminstone den del av blackmetal-kulturen som vandrade in på den nationalsocialistiska vägen. NSBM-banden hade förenat blackmetal-kulturen med NS-kulturen. De hade politiserat BM-kulturen och förandligat NS-miljön. Den ”ariska rasens” kamp mot kristendomen och vad de menar vara den ”sionistiska ockupationsmakten”, har genom NSBM-kulturen givits både en politisk ideologi och en andlig faktor som drivande motivationskraft.

Jag misstänker att detta i framtiden kan leda till två saker – en yttre och en inre faktor. Den yttre faktorn har att göra med samhällets reaktion; Från samhällets sida kommer Black metal-kulturen troligtvis att granskas grundligare. Satanism är inte olagligt i västvärlden och generellt sett utgör det heller inget hot mot samhället och den nuvarande samhällsstrukturen, något Nationalsocialismen däremot definitivt gör. I de länder där den nationalsocialistiska blackmetal:en går starkast fram kommer troligast polisen att granska blackmetal-kulturen grundligare. Händelsen i Polen när den polska säkerhetspolisen gjorde en utredning angående Capricornus band Infernum är ett exempel på detta. Ett annat exempel är Norge, där säkerhetspolisen när kyrkorna brann som hetast, riktade sina blickar mot blackmetal-kulturen.

Någon motsvarig övervakning av blackmetal-kulturen i Sverige har inte funnits från den svenska säkerhetspolisens sida eftersom några större brott i anknytning till denna kultur inte begåtts i vårt land. (Även om medlemmar från svenska blackmetal-band dömts för så pass grova brott som mord, och trots att en del ”sataniskt/hednisk” inspirerade kyrkbränder förekommit även här.) Däremot har SÄPO uppsyn över de nynazistiska organisationerna, och om dessa organisationer förenar sig med blackmetal-kulturen eller vice versa, så kommer säkert denna miljö (dvs de diverse skivbolagen, fanzine:n osv) att granskas mer noggrant även här i Sverige.

Den andra faktorn, den inre, har att göra med blackmetal-kulturen som sådan. Under blackmetal:ens första dagar talades det ofta om ”true blackmetal”, dvs man menade att det fanns en äkta Black Metal. Exakt vad denna ”äkthet” bestod i har ingen någonsin lyckats definiera. Men många menar att äkta black metal är den ”satanistiska” blackmetal:en som förespråkades av Euronymous.(Och vad som styrker detta påstående är att Euronymous faktiskt var först – och därför också borde vara den som sätter normen för vad som är äkta.)

Under årens gång har emellertid blackmetal:ens förespråkare skaffat sig en mängd olika ideal, och en mängd olika grenar har växt ut från blackmetal-trädets svarta stam. Det finns idag alla möjliga former av ”Black Metal”. Alltifrån ursprunglig satanisk blackmetal, till icke- rasistisk hednisk blackmetal och nationalsocialistisk blackmetal. Det finns till och med kristen ”black”-metal.

Den musikstil som skapades i uppror mot den trendiga och kommersialiserade dödsmetallen, har nu själv blivit både trendig och kommersialiserad. Blackmetal är inte längre ett enhetligt begrepp för en ideologiskt/religiöst homgent likriktad grupp, vilket den i viss mån faktiskt en gång var. Den nationalsocialistiska blackmetal-kulturen skiljer sig avsevärt från den sataniska. Nationalsocialismen räknas av dagens samhälle som något ont och avskyvärt, men själv ser den inte sig själv som ond. I sina egna ögon är nationalsocialismen livsbejakande. Den bejakar sin egen ras och sitt egna kulturarv.

Detta står i rak motsats till den satanism som kännetecknade blackmetal-musiken under Euronymous tid. Den ideologi som då förhärskade gick ut på att döda allt och alla. Att sprida död, kaos och anarki i väntan på apokalypsen. Eftersom blackmetal idag dock inte står för detta, utan i mångt och mycket räknas in som en etablerad musikstil vars skivor man kan hitta sida vid sida med Britney Spears och dylik MTV-sponsrad mainstream-musik, så kommer troligtvis en ny musikstil att ta form i framtiden – en musikstil än mer extrem än den föregående. Detta är åtminstone den slutsats man kan dra efter att ha följt hårdrockens historia: Från den ursprungliga hårdrocken utvecklades metallen som ett hårdare alternativ. Ur metallen utvecklades trashmetallen. Från trashmetallen utvecklades den ännu ”ondare” dödsmetallen, och från dödsmetallen utvecklades svartmetallen – och där är vi nu. Vad som kommer härnäst får framtiden utvisa…

[OBS: Extra]

EFTERORD 2018

17 år har gått sedan den här uppsatsen skrevs. Ungefär parallellt med mitt skrivande stötte världen på en annan, ännu mer våldsam form av extremism – den islamiska extremismen. Ett ämne jag med stort intresse följde parallellt med mina NSBM-studier.

Av en händelse skulle de två intressena synkroniseras när jag fick ett e-mail från den vita amerikanska separatiströrelsen National Alliance (som jag omnämnt i uppsatsen) vars nyhetsbrev jag då prenumererade på.

I mailet var en bild av de rasande tvillingtornen i New York och en text som förklarade att det hela hade hänt därför att USA villkorslöst stött judarna. Genom att agera för Israel hade USA skaffat sig många fiender i mellanöstern. Om amerikanarna ville undvika fler sådana händelser och på så vis avväpna muslimernas argument till attacken, så skulle man sluta stödja den judiska staten. Flyern fortsatte sedan: The jewish cause is not America´s cause.

De rasande tornen fick också mitt eget intresse att skifta fokus, mer mot islam och mot kriget mot terrorismen.

I viss utsträckning gick jag i samma fotspår som religionsprofessor Mattias Gardell. Han är en av Sveriges främsta experter på USA:s rasseparatistiska rörelser och hans böcker om dessa ämnen, inspirerade och hjälpte mig i mina egna studier. När tvillingtornen rasade så skiftade emellertid även han fokus mot islam.

Det gjorde vi båda, men med helt olika infallsvinklar. Jag blev en tydlig anhängare av Västvärldens krig mot terrorismen. Han blev en lika tydlig motståndare. Idag inspireras jag inte av Gardell och betraktar hans författarskap kring islam som mycket problematiskt.

Men däremot respekterar jag hans ofta väldigt personliga engagemang i de ämnen han studerar. Han reser runt, träffar folk, umgås och intervjuar på ett sätt de flesta ”skrivbordsakademiker” inte gör. Det är något jag fortfarande respekterar hos Gardell och i ärlighetens namn vad jag själv försökte göra med denna uppsats.

Men för att återvända till ämnet. Mitt intresse för nazism och blackmetal har tynat sedan uppsatsen skrevs för nu ganska längesedan. Jag är ingen expert på dagens blackmetal- eller nazi-scen. Däremot har kommersialiseringen av musiken onekligen fortgått. Det hade börjat redan när jag skrev uppsatsen och idag behöver man inte vara djävulsdyrkare, asatroende eller nazi-sympatisör för att lyssna på blackmetal. 2005 skrev jag en liten blackmetalsatir vid namn ”Black Metal Scene Apocalypse” som får avsluta detta efterord.

In the beginning was the satanic misanthropic long haired blackmetalguys with spikes and corpse paint, who without fear gave expression to the morbid sides of life, and who wanted nothing else than to bring everything to hell…

Then came the young, lonely outsider girls who wanted to fuck the long haired, tough spike dressed blackmetalguys.

After that came the life loving, long haired, jerks with spikes, who wanted to fuck the oversexy blackmetalgirls.

And then came the blond bimbo chicks with pink mascara, who wanted to fuck the latest trend.

And then came MTV and wanted to play Cradle of Filth on TV. And Cradle of Filth thought like – well, what the fuck, why not man?

And then all those who watched MTV started to listen to Cradle of Filth and considered themselves to be vampires.

And then it all went to hell…. And when everything had gone to hell, the goal of its creators was achieved. And then Britney Spears screamed: Ave Sathanas! And looked so evil as she could to get another Black Britney Pop Platina.

And so the black metal scene apocalypse was reached.

/ Ronie Berggren, 2005

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *