#2 Sverigedemokraterna Västernorrland: Skalin-Klausen: Männen bakom fasaden

Ronie Berggrens andra artikel med inblick bakom Sverigedemokraterna Västernorrlands kulisser och uteslutningarna av Örnsköldsviks centrala medlemmar.

——-

Alla delar:

#1: Min orienteringsprocess bland Västernorrlands Sverigedemokrater, 11 mars 2018

#2: Sverigedemokraterna Västernorrland #2: Skalin-Klausen: Männen bakom fasaden, 26 mars 2018

#3 Sverigedemokraterna Västernorrland #3 – Ronny Edlund, en sverigedemokratisk hjälte bränd av sina egna, 5 april 2018

#4 Sverigedemokraterna Västernorrland: Det förlorade Öviks-teamet, 4 juni 2018

#5 SD Västernorrland – inkvisitionen och distriktsledningens totalitära tendenser, 20 juni 2018

#6 SD Västernorrland: Begynnelsen och Johnny Skalins inträde, 5 juli 2018


——-
Av Ronie Berggren:

I min förra artikel ”Min orienteringsprocess bland Västernorrlands Sverigedemokrater” beskrev jag de många problem som jag upptäckte i Sverigedemokraternas distrikt i Västernorrland i samband med att jag sommaren 2016 gick med i partiet.

Artikeln publicerades den 11 mars och redan samma dag började telefonen ringa, SMS:en och Facebook-meddelanden komma. Jag fick stor respons från medlemmar (eller före detta medlemmar) runtom i Sverigedemokraternas distrikt i Västernorrland, som alla ville hälsa samma sak: att jag på ett välformulerat sätt hade beskrivit problem som även de hade erfarit, som direkt gick att härleda till kompetens- och karaktärsbrister i distriktets ledarskap.

Det här är därför en uppföljningsartikel, där jag utifrån mina undersökningar, mina egna erfarenheter och berättelser delgivna av andra SD-anknutna i Västernorrland om deras erfarenheter av distriktets ledarskap, kommer att teckna en bild över det politiska ledarskapets brister.

Det är en kritisk granskning som jag finner nödvändig. Med stor makt följer nämligen också stort ansvar. Sverigedemokraterna är ett parti som gör stora anspråk, i Västernorrlands landsting såväl som i kommunerna. Därför måste de också granskas, och stort ansvar måste avkrävas. I synnerhet av deras ledare.

Låt oss börja.

Del 1: Männen före fasaden

Sverigedemokraten med hela svenska folket:

2007 intervjuade SVT Värmland Levi Klausen, Sverigedemokraternas representant i kommunfullmäktige i Filipstad. För er som glömt eller aldrig sett, varsågoda.

Filmklippet spreds via YouTube och Levi Klausen blev snabbt ”sverigedemokraten med hela svenska folket”, den som alla genast associerade till om man på den tiden slängde ut ordet ”sverigedemokrat”, och som onekligen väckte många skratt på svenska företags fikaraster, utan att för den saken attrahera dem till Filipstad.

Vidare till Västernorrland

Levi Klausen hade även en bror vid namn Martin, som sedermera skulle flytta från Filipstad till Västernorrland och så småningom avancera till den position han nu besitter. Han heter Martin Klausen och är numera distriktsordförande för Sverigedemokraterna Västernorrland med huvudsäte i Sundsvall.

Även Martin Klausen har etnopluralistisk bakgrund i Nationaldemokraterna i Filipstad. Detta uppdagades redan 2006 efter att Martin Klausen fått vara med i TV4 MITT i en debatt mot Timrås socialdemokratiska kommunalråd Eva Lindstrand.

Expo grävde fram information om hans bakgrund i ND och Sverigedemokraterna på Riksnivå förvånades:

– Det här är helt nytt för mig och även för andra, kommenterade Sverigedemokraternas pressekreterare Mattias Karlsson.

Martin Klausen fick ändå fortsätta verka inom Sverigedemokraterna och 2009 intervjuades han av SVT Mittnytt inför det årets kyrkoval. Här klippet, där uppenbara släktdrag kan skönjas:

Martin Klausens bakgrund i Nationaldemokraterna var tills för bara någon vecka sedan (när jag skrev på min tidigare artikel från den 11 mars) för mig okänd.

Eftersom det kan hända att det finns fler som är obekanta med detta, så är det viktigt att uppmärksamma. Varför, ska jag strax förklara.

Men innan dess måste kritik också riktas mot SVT.

SVT vinklade givetvis såväl intervjun med Martin Klausen som med hans bror Levi. I ingendera fall tog de akt till Journalistförbundets yrkesregel om att ”visa särskild hänsyn mot ovana intervjupersoner”.

Och vare sig Martin eller Levi Klausen sa heller några fruktansvärda saker. ”Hela Sveriges sverigedemokrat” Levi, sa att han tog avstånd från våld och att han hade lämnat nazismen bakom sig. Det framstod, mitt i all hans träighet, ändå trovärdigt.

Hans kritik mot invandring var inte alls dålig. Han framförde den syn som gjort att Sverigedemokraterna banat tidig väg i dessa viktiga frågor. Men på grund av det så framställs han i SVT-reportaget som om han fortfarande vore nazist.

Martin Klausen misstänkliggörs på samma sätt, i synnerhet med prästen som pratar om antisemitism. Martin Klausen är inte nazist eller rasist. Jag har som sagt träffat honom, och inte noterat några som helst rasistiska tendenser.

Min kritik har bara att göra med att personerna i ovan inbäddade inslag helt på eget bevåg framstår totalt inkompetenta.

Kanske kapabla att vara med i ett rollspelsgäng eller i ett guild i World of Warcraft, men inte att leda politiska partier med makt i kommuner och landsting.

Med tiden skulle inkompetensen och karaktärsbristerna också visa sig även under nyförvärvad sverigedemokratisk täckmantel.

Levi Klausen skulle i december 2010 uppmana sina följare på Facebook att spika upp grishuvuden på dörrarna för att hålla muslimerna borta. Hans bakgrund i Nationaldemokraterna hade han kommit undan med. Men detta fick ledande sverigedemokrater nog av, och Levi Klausen pressades att avgå.

Avigsidorna med hans bror Martin Klausen, ska vi snart stifta närmare bekantskap med.

Men just inkompetensen, brist på bildning, bristande karriärsliv och en personlighet som till synes sjuder av bakgrundsproblematik, är något som kännetecknar dem som går med i nazistrelaterade partier. Att byta parti och ideologi innebär inte nödvändigtvis att man också bytt den karaktär som fick en att gå med i ett sådant från första början.

Och det är problem, som jag skulle vilja koppla till direkta karaktärsbrister, som jag i denna text ämnar lyfta fram.

När jag själv var tonåring lockades jag inte av politiska extremistpartier, och när jag var yngre än Martin Klausen var i sitt TV-klipp så kampanjade jag för George W. Bush i USA. Så här kunde det se ut.

Johnny Skalin

I min förra artikel lade jag fokus på riksdagsledamot och tidigare distriktsordförande Johnny Skalin. I denna artikel kommer fokus att vara ett annat, men några rader om hans bakgrund som jag inte hade kännedom om när jag skrev min tidigare text, är värda att uppmärksammas.

Sundsvalls Tidning hade i december 2012 en artikel där Skalins bakgrund beskrevs.

Man avslöjade att Skalin aldrig haft en vanlig anställning innan han blev yrkespolitiker. Aldrig något vanligt knegarjobb. Jag citerar ST:

”Efter ett försök som egen företagare i tonåren beviljades Johnny Skalin 1997 aktivitetsersättning från Försäkringskassan, vid 19 års ålder. Han hade en diagnos gällande ett neuropsykiatriskt funktionshinder, enligt dokumentation vars innehåll ST tagit del av.

2000 började han läsa in gymnasiekompetensen via anpassade studier på komvux, och 2005 började han högskolestudier på distans.

I slutet av 2006 hade den nya regeringen bestämt sig för att Sverige hade för många förtidspensionärer. En av många som fick sin arbetsförmåga utredd vid denna tid var Johnny Skalin.”

Johnny Skalin, som även under sjukskrivningen läst in betyg på komvux och högskolestuderat på distans, fick börja arbetsträna i en korvkiosk, ägd av dåvarande partikamraten och barndomsvännen Håkan Åslin.

Fyra timmar per pass. Men det blev för mycket för honom. ST skriver:

”Han kände en extrem trötthet och kunde behöva upp till två dygn för att återhämta sig efter ett fyratimmarspass. Han sade sig vilja ha ett jobb där han kunde anpassa arbetet efter sitt eget mående. Helst ville han jobba på nätterna när det inte var folk i rörelse.”

Parallellt med arbetsprövningen tog emellertid hans politiska karriär fart. Och i januari 2008 fick han sin första riktiga lön; 4 541 kronor i månaden, för sin roll som partiföreträdare för SD i Sundsvalls kommun. En politisk avlöning som sedan fortsatte i takt med befordringar vidare till det riksdagsarvode han nu har.

Sundsvalls Tidning klandrades av Opinionsnämnden för att ha brutit mot god publicistisk sed gällande Skalins privatliv.

Mitt intresse är vare sig hans psykiska hälsa eller hur trådarna till hans lönekonto går, utan att utröna vad som kan ha föranlett vad allt tyder på är ett dåligt förvaltarskap av Västernorrlands sverigedemokratiska distrikt.

Sundsvalls Tidning ger en viktig ledtråd.

Johnny Skalins enda riktiga jobb utanför politiken var 4 timmar per dag i en korvkiosk, under en mycket begränsad period. Ett yrke han heller inte trivdes med och som givetvis inte gav en man över 20-strecket den ekonomiska stabilitet som behövs för att på allvar komma igång med livet.

Det är svårt att dra någon annan slutsats än att en person i en sådan situation lockas av pengar, makt och inflytande.

Och det blev han erbjuden och försedd med genom partipolitiken och genom ledarskapet för distriktet.

De flesta politiker jag känner går oftast ner i lön när de börjar engagera sig politiskt, eller får ersättning för bortfall av inkomst. För Skalin var förhållandet det motsatta redan innan han blev en väl avlönad riksdagsman. Det fanns ett tydligt ekonomiskt incitament för hans politiska verksamhet.

Håll detta i åtanke, jag kommer att återvända till detta lite längre fram.

Del 2: Kampen mot Sverigedemokraterna Örnsköldsvik – att söndra och segra

I min förra artikel beskrev jag konflikten mellan de aktiva SD-medlemmarna i Örnsköldsvik och distriktsledningen i Sundsvall med Johnny Skalin och Martin Klausen i spetsen.

Jag beskrev hur distriktsledningen motsatte sig bildandet av kommunförening i Örnsköldsvik och insisterade på att vi i Örnsköldsvik skulle samarbeta under ledning av den arbetsgrupp som de hade tillsatt. En arbetsgrupp ledd av paret Jan och Gudrun Ledin. Ett par som ingen som jag stötte på av SD-folket i Örnsköldsvik hade något förtroende för eftersom de inte fick någonting gjort.

Själva hävdade de (även på ett möte som jag själv bevistade) att motståndet mot dem, berodde på att de var kristna. En linje som riksdagsman Johnny Skalin också hakade på, men som jag aldrig fann något stöd för hos dem jag talade med. Paret var i första hand inkompetenta och ej passande för uppgiften. De hade, kort och gott, inte medlemmarnas förtroende.

Däremot var man också kritiska till att paret, utöver att inte få någonting av värde gjort, också pratade om religion, sin kristna tro, jämt och ständigt, även på partimöten, där Jan i samband med mötesfikat brukade surra på om sin tro och om sina produkter (han sålde smörjmedel).

Det religiösa var något som inte heller distriktsledningen hade kunnat undgå. På en utbildning 2015, som riksombudsman Peter Johansson höll i, så berättade Jan Ledin inför de cirka 20 församlade, att för honom var spridandet av Jesu ord, viktigare än partipolitiken.

Sommaren 2016 var Gudrun Ledin också övertygad om att hon fått ett gudomligt kall om att hon och hennes make skulle avsäga sig allt politiskt och bara ägna sig åt andliga saker.

Allt material, konkret i form av en dator och en skrivare, lämnades då över till Ingela Sällström.

Därefter hade denna kvinna, Gudrun, många samtal med såväl Johnny Skalin som Martin Klausen, och ändrade sig. Alla beslut skulle rivas upp och de överlämnade handlingarna och utrustning ville hon ha tillbaka eftersom hon nu insisterade på att fortsätta som ledare för arbetsgruppen.

Ingela Sällström ansåg att Gudrun Ledin hade förbrukat allt förtroende och framförde detta till Johnny Skalin, som vidhöll att man hade fortsatt förtroende för Gudrun Ledin.

Ingela Sällström fortsatte att invända mot detta vilket ledde till en konflikt, och Gudrun ska i samband med den ha skrivit en rad oförskämda SMS både till Ingela Sällström och en annan partimedlem.

Detta tog Ingela upp med Johnny Skalin, för vilken hon anmärkte att Gudrun uppträtt mycket opassande.

Skalin höll sig avskärmad från klagomålen och svarade att han tyckte att det var synd att de inte kom överens men att linjen stod fast. Gudrun Ledin fick senare tillbaka utrustningen och materialet.

Vilken sida hade då rätt?

De i Örnsköldsvik som klagade på att detta par var direkt olämpliga som arbetsledare, eller de själva och Johnny Skalin, som hävdade motsatsen?

Jag för egen del blev väldigt snabbt på det klara med att jag ansåg att de lokala Öviks-medlemmarna hade rätt i sin kritik av dessa. Några veckor tidigare hade jag just börjat komma in i detta partipolitiska spel. Och som jag skrev i min tidigare artikel så föreslog jag en enkel kompromisslösning för Johnny Skalin. Istället för en kommunförening så skulle de lokala medlemmarna i Örnsköldsvik åtminstone ha rätt att själva utse arbetsgrupp. Detta sa Skalin blankt nej till. Han ville se paret Ledin kvar som arbetsgruppledare.

Utifrån torde det dock vara omöjligt att utröna detta. Men ett e-mail kan klargöra saken, som jag fått mig tillskickad från en av mina vid detta lag många kontakter i distriktet. Ett e-mail där Jan Ledin känner sig kränkt över att så många tycks gnälla på honom och hans hustru Gudrun. Ett e-mail där han också beklagar sig över att man på högre nivå verkar vara på väg att ändå godkänna en kommunförening i Örnsköldsvik (vilket skulle åsidosätta honom och hans hustru).

Ett e-mail, som ni alldeles strax ska få läsa, som säger mycket om personen bakom tangenterna, och karaktärsbristerna bakom den kristna fasaden. Ett email som Ledin bland annat skickade direkt till partiledare Jimmie Åkesson. Det skickades den 4 juni 2017 och lyder som följande (har anonymiserat somliga namn):


———
Nu har det kommit till vår kännedom om vad som blivit sagt angående Gudrun och mig. Har ni inget annat att komma med så visar detta på vilken nivå det hela ligger på. Det är nu personer som inte är medlemmar som ringt och berättat vad dom hört på byn. Vi har själva hör från personer utifån hela Västernorrland att vi är helt sjuka personer.

Att tex. Åke Lidfalk som är en sådan fd. duktig och ansedd företagare. håller på med sånt och Lars Höglund som ska ha varit sån duktig företags jurist. Lika så Ronny Edlund, Ingella Sällström, xxx, xxx, Ingemar Lungren mm.

Att försöka förlöjliga oss och vår kristna tro med en massa påståenden om Gudrun skulle ha skitit ut en onda ande Samt en massa om demoner, blodådror och sånt. talar om att det hela har gått aldeles för långt.

Att sådana personer fått stöd från VU att bilda en lokal förening i Ö-vik verkar för oss helt sjukt.

VI ACCEPTERAR INTE DETTA TILLTAG.

VI KOMMER ATT KROSSA ER FULLSTÄNDIGT.

NI KOMMER ATT ÖNSKA ATT ERAN MORSA INTE SKULLE HA FÖTT ER.

DETTA KOMMER ATT GÅ UT HELT OFFENTLIGT I HELA LANDET FRAMEMOT VALET, OM INTE NI OMGÅENDE TAR ITU MED SAKEN OCH SJÄLVA GÅR UT OCH TALAR OM FÖR DE PERSONER SOM NI TIDIGARE FÖRTALAT OSS FÖR. OCH BER GUDRUN OM FÖRLÅTELSE.

Jan Ledin
———

Författaren till detta email vill alltså under hot, att Sverigedemokraternas partiledning, inklusive Jimmie Åkesson, ska läxa upp de lokala Örnsköldsviks-medlemmarna å hans och hans hustrus vägnar.

Denne man och dennes hustru är ledarna för den arbetsgrupp som Johnny Skalin och Martin Klausen vill att medlemmarna i Örnsköldsvik ska underordna sig.

En person som texten vittnar om helt uppenbart verkar ha allvarliga personlighetsproblem. Inte en person lämplig att bana väg för uppkomsten av en fungerande kommunförening.

Likväl var det inte denne man som petades ur Sverigedemokraterna. Det var istället de mest aktiva kärnmedlemmarna i Örnsköldsvik. De som under lång tid strävat efter att bilda en kommunförening.

Kommunförening på väg att bildas

Sommaren 2017 tycktes strävan efter att bilda en kommunförening äntligen, efter många års väntan, börja bära frukt. Från Distriktet hade man alltid motarbetats, men sommaren 2017 fick man gehör högre upp.

Den 27 juni 2017 skickade riksombudsman Michael Rubbestad ut en kallelse till Örnsköldsviks sverigedemokrater om ett bildandemöte för kommunförening.

Rubbestad hade först frågat Distriktsstyrelsen i Sundsvall om de ville ombesörja föreningsbildningen i Örnsköldsvik, vilket de tackade nej till, varefter han fick ta saken i egna händer.

Den 9 augusti träffades man i Bjästa där 5 ledamöter valdes till den nya partistyrelsen, därtill suppleanter, valberedning och revisorer.

De som valdes var följande (har kryssat över namn jag aktivt ombetts anonymisera):

Ordförande:

Åke Lidfalk

Vice ordförande:

Sven Valerio

Styrelseledamöter:

xxx, Tony Alexandersson, Kenny Gustafsson

Valberedare:

Ronny Edlund, Ingela Sällström, Gösta Nordberg

Revisorer:

Gösta Nordberg och Lars Höglund

Styrelsesuppleanter:

Patrick Wikner och Ingvar Lundgren

Det som återstår efter bildandemöte är godkännande från rikspartiets verkställande utskott (VU).

Det drog ut på tiden, men partisekreterare Richard Jomshof lät, enligt uppgifter jag fått, då meddela att föreningen i Örnsköldsvik skulle behandlas som om den vore godkänd. Därför anordnades fyra utbildningstillfällen. Tre i regi av riksombudsman Peter Johansson och ett av riksombudsman Mikael Strandman. Pengar och resurser lades alltså på att få igång föreningen.

Men i januari månad kom beskedet om att VU inte tänkte godkänna föreningen.

Riksombudsman Michael Rubbestad, som lett bildandemötet, skrev ett email där han förklarade beslutet (de för sammanhanget viktigaste styckena har jag markerat i fetstil):

——
Hej,

Till den/de berör.

I januari beslutade partiets verkställande utskott att inte godkänna bildandet av kommunföreningen SD Örnsköldsvik, nedan kallat Ö-vik. Anledningen till att det dels tagit tid dels landade i ett negativt besked baseras till stor del på de yttranden som inkommit från distrikt Västernorrland och riksombudsmannaorganisationen där båda instanser föreslagit att bildandet inte skall godkännas. Anledningen att det tagit tid att få besked baseras till stor del på att de argument för ett icke godkännande som framförts skall kunna kontrolleras noggrant så att inget baseras på personligt tyckande, personkonflikter osv. Att det tar tid är således något som bör välkomnas eftersom man då kan vara säker på att ”distriktet inte försöker hindra bildandet” utan att ett avslag är baserat på goda grunder där varje argument har kontrollerats noga.

Jag kan inte tala för de argument som framförts från distriktet när de föreslagit ett avslag men kan däremot bekräfta att avdelningen för riksombudsmännen har föreslagit ett avslag kring bildandet.

Vi har under ärendets gång haft möjlighet att yttra oss flertalet gånger och har under denna period vacklat mellan ett positivt besked och ett neutralt sådant där vi inte tar ställning alls. I vårt sista yttrande som vi delgett det verkställande utskottet i januari har vi dock valt att föreslå att bilandet inte skall godkännas då ny information framkommit.

Jag vill innan jag går in på vad den informationen är vara mycket tydlig och bemöta påståendet om att RO Peter Johansson personligen skulle haft någon påverkande åsikt i frågan vilket har påståtts. Yttrandet för vår avdelning är formulerat av mig och inte av er RO som istället gjort vad han kunnat för att hålla er informerade utifrån vad han får delge i informationsväg, erbjuda er utbildningar och stöd och sammanfattningsvis ”behandlat Ö-vik som en egen kommunförening” utifrån de riktlinjer och mandat han har. Som Johanssons närmsta chef har jag inget negativt att säga om hans insats under denna resa utan menar att han hanterat situationen på bästa sätt utifrån de förutsättningar han haft. Finns synpunkter på detta är man välkommen att kontakta undertecknad.

Som funktionsansvarig riksombudsman ser jag en stor potential i Ö-vik och är övertygad om att det finns underlag för en fungerande kommunförening. Behovet av stöd och utbildning är stort, ja, men med rätt engagemang och vilja ser jag inga hinder och att dessa två finns råder det ingen tvekan om. Anledningen till att vårt yttrande som med stor sannolikhet vägt tungt inför verkställande utskottets beslut baseras på främst två faktorer:

1 ) att den valde ordföranden uttryckligen meddelar att han inte önskar ha någon som helst samverkan med överliggande distrikt.

Det är en grundläggande förutsättning med en god dialog mellan kommunförening och distrikt för att verksamheten skall fungera. Man behöver inte ”älska varandra”, men man skall kunna vara professionella och fullfölja sitt uppdrag oavsett vad man tycker om en annan person. Att uttryckligen meddela att man avser bryta all kontakt med sitt distrikt och vägra all form av samarbete är ett steg i helt motsatt riktning från detta.

2) att den valde ordföranden uppmanar till engagemang i andra partier.

Vi har tagit del av information där den valde ordföranden, dessutom  på rekommendation av en utesluten medlem, uppmanar engagerade medlemmar i Ö-vik att besöka Umeå för att ta del av information om att engagera sig i partiet Medborgerlig Samling (MED). Att som föreslagen ordförande medan bildandet är så pass nytt att det inte ens hunnit avgöras uppmana till engagemang i ett annan parti är allt annat är förenligt med rollen som ordförande i en kommunförening för Sverigedemokraterna.

Således kan sammanfattas att vi anser det finnas god grund för en egen förening i Ö-vik och rekommenderar att ett nytt bildandemöte genomförs men att vår avdelning kommer att förespråka att ett bildande av SD Ö-vik inte godkänns så länge den senast föreslagne ordföranden på något vis ingår i styrelsen, ett ställningstagande och en uppfattning som delas av partiets verkställande utskott.

För mer information eller vidare frågor kring ovan hänvisas till er riksombudsman Peter Johansson.

Med vänlig hälsning

—————

Det var alltså efter invändningar från Distriktet i Sundsvall, under ordförande Martin Klausens aktiva ledning, som rikspartiets verkställande utskott i sista sekund sade nej till att godkänna kommunföreningen.

Det problem man angav som skäl till nej, var två anmärkningar mot valde kommunordföranden Åke Lidfalk, som jag om en liten stund kommer beskriva i detalj.

Men först fortsättningen.

Distriktet gör uteslutningsärenden mot 5 Öviks-medlemmar

Undermineringen av kommunföreningen räckte inte. Martin Klausen lät också öppna personärenden om uteslutning mot fem medlemmar i Örnsköldsvik.

Tre av dessa hade blivit invalda i den nya kommunstyrelsen: Ordförande Åke Lidfalk, samt valberedare Ingela Sällström och valberedare Ronny Edlund (som också sitter i kommunfullmäktige).

De två andra som uteslutningsärenden väcktes mot var Lotta Appelqvist och person som vill vara anonym i denna text (här nämnd som xxx). Alla utom xxx var tänkta att finnas på Örnsköldsviks kommunfullmäktigelista inför höstens val.

Nu hotades de av uteslutning av anledningar jag här tänkte exemplifiera med dem jag fått tillåtelse att nämna.

Ärendet mot Åke Lidfalk:

Åke Lidfalk, som alltså valts till ordförande för den icke-godkända föreningen, fick ett brev med uteslutningsärendet. Där stod följande:

”Medlemsutskottet (MU) har öppnat ett personärende mot dig och vill därför höra vad du har att delge i ärendet.

Vi vill utreda om du agerar partiskadligt och om du står bakom partiets kommunikationsplan och etiska riktlinjer.

Det har kommit medlemsutskottet (MU) tillkänna via distriktsstyrelsen Västernorrland att du agerar partiskadligt. Du har beklagat dig över att Sam Gunnarsson blivit utesluten ur Sverigedemokraterna och uttryckt en positiv bild av denne person trots de konspirationsteorier som han erkänt.

Det har även kommit MU tillkänna att du har uppmanat medlemmar att gå på ett möte med Sam Gunnarsson. Du har även vid upprepade tillfällen uppvisat ett aggressivt beteende mot arbetsgruppledaren för SD Örnsköldsvik och hennes make.”

Lidfalk har alltså uppmanat en fd. medlem och andra medlemmar som känt sig åsidosatta av Distriktet, att överväga Medborgerlig Samling. Detta vändes mot honom.

Den person som anklagat Åke Lidfalk för att ha uppvisat ett aggressivt beteende, är alltså Gudrun Ledin, hustrun till den man som ovan skrev som borde kunna betecknas som ett hotbrev till Jimmie Åkesson med flera. Det ”aggressiva beteendet”, har bestått i att försöka få tystnad, ordning och reda och att inte tala i mun på varandra under partimöten.

Men dessa saker, samt att Åke uttryckt ovilja att samarbeta med ett distrikt lett av Skalin-Klausen blev alltså orsak såväl till stopp för den nybildade kommunföreningen, såväl som ett skarpt uteslutningsärende.

Vice-ordförande Sven Valerio konstaterade att man hade kunnat lösa detta enklare. Genom att helt enkelt be Åke avgå. Det skulle han ha gjort självmant om partiet så önskade. Han är en politiskt driven idealist, ingen maktspelare. Då skulle istället vice-ordförande Valerio bli ordförande och kommunbildningen kunnat fortgå.

Men någon sådan lösning valde man alltså inte. Istället slog man till hårt.

Åke Lidfalk är en driftig företagare med tidigare politisk erfarenhet i Folkpartiet. 1979 grundade han företaget Lättelement som idag är ett hundramiljoners-företag. Jag känner honom som en mycket målmedveten men också uppriktigt trevlig och ärlig person. 

Han har också varit den drivande lokala kraften för att få till stånd en kommunförening. En man med precis de erfarenheter av ledarskap och näringsliv som en partiordförande borde ha. En sund röst i ett parti med skriande behov av sådana. 

Nu blev det inte så. Han lämnade partiet och därmed såväl ordförandeklubban som kommunfullmäktigekandidaturen, innan uteslutningen hann verkställas.

Ärendet mot Ingela Sällström:

Valberedare Ingela Sällström fick den 18 mars besked om uteslutning med omedelbar verkan. Motiveringen löd som följande:

”Partistyrelsen ser allvarligt på det som framkommit i ditt personärende och hur du brutit mot kommunikationsplan och våra etiska riktlinjer.

Du har vid åtskilliga tillfällen via din Facebook, länkat till blogginlägg gällande konspirationsteorier, och till andra neofascistiska sidor, samt skrivit kommentarer om ”New World Order”. Bland annat av de skärmdumpar som givits till MU finns länkar från morpheusblogg.se, antrophocence.live och peterkrabbe.wordpress.com

Som företrädare och förtroendevald för Sverigedemokraterna har man både att förhålla sig till partiets etiska riktlinjer såväl som även att ställa sig bakom partiets etiska riktlinjer.”

Därefter citeras följande stycke ur Sverigedemokraternas etiska riktlinjer 2011:

”Kandidat, förtroendevald eller anställd skall ses som representant för Sverigedemokraterna i alla sammanhang och därför är det viktigt att i alla sammanhang uppträda på ett sätt som inte skadar partiet. Allmänheten har rätt att ställa höga krav på hur företrädare för partiet agerar.

Det gäller att handla med detta som utgångspunkt, föregå med gott exempel och vara medveten om att allt man gör och säger ska tåla offentlig granskning.”

Jag frågade Ingela om vad det rörde sig om mer specifikt. Hon gav mig följande svar:

”Jag har anklagats för att delat artiklar från tre olika bloggar. Morpheus blogg med en för mig helt okänd författare som jag inte vet något alls om. Jag delade en artikel om  oraklet Baba Vanga, en blind kvinna som förutspådde händelser som liknar några som faktiskt hänt. Jag minns att jag till artikeln skev något i stil med ”Tro på’t om du vill…”. Ev kan de även syfta på en artikel om oljan, det svarta guldet.

Från tekn dr och företagsledaren Lars Berns blogg Antropocene har jag delat några texter. De handlar om klimatfrågan  och om globaliseringen i världen. Några namn nämns i någon eller ett par av artiklarna. Det är oligarken Soros och finansfamiljen Rockefeller. Frågor om ekonomisk fördelning, migration och miljöpolitik. Den tredje bloggen tillhör arkitekten Peter Krabbe. Där har jag delat några artiklar som beskrivit maktfördelningen i världen och där har hans tankar kring New World Order.

Jag har en rätt liten vänlista på FB och några av artiklarna har Ronny gillat eller kommenterat. Det är utifrån min FB-sida som Martin  Klausen och  ev även Jonny Skallin har har skärmdumpat det som jag och Ronny anklagats för.

Hur jag vet detta beror på att jag 2016 (mars 16- mars -17) ingick i distriktstyrelsen. Jag var med på det möte där anklagelserna mot mig, Ronny Edlund, Åke Lidfalk och xxx togs upp och samtliga sedan beslutades skickas vidare som anmälningar om personärenden.

Jag blev hårt ansatt och påstods sprida konspirationsteorier, dela artiklar från neofacistiska bloggare mm.  Nåväl det dröjde ett år innan detta hamnade på partisekreteraren Charlotte Quicks bord ( tydligen hade det tagits upp i januari i år att våra ärenden samt ytterligare ett, Lotta Appelqvist, skulle behandlas av  Medlemsutskottet. Detta fick vi ingen kännedom om förrän i mitten av februari och vi gavs fyra dygn att yttra oss skriftligt i detta ärende innan beslut skulle tas av MU. Resten känner du och media redan till.

Saknar du något så fråga. Det är kanske inte solklara förklaringar på allt. Inget hatiskt, inget förtal, inget rasistiskt.”

Kort och gott: Struntsaker som Skalin och Klausen aktivt verkar ha grävt fram, bara för att ha något att kunna vända mot henne, om så skulle behövas.

Ingela Sällström är ingen stor offentlig person på Facebook. Hon arbetar som grundskolelärare och har simning som sitt stora intresse.

Dessutom var anklagelsen alltså ett år gammal. Inget av informationen hade skickats till Medlemsutskottet (MU) så fort det uppdagades. Vilket bara kan innebära att Skalin och Klausen inte tyckte att det egentligen var allvarligt nog (om det verkligen hade brunnit skulle de förstås ha ringt brandkåren på en gång). De låg istället och tryckte på informationen för att kunna använda sig av den när det passade dem.

Ingela Sällström blev sedan utesluten på mycket svagare grunder, än det ovan uppvisade e-brev som arbetsgruppsledare herr Ledin skickade ända till Jimmie Åkesson.

Ärendet mot Lotta Appelqvist:

Lotta Appelqvist, som också var tänkt att kandidera till kommunfullmäktige, uteslöts även hon den 18 mars. Motiveringen löd:

”Du har bland annat vid ett SD-kvinnor möte agerat olämpligt och oförskämt genom att avbryta föreläsare, ifrågasätta regionansvarige och det som avhandlats under mötet samt uppträtt ”högljutt” vilket har haft en avskräckande effekt för mötesdeltagare.”

Jag bad Lotta ge sin syn på vad som hänt. Hon svarade följande:

”Det var 4 st sd kvinnor (medlemmar) på plats + regionansvarige Sara Seppälä och hennes kanske 10 åriga lilla  dotter, som hon för övrigt släpar med på alla möten. Sara Seppälä själv höll inte i kvinnomötet utan det gjorde riksombudsman Peter Johansson, vilket jag m fl tyckte var märkligt på ett kvinnomöte.

Efter hans ”föreläsning”, vilken jag ej avbröt – trots vi hört den flera ggr förut -började Sara Seppälä instruera oss vad hon bestämt att vi SD kvinnor o skulle göra.

Då ifrågasatte jag varför vi inte tillsammans skulle diskutera det utan att hon ensam satt agendan för aktiviteter. De andra tyckte som jag men jag tog ordet. Och ja jag höjde rösten en aning… antar att det var lilla dottern som blev lite rädd ….”

Sara Seppälä har nu plats 57 på Sverigedemokraternas riksdagslista.

Ärendet mot Ronny Edlund:

Ronny Edlund är en fabriksarbetare som sitter i Örnsköldsviks kommunfullmäktige där han är gruppledare. Uteslutningen av honom motiverades som följande:

”Det har kommit medlemsutskottet (MU) tillkänna via distriktsstyrelsen Västernorrland att du agerar partiskadligt och trots den skriftliga varning du fick i april 2016 så har ditt beteende inte upphört.

Du har fortsättningsvis kommenterat på Facebook på diverse länkade konspirationsteori-bloggar, bland annat antropoccence.live och aktivt delat med dig av dina konspirationsteorier om Anti Avsans (M) inblandning i Olof Palme-mordet, samt länkat till diverse olämpliga youtube-klipp via din Facebook (bl.a ”Marine Le Pen möter fientlig kanadensisk journalist 1” och ”Putin laughs right in this journaliist’s face”)

I landstinget har du medvetet fördröjt sammanträden genom att medvetet inte logga in samt även vid en votering dröjt med röstning då du var osäker på hur Du ville rösta, trots uppmaningar om att erlägga din röst från din gruppledare. Du har även varit högljutt mot din gruppledare vid en större omgivning och kallat denne för glåpord och agerat barnsligt.”

Därefter standardcitatet ur Sverigedemokraternas etiska riktlinjer.

Kommentar: Jag har personligen vid ytlig bekantskap med Ronny inte fått intryck av att han är någon stjärnpolitiker. När jag, innan jag gick med i partiet, fick ett dåligt intryck av SD-Övik så var det honom jag ofta hade i åtanke. Men ett faktum att notera är att det är Distriktet i Sundsvall som har lyft fram och godkänt honom.

Som person är mina erfarenheter, efter att ha träffat honom, också att Edlund är både hygglig och rakryggad. Och skälen till uteslutning ter sig mycket småaktiga.

Jag själv har studerat konspirationsteorier akademiskt och har kritiserat Putin under alla dennes tjugo år vid makten, och tillhör för egen del SD:s USA- och Nato-vänliga falang.

Edlunds flirtande med Putin är inte alls bra.

Men Sverigedemokraterna har många i mycket högre befattningar runtom i landet, som under åren gått ut med ännu tydligare stöd för- eller positivt bejakande av Putin, och som fortfarande får sitta kvar.

Ronny Edlunds delningar är mycket harmlösa i jämförelse. Dessutom är han inte känd utan en vanlig fabriksarbetare med en tämligen begränsad möjlighet att få spridning.

Den huvudsakliga orsaken till uteslutning kan, från Skalin-Klausens och kanske även från rikspartiets sida, därför inte vara Putin-dockan gömd i Faceboook-garderoben. Edlund själv kommenterade på SVT:

– Det är bara skitsaker dom hakar upp sig på. Jag utesluts för nåt jag la ut på facebook för ett och ett halvt år sedan, men det är inte orsaken. Dom vill ha bort kärnan i Öviks SD, menar Ronny Edlund.

SVT skriver vidare:

”Han är övertygad om att det beror på konflikten om bland annat partistödspengar med partidistriktets ledning i Sundsvall, Johnny Skalin och Martin Klausen.

Ronny Edlund anser att partidistriktet motarbetat Sverigedemokraterna i Ångermanland genom att inte låta dem bilda kommungrupp.”

Öviks medlemmar lämnar partiet

Kommunföreningens snabba undanskuffande och de lika hastiga uteslutningarna av för föreningen mycket centrala personer, gjorde även att andra hoppade av. Sven Valerio, vald till vice-ordförande, lämnade Sverigedemokraterna och skrev följande i ett e-mail om sin besvikelse:

”I Örnsköldsviks kommun har inget medlemsmöte i vårdande syfte hållits sedan jan 2017. I avsaknad av kommunförening är det distriktet som ansvarar för medlemsvården i Örnsköldsvik. Under min tid i partiet, vilket är flera år nu, har några få medlemsmöten arrangerats i Örnsköldsvik. Endast ett av dessa har haft ett relevant innehåll. Jag har ännu aldrig deltagit vid ett medlemsmöte där politik, eller dess taktik eller strategi, har diskuterats och avhandlats. Ansvariga DO under den tiden har varit Johnny Skalin och Martin Klausen. Man måste mer eller mindre vara både blind, döv och klenbegåvad för att inte se att dessa två individer aktivt arbetar för att undertrycka partiets utveckling i kommunerna Sollefteå, Kramfors, Ånge och Örnsköldsvik. I Ånge har man misslyckats, i övriga tre kommuner lyckas man.

  Riksorganisationen är alltså inte ansvariga för Martin Klausens och Johnny Skalins vidriga beteenden, men genom sin underlåtenhet att agera så sanktionerar man dessa.

Droppen som fått bägaren att rinna över för mig är att det inte räckte med att underkänna SD Örnsköldsvik. Dessutom öppnar man personärenden mot mina vänner och partikollegor för att förhindra att dessa kan väljas till uppdrag i distriktet eller hamna på en vallista. Anständiga människor med hedervärda arbeten och yrkesliv, som nu får sina karaktärer ifrågasatta av Martin Klausen på det mest sekteristiska sätt.

… Slutligen är ett torrt konstaterande att med den rekryteringspraktik SD Västernorrland bedriver, så kommer partiet att inom överskådlig framtid stå utan kompetenta företrädare. Dock kommer det finnas rader av ryggradslösa, inställsamma medelmåttor med bristande kunskaper om samhällets institutioner tillgängliga. Detta rimmar mycket illa med partiets uttalade ambition att höja sin trovärdighet.”

Den tänkta vice-ordföranden, och fler Öviksbor med honom, lämnade nu partiet, och lokaltidningen allehanda.se gjorde en serie reportage om avhoppen och uteslutningarna.

Del 3: Marionetterna: Örnsköldsviks sverigedemokratiska kommunfullmäktigelista 2018

Utan förening så stod det nu helt upp till Distriktet, under Martin Klausens fasta hand, att skapa valsedeln för kandidater till Kommunfullmäktige i Örnsköldsvik.

Söndagen den 25 mars hölls distriktsmöte i Sundsvall. Där godkändes följande valberedningsförslag till valsedlarna för kommunfullmäktige i Örnsköldsvik. Namn som jag här kommer att presentera lite mer ingående utifrån information jag fått efter samtal med vänner som känner och träffat och samtalat med dessa.

——-

1. Patrick Wikner. En person som varit med i partiet ganska länge, och kommit och gått i olika arbetsgrupper. Kör MC, tatuerad, något struligt förflutet. En person som inte har förtroende bland de medlemmar som varit mest aktiva i Örnsköldsvik.

Wikners väg till valsedeln gick med stor sannolikhet via Sverigedemokraternas riksombudsman för Västernorrland, Peter Johansson från Östersund. Denne har under åren bränt många broar, men måste som Riksombudsman för Västernorrland hålla sig på god fot med Distriktet i Sundsvall.

Patrick Wikner är en person som han vid ett tillfälle föreslog skulle bli ordförande för Örnsköldsvik (i den tänkta kommunföreningen fick han roll som suppleant).

Wikner är inte intellektuellt lagd, men blir smickrad av att få stöd från en person som Johanson.

2. Gudrun Ledin. Detta är alltså den omtalade, religiöst sinnade ledaren för arbetsgruppen som Skalin-Klausen till varje pris vill bevara. En person som inte har förtroende bland Öviksfolket och alltså är maka till Jan Ledin som skrev det ovan citerade hotfulla brevet.

Gudrun, som även sitter i Distriktsstyrelsen, beskrivs i förhållande till distriktsledarskapet (Skalin-Klausen) som lättkontrollerad och nästan underdånig.

3. Kenny Gustavsson. En bekant till Patrik Wickner. Skärpt men inte primärt intellektuellt sinnad. Har jobbat på fabriker, nu arbetslös. Men brinner för landsbygdsfrågor och vill bli fårbonde.

Dessa tre är kandidaterna med Distriktets tydliga gunst. De övriga, som nu kommer att presenteras, finns främst för att fylla platser (nu när det aktivt engagerade Öviksfolket är borta).

4. Tony Alexandersson. En helt ny person, som kom dök upp i somras och som är så ny att han inte har byggt upp något aktivt medlemsförtroende. Men han har satts på listan.

5. Arne Lindberg. En äldre man som kom in i Örnsköldsviks fullmäktige 2014, inte jätteaktiv eller jätteengagerad.

6. Ingemar Åsén. Också han en ny person som ganska nyligen dykt upp.

7. Gösta Nordberg.
Pensionerad lärare som styrde upp SD:s kommunala delaktighet i kyrkovalet. Plikttrogen som önskar göra rätt för sig.

8. Arne Olsson.
En för det lokala SD-folket okänd person. Kanske någon Martin Klausen fått in.

9. Bo Ekeborg.
Företagare i Örnsköldsvik som varit med lite till och från, men som sannolikt bara lånat sitt namn till vallistan.

——-

Detta är alltså en vallista skapad av Martin Klausen och partidistriktet, utan de lokala Öviks-medlemmarnas stöd eller godkännande.

Något som bevisas av att det på mötet fanns cirka 70 röstande närvarande. Av dessa kom enbart 4 från Örnsköldsvik, varav 3 av dessa själva hade sina namn på vallistan.

En lista av personer som – enligt bedömningar gjorda av Öviks-folket från den nu undanskuffade kommunföreningen – inte kommer att driva egna agendor, och inte kommer att kännas hotande för Skalin-Klausen. De kommer heller inte att brinna för Örnsköldsvik på det sätt man som kommunpolitiker borde göra, eller vara kapabla att ta politiskt ansvar på det sätt politiker borde vara. De är inga ledare, talare, visionärer eller ideologer.

De kommer inte att stå på frontlinjen för den västerländska civilisationens försvar. Eller för att förklara saken mer jordnära: de kommer inte ens att stå på frontlinjen i polemik mot Örnsköldsviks hegemoniska socialdemokrati. De kommer på sin höjd att sitta i fullmäktigestolarna och framstå konstiga och malplacerade.

Det är slutsatser dragna av mig och andra som på ett ännu djupare plan känner och har samtalat med dessa människor. Kandidater som inte är framvaskade för sitt brinnande engagemang för Örnsköldsviks bästa, utan för att de går i Martin Klausens ledband, eller åtminstone inte mopsar sig internt.

Det är dessa kandidater, som de Öviksbor som väljer att rösta på Sverigedemokraterna i kommunvalet, kommer att rösta in i Örnsköldsviks fullmäktige. Därför förtjänar också Örnsköldsviks väljare kunskap om detta. De måste veta vad de överväger att köpa och vem som är säljaren.

Sverigedemokraterna Västernorrland – ett distrikt med omfattande problem

I Västernorrland är det emellertid inte bara i Örnsköldsvik som missnöjet med distriktet jäser. I november förra året så hoppade Stig Malmberg – som är ordförande för kommunföreningen i Ånge – den enda existerande kommunföreningen i distriktet utanför Sundsvall, av distriktsstyrelsen då han inte fått gehör för krav på ökad öppenhet.

Detta meddelade han i ett brev som jag kunnat ta del av, där han också skriver att DO Martin Klausen hotade med personärende. Malmberg skriver om detta i brevet:

”Jag har nu under en tid försökt påverka styrelsen att arbeta för större öppenhet och min tolkning av stadgarna verkar inte vara övriga styrelsens åsikt.

… jag står inte bakom allt det negativa arbete som läggs på att hindra föreningsbildande och bromsande av utveckling av partiets verksamhet i distriktet därav min avsägelse.

… Vid föregående möte fick jag även ett underförstått hot om personärende på mig själv av Ordförande (Klausen) om att jag skulle ha delat något från MOTGIFT, jag kan bara säga att dylika sidor brukar jag inte ens läsa men det kan naturligtvis ha varit en delning av en delning och i så fall beklagar jag detta.

Om vi istället ägnade oss åt att skapa ett starkt parti än att sitta och söka fel på medlemmar via Facebook skulle medlemmar och distriktet må betydligt bättre än idag.

Med dessa ord avslutar jag mitt engagemang inom DS i Västernorrland.

Stig Malmberg

En annan person som också lämnade Distriktsstyrelsen i Sundsvall var Christina Vallsten från SD Sundsvall.

I ett e-mail som funnits i omlopp i partiet, från den 22 november 2017, riktat till SD:s Partisekretariat, med Richard Jomshof i toppen, skriver hon:

Jag är Christina Vallsten, SD Sundsvall (Västernorrland), ledamot i Kommunfullmäktige, Regionfullmäktige, Kultur- och fritidsnämnden samt Folkhälso- och Primärvårdsnämnden. Valberedare för SD Ånge.

Jag är ett personärende, men hoppas ni tar er tid att läsa. Ett personligt brev där jag försöker beskriva situationen även om det ter sig rörigt. Borde inte vara förvånad över att jag blev personärende, och nä det blev jag inte, men rädd.. hur kan det gå att tysta folk genom att hota om och använda personärenden?

I vårt distrikt är det Johnny Skalin och Martin Klausen, som styr, de är som ler och långhalm. Johnny styr sin vän Martin fullt ut och ja, de är ett radarpar.

Ni borde ta och gå igenom vårt distrikt, Västernorrland och Sundsvall. Det har varit problem rakt igenom, och googlar ni så ser ni samma mönster strax före valen 2010 och 2014, duktiga engagerade människor byts ut genom beskyllningar.

Jag vet inte om det var personärenden redan då men sedan jag kom med så hotas det i ett med personärende. Denna gång är det ryktesvis 7 personärenden och givetvis så är de flesta såna som internt (någon även externt tyvärr) kritiserat vissa saker med hur vårt distrikt sköts.

Visst kan det finnas fog för personärende i nåt enstaka fall men inte på det här viset. 1 av dessa 7 har de startat personärende på 3 ggr, inför varje årsmöte. På direkt fråga hur långt bak de går då de sökt fram Facebookinlägg på nån från 2012 så svarade Martin att det är nolltolerans, det uppfattar jag som att det kan gå hur långt bak som helst. Hur kan han då själv sitta kvar som varit aktiv Nationaldemokrat?

Tack vare hur vårt Distrikt sköts och detta senaste möte med 7 personärenden igen var droppen så klev 3 stycken av Distriktsstyrelsen (inkl. mig) precis nu för ca 1 vecka sedan. Ordförande i Ånge, Stig Malmberg, jag och Sven Valerio, Örnsköldsvik.

Hon fortsätter:

Jag har 100% närvaro på alla fullmäktigesammanträden, både i kommun och landsting. Gått tidigare några gånger på kommunfullmäktige då vi haft ersättare. 99% närvaro på alla nämndssammanträden, det har tyvärr krockat några få ggr.

Jag rapporterar då och då om nämnderna utan gensvar men jag gör det jag kan så bra jag kan. Jag har skött alla mina åtaganden och gått upp i talarstolen där jag bör fast jag tycker det är obehagligt men träning ger färdighet.

Det finns ingen anledning att göra personärende på mig förutom det att de (Johnny/Martin) vill ha bort mig. Jag är den enda kvinnan kvar, de andra två hoppade av rätt omgående efter valet. De ska ha in nya förstås, går väl till som sist. Jag blev då (inför valet-14) uppringd och fick t o m välja plats på listan inför valet. De var säkerligen rätt säker på att jag skulle sitta som nickedocka men det gör jag bara innan jag kan, så när jag började tycka själv om saker började mitt helvete med dessa två.

På ett vis har de stärkt mig genom att jag fått kämpa, men har mått dåligt inför vartenda möte, men nu börjar jag bli så härdad att jag bryr mig inte om deras metoder.

… Jag börjar bli otroligt less och jag känner att vi inte verkar få någon hjälp uppifrån, ni kanske inte inser eller förstår problemet, och det är ju inte lätt heller. Finns väl fler liknande distrikt kanske, jag önskar ni tillsatte någon för att åka runt i alla problemdistrikt och medla.

Det känns som en bomb som är på väg att brisera. Jag kan inte svara i telefonen ibland för vissa medlemmar ringer och är som galna på hur vårt distrikt sköts och tyvärr får hela SD ta smällen och vi tappar bra människor.

De vettigaste och kunnigaste människorna släpps inte in. Många av konflikterna och dumheterna som en del medlemmar gör härikring är ju i frustration över flerårigt dåligt bemötande från Distriktsstyrelsen. Irritationen växer hos folk och då de säger nåt åker de ut.

Christinas avskedsbrev från Distriktsstyrelsen löd som följande:

Jag har nu under snart två år varit med i distriktsstyrelsen, ingen trevlig tid för mig men det vet ni nog. Att ifrågasätta saker straffar sig. Så ska det inte vara. Trots att jag känner mig väldigt illa och orättvist behandlad fortsatte jag och försökte se framåt men efter förra mötet har jag funderat på hur mycket man ska måsta ta.

Jag har kommit fram till att det spelar ingen roll vad jag säger eller gör och jag vill absolut inte förknippas med vissa beslut i styrelsen och står inte bakom dem så jag avgår med omedelbar verkan. Jag har varit lite i chock här i veckan.. det är tydligt hur personärenden används, och har varit en längre tid. Nu är jag själv där. Jag borde inte vara förvånad.

… Mitt arbete inom SD har varit och är något jag varit stolt över. Jag har verkligen försökt göra mitt bästa men fått lära själv, så är det nog för de flesta men jag har önskar fler utbildningar från start vilket jag efterfrågat. Jag har efterfrågat att vi ska stå på torget och arbeta utåt. Jag har aldrig någonsin fått gehör. Jag har aldrig fått veta när SD Sundsvall stått på mässor eller annat så jag har inte kunnat vara med. Jag har fått sett på Facebook att ”vi” varit på mässa. Märkligt.

… Jag har verkligen kämpat men allt har en ände, blir man tillräckligt mycket trampad på av ”sina egna” så tar energin slut. … Jag är väldigt besviken på hur det här distriktet styrs. Härmed avslutar jag mitt engagemang inom Distriktsstyrelsen i Västernorrland.

Varför allt detta?

Denna text har tecknat en tydlig bild av ett distrikt som under lång tid har vanstyrts av sina två distriktsordföranden, Johnny Skalin och Martin Klausen.

Två personer som i första hand önskat värna sina egna maktpositioner. Även när detta har skett på bekostnad av partiets tillväxt och utveckling.

Ingenting har gjorts för att på allvar lösa de konflikter som funnits. Ingenting har gjorts för att värva nya medlemmar i Örnsköldsvik. Ingenting har gjorts för att rekrytera kandidater som ens kan debattera på en debattscen, än mindre bygga starka politiska rörelser.

När jag själv – som i förhållande till partiet ändå har en viss kunskapsresumé, både akademiskt och genom mitt bloggande om amerikansk politik – tog kontakt i önskan att på idealistiska, inte karriärslystna grunder, engagera mig i partiet, så erbjöds jag alltså att (ursäkta humorn) bli korvkiosk-Johnnys och nazze-Klasses personliga informatör.

Så långt sträckte sig deras politiska vision för mig som ny medlem.

Inga drivna människor, chefer eller storföretagare eller ideologiska visionärer skulle underkasta sig Skalin-Klausens ledarskap. En varg svansar inte efter en hund och en örn försöker inte härma en undulat.

Därför sluter sig väldigt få människor med verkliga karriärer, eller drivna visioner, till partiet i distriktet. Och i den mån sådana människor har gjort det, så har de blivit motarbetade, uteslutna eller självmant lämnat partiet.

Däremot lockar man människor som i stor utsträckning liknar dem själva. Människor som delar syn på somliga sakfrågor, men ändå inte har sakpolitik eller ideologiska visioner som primär drivkraft, utan mer lockas av politiska karriärambitioner.

Människor som man därför kan kontrollera genom löften och lockelser, eller genom hot och hållhakar och när det inte längre passar köra över eller slänga bort bäst man vill, på sätt som varit omöjligt med starkare och mer kända medlemmar. Dessa önskvärda medlemmar sätts in- och upprätthålls i såväl styrelser som på listor. Vilket gör att det underifrån aldrig går att avsätta ledningen, ens vid tydligt vanstyre.

Och eftersom de som finns i de inre kretsarna oftast står i underläge gentemot Skalin-Klausen, så är det svårt för dem att få sina röster hörda när de känner sig missnöjda. Försöker de så blir de svartmålade och i värsta fall uteslutna av ett riksparti som inte känner de inblandade personligen, men som litar på Skalin-Klausens långa partilojalitet.

Det passar väl Skalin-Klausens önskan att själva framstå som distriktets enda pålitliga, sunda, och sansade medlemmar. De yttersta väktarna mot alla konstiga kufar som försöker nästla sig in i deras fina parti där de själva är de vackraste som år efter år vinner alla internpolitiska skönhetstävlingar.

Ett sådant ledarskap är destruktivt, inte konstruktivt; det skapar kiv och splittring i stället för enhet och laganda. De utnyttjar medlemmars svagheter istället för lyfta fram deras styrkor.

Varför gör de så?

Driver de detta undermineringsarbete enbart för att vara nedriga? Nej. Svaret har med stor sannolikhet med de ekonomiska incitamenten att göra.

Som tidigare skildrades så livnär sig såväl Johnny Skalin som Martin Klausen på sina politiska uppdrag. De är helt beroende av dessa för sin försörjning och har inga tidigare karriärer att luta sig tillbaka på om dessa uppdrag skulle upphöra.

Sundsvall är Västernorrlands största stad, men den näst största staden i länet är Örnsköldsvik.

Politiskt har Örnsköldsviks sverigedemokrater större potential att ta över den ledande oppositionsrollen i sin stad, än SD har i Sundsvall. I Sundsvall är Moderaterna starka, och den naturliga oppositionen mot den norrländska socialdemokratiska hegemonin. I Örnsköldsvik är däremot inte så fallet.

Här i Övik är Centern oppositionen, men de står på vänskaplig fot med Socialdemokraterna. En SD-förening i Örnsköldsvik (med rätt folk i styrelsen) skulle ha stor potential och på sikt även kunna utmana Sundsvall, och därmed Martin Klausen och Johnny Skalin om distriktsordförandeskapet.

Det är där skon klämmer, och det är för att förhindra en sådan utveckling som Johnny Skalin och Martin Klausen under flera år agerat bromskloss för sin egen partiverksamhet. Det är därför Örnsköldsvik (och säkert andra kommuner i länet) kryllar av halvdana tomtekaraktärer på sina valsedlar istället för drivande, politiskt engagerade personer förankrade i näringsliv och ansvarsbärande samhällspositioner.

De ekonomiska incitamenten och i andrahand maktställningen i sig har varit drivkrafter som för dessa stått högre än partiets välmående, och för att vakta sina ställningar har man varit beredd att ta till alla metoder man varit kapabla till, och i praktiken effektivt sparkat undan benen på den teoretiska interndemokratin, vilket gjort att ingen från insidan har kunnat utmana deras maktställning.

En maktställning man även verkar ha utnyttjat ekonomiskt.

2012 rapporterade Sundsvalls Tidning att Johnny Skalin hittat kärleken utomlands, och gift sig med en kvinna från Ryssland. Media, som under lång tid inte klarat av att syna sverigedemokraterna på rätt sätt, utan helt hakat upp sig på de oftast helt bisarrt beskrivna nazistgrejorna, gjorde en höna av att Skalin som sverigedemokrat gift sig med en utländsk kvinna. Var inte det hycklande, var den underförstådda frågan?

I mainstreammedias schablonvärld, var det säkert det. Men i verkligheten fanns det andra betydligt mer intressanta bekymmer.

2015, fick enligt uppgifter jag tagit del av, Johnny Skalins utländska hustru anställning som hjälpreda åt Martin Klausen. Under ett års tid, mellan den 15 juni 2015 och den 15 juni 2016 så fick Skalins hustu över 20 000 kr i lön varje månad.

Andra inom partiets styrelser och nämnder såg aldrig skymten av kvinnan. Vid ett distriktsmöte lyftes frågan om vad Skalins hustru egentligen gjorde, för att lyfta en heltidslön på partiets bekostnad? Skalin och Klausen kväste ifrågasättanden, men Klausen gav ett svar, som av insatta bedömts som en efterhandskonstruktion, där han förklarade att kvinnans uppgift var att läsa ”länets tre dagstidningar”.

Den närmaste öppna förklaringen var alltså att hon fick betalt för att läsa tidningen varje morgon. Detta samtidigt som partimedlemmar som höjde önskemål om kurser och utbildningar för att höja kompetens inom olika områden blev nekade med anledning av att sådant kostade för mycket.

Detta sätt att styra för oss tillbaka till Martin Klausens tid som nationaldemokrat. Som jag skrev inledningsvis så tyder mig veterligen ingenting på att Klausen skulle vara rasist idag. Däremot finns i sådana rörelser också tanken på starka ledare och disciplinär ordning. Ofta är det också sådant som lockar unga medlemmar i sökande efter struktur och styrka att kunna se upp till.

I liberala demokratier och i partier inom liberala demokratier finns tydliga principer om maktdelning och mekanismer för att byta ut personer med regelbundna mellanrum. Medlemmar i liberala partier tror på de principerna, och följer spelreglerna – även vid hårda strider.

Martin Klausen skriver givetvis i teorin under på Sverigedemokraternas stadgar, men i praktiken är det väldigt lite som tyder på att han och Johnny Skalin verkligen tror på de grundläggande liberala idéerna, och ingenting har tytt på att de önskat tillämpa sådana principer i praktiken. Tvärtom så har de mekanismer partiet borde ha för att förhindra situationer som den i distriktet uppkomna, effektivt satts ur spel.

Martin Klausen må ha lämnat svastikan i garderoben och ogillar folk som gillar Putin. Men det sätt han tillsammans med Johnny Skalin styr på, har många likheter med de metoder vi klassiskt politiskt liberala kritiserar Putin för.

Det är i sammanhanget värt att noteras.

Sverigedemokraternas högsta ledning har ett ansvar

Situationen i Västernorrland kan inte vara okänd för Sverigedemokraternas partistyrelse på riksnivå. Många lokala medlemmar som jag personligen känner eller har haft kontakt med, har skrivit e-post och försökt få kontakt med rikspartiet.

En av de första saker de frågade mig, när jag gav mig in i partiverksamheten hösten 2016, var om jag kände folk ovanför Johnny Skalins domäner, som kunde ta sig tid att sätta sig in i den lokala situationen. För själva hade de inte fått gehör.

Sådana här saker kan inte sopas under mattan, utan måste konfronteras och åtgärdas i öppna processer. Som tänkta, men nu avhoppade vice-ordförande för Örnsköldsvik, Sven Valerio skrev:

”…  Riksorganisationen är alltså inte ansvariga för Martin Klausens och Johnny Skalins vidriga beteenden, men genom sin underlåtenhet att agera så sanktionerar man dessa.”

Jag instämmer. Ett parti som nosar på regeringsmakten måste visa att de är kapabla att förvalta i det lilla, på sin egen bakgård, innan de kan ges ansvar att förvalta över det stora, en hel nation.

Därför måste detta åtgärdas av riksorganisationen och av partiledare Jimmie Åkesson, och det snabbt. Innan valet, inte efter.

De flesta inser nog att Sverigedemokraterna började som ett kompisparti, där starka personliga lojalitetsband fortfarande finns kvar. Det är begripligt eftersom partiet på väldigt kort tid har blivit väldigt stort. Men just därför krävs omställningen från en kompisförening, där lojalitet till varandra är högsta prioritet (vilket den bör vara familjer, vänner och kompisar emellan men inte i partipolitik), till ett partiföretag, där idéer, kompetens, sakkunskap, energi och samarbetsförmåga huvudsakligen bör vara vägledande.

Den text ni nu har läst visar på ett parti som ännu inte har gjort denna omställning. En omställning som är helt nödvändig om man vill göra ett seriöst anspråk på att styra en demokratisk nation snarare än att leda en kompisklan.

Rösterna från distriktet i Västernorrland som bekräftar en och samma bild är tydlig: Johnny Skalin och Martin Klausen missbrukar sina positioner på ett sätt som gynnar dem själva men skadar partiet allvarligt.

Ett parti, inte minst utifrån vad denna text visar, som inte kan bedriva verksamhet på lokal nivå. Inga nya medlemmar kan värvas, inget utåtriktat arbete kan bedrivas. Inga torgtal, kampanjevents eller debatter med andra partier kan anordnas. Inga debattartiklar, motioner eller ens lokala projektidéer kan skrivas.

Det är inte hos de nu uteslutna Öviksmedlemmarna som problemen finns, utan på ledarskapsnivå i distriktet.

Problemsökningen och granskningarna av Distrikt Västernorrland borde, på korrekta grunder, börja i toppen. Inte som nu är fallet, på tvivelaktiga grunder, längst ner.

Sverigedemokraterna åtnjuter stor good-will bland en ansenlig andel helt vanliga väljare. Väljare, som likt mig en gång i tiden, kommit fram till att Sverigedemokraterna konsekvent haft rätt i en rad viktiga frågor och därför gett dem sitt förtroende.

När sådana här saker uppdagas så raseras denna övergripande positiva inställning, och det med rätta. Till dem som givits stort förtroende måste stort ansvar nämligen avkrävas. Det är så man motverkar korruption och crony-politik. Sverigedemokraterna, likt alla andra partier, kan inte free-rida på den ansenliga allmänhetens goda vilja. Förtroende måste förtjänas.

Inte minst därför borde det vara partiets högsta prioritet att styra upp verksamheter och distrikt som inte fungerar, istället för att låta sig själva dirigeras av distriktets narrativ.

Ett narrativ jag själv under denna min SD-resa kommit fram till är gravt missvisande.

Johnny Skalin och Martin Klausen måste hållas ansvariga för sina handlingar, och plockas bort från befattningar de så tydligt har missbrukat. De som har blivit överkörda av dessa herrars ångvält måste sedan ges upprättelse.

Detta måste göras nu.

Ni som nu läst och själva har kunskap och insikt i ledarskapets sätt agera i skymundan, ta gärna kontakt med mig. Det som gömts i snö, kommer som bekant alltid fram i tö. Den snöiga vintern 2018 är inget undantag.

Ronie Berggren

——-

Alla delar:

#1: Min orienteringsprocess bland Västernorrlands Sverigedemokrater, 11 mars 2018

#2: Sverigedemokraterna Västernorrland #2: Skalin-Klausen: Männen bakom fasaden, 26 mars 2018

#3 Sverigedemokraterna Västernorrland #3 – Ronny Edlund, en sverigedemokratisk hjälte bränd av sina egna, 5 april 2018

#4 Sverigedemokraterna Västernorrland: Det förlorade Öviks-teamet, 4 juni 2018

#5 SD Västernorrland – inkvisitionen och distriktsledningens totalitära tendenser, 20 juni 2018

#6 SD Västernorrland: Begynnelsen och Johnny Skalins inträde, 5 juli 2018


——-

You may also like

6 kommentarer

  1. Johnny Skalin är ju riksdagsman och står på riksdagslistan.

    Ny artikel kommer efter påsk (eller senare i april någon gång).

    mvh

    Ronie Berggren

  2. Det är i sammanhanget det tredje förenings bildandet, som Johnny och Martin har slagit undan benen på. sedan 2013, jag har bevittnat samtliga. Själv har jag utsatts för person ärenden 2015 och 2017. En partiförstörande verksamhet som Johnny Skalin främst och Martin Klausen, sedan 2009 gemensamt bidragit till i Distriktet Västernorrland. Med vänlig hälsning Ronny Edlund AFS Partiet.

    ,

  3. Ha ha ha !!!
    Har ni inte fått bort de skojarna än ??
    De plundrar föreningarna å lägger ner de som existerar för att sko sig själva.
    Fy F*n va jag skrattar då jag såg detta. Å det stämmer på pricken kan jag intyga.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *