Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och kristendomen

Ronie Berggren om hur kristen SD-KD-schizofreni kan botas genom teologisk förståelse för varför Sverige behöver båda partier.

—————

Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch-Thor har den senaste tiden fått uppleva hårda och personliga attacker för beslutet att öppna upp för samtal med Sverigedemokraterna.

Teologiska argument har använts i försök att få kritiken att bita. Vill hon tvinga judar att fira kristen jul?, undrade nyligen Margit Silberstein. Har Ebba förlorat sin partisjäl, frågade vår socialdemokratiske statsminister Stefan Löfven med hänvisning till Jesu ord i Matteus 16:

”Vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ?”

Och Statsministerns socialdemokratiska vapendragare Göran Greider menade att Jesus nog skulle ha blivit utkastad av Ebbas livvakter om han försökte ta sig in på någon högerorienterad KD-tillställning.

Men låt oss lämna belackarna som i första hand gillar Jesus för att de anser att Jesus hade socialistiska värderingar, snarare än för att de gillar Jesus för Jesu egen skull.

Laglöshet och rättfärdighet

Ett bibelord, också det från Matteusevangeliet, som format mitt eget tänkande kring politik, är följande:

”Genom att laglösheten tilltar kommer kärleken att kallna hos de flesta.” ( Matt 24: 12 )

Dessa ord av Jesus tilldelar kristna två förpliktelser.

Den första förpliktelsen, som de flesta svenska kristna primärt fokuserar på i förhållande till sin tro, är att bevara kärleken, värmen och medmänskligheten även i en kärlekslös omgivning.

Många kristna inom de rörelser där den svenska kristdemokratin en gång växte fram och där Kristdemokraterna fortfarande är stabilt förankrade, har tagit detta i akt. Vilket tagit sig uttryck i härbärgen för hemlösa; behandlingshem för missbrukare och hjälpinsatser för flyktingar.

Men bibelordet innehåller också en andra förpliktelse: att motverka laglöshet. Den laglöshet som uttryckligen kommer att påverka den omgivning som i avsaknad av Jesus inte orkar bevara kärleken i en värld av ondska.

Att inte motverka laglöshet är att låta dess konsekvenser få fritt spelrum bland alla dem som inte är kapabla att på det personliga planet själva stå emot den.

Den första förmaningen i detta bibelord är en trosplikt, medan den andra förmaningen är en samhällsplikt.

Kristna i Sverige har ofta tagit trosplikten på stort allvar men i större utsträckning ringaktat samhällsplikten. Detta har dels gjorts för att Sverige under väldigt lång tid har varit ett tryggt land. De kristna värderingarna med medföljande samhällsskick har funnits där helt oaktat de aktivt kristnas engagemang. Men också kristnas syn på rättfärdighet har spelat in.

Rättfärdighet är laglöshetens motsats.

I kristen teologi har även begreppet rättfärdighet två aspekter.

Den aspekt som kristna i första hand tar i akt är den inre aspekten. Jesus sa i Bergspredikan att det inte räckte med att göra rätt gärningar för att behaga Gud, gärningarna måste också göras utifrån rätt motiv och med uppriktiga hjärtan:

”Ni har hört att det blev sagt: Du skall inte begå äktenskapsbrott. Men jag säger er: den som ser på en kvinna med åtrå har redan i sitt hjärta brutit hennes äktenskap. / ”Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er” / ”Var noga med att inte utföra era fromma gärningar i människornas åsyn, för att de skall lägga märke till er. Annars har ni ingen lön att vänta hos er fader i himlen”. (Från Matt 5)

Rättfärdighet har således i kristen teologi en inre aspekt som handlar om motiv, tankar och det inre själslivet. Själens renhet, en helgelseprocess som i kristen teologi bara kan fullbordas genom frälsningen i tron på Jesu ställföreträdande död på korset, Guds lamm som inför Gud tar bort världens synd.

Men den andra, och tidigaste aspekten av rättfärdighet utgår från Gamla testamentet och är mer primal. Den handlar inte om inre motiv utan om just yttre gärningar; att inte mörda, att inte ljuga och så vidare. Att helt enkelt i valet mellan rättfärdighet och ondska, välja rättfärdigheten. Denna grundläggande inställning till samhällsliv påverkar länder och folk och uttrycks tydligt i ordspråksboken 14:34. En maning sprungen ur en värld mycket brutalare än den Jesus levde i inom ramarna för hellenistisk judisk tillvaro och romersk civilisation. Ordspråksboken säger:

”Rättfärdighet ger landet ära, synd vanhedrar ett folk.”

Här pratas alltså inte om det inre privata själslivet, utan om samhället och nationen och rättfärdighet i motsats till synd som vanhedrar ett helt folk. Den kristna härskarens plikt var att härska med rättfärdighet. Att själv följa Guds lagar för folkets skull och upprätthålla lag i motsats till laglöshet.

Detta för oss tillbaka till Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna.

Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna

Kristdemokraterna har under lång tid betonat kärleksbudskapet. Att älska sin nästa och att evangeliet korsar alla gränser. Goda föresatser.

Men nu befinner vi oss i en situation där kärleken kallnar mycket snabbt på grund av en utopisk politik som släppt in människor som inte bara saknar kristna värderingar, utan även har andra värderingar, som fört med sig laglöshet till Sverige. En laglöshet som måste motverkas om det samhälle som vi lever i och den nation vi kristna tillhör, inte ska drabbas av laglöshetens onda konsekvenser och därtill den kärlekslöshet som detta kommer att medföra.

Den aspekten är det inte primärt Kristdemokraterna som har tagit i akt. Det är Sverigedemokraterna. Ett parti som i stor utsträckning fångat upp de människor som upplevt den mörka baksidan av den till ytan godhjärtade immigrationspolitiken.
Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna har tagit fasta på varsin förpliktelse i Jesu ord om att bevara kärleken i tider när laglösheten tilltar.

Båda vägar har styrkor och svagheter.

Kristdemokraternas vilja att älska sin nästa kan leda till osunda ideologiska avarter: ett förespråkande av öppna gränser utan tanke på konsekvenser eller ett legitimerande av att illegalt gömma flyktingar. Priset för denna form av förfelad politisk logik kommer att innebära utländsk laglöshet riktad mot svenskar i form av våldtäkter och mord. Detta kan vi se redan idag och med facit i hand så vet vi också att detta är något som kristdemokraterna under lång tid undvikit att ta ansvar för.

På samma sätt kan Sverigedemokraternas vilja att värna Sveriges nationella integritet innebära hårda lagar där även snälla invandrare kan hamna i kläm och stundom skickas tillbaka till länder där hot om livet väntar.

Dessa saker är ingendera partis primära intention men i många fall sannolikt en oundviklig konsekvens om man vill driva politik i dessa riktningar. För politik är att dirigera den breda massan, inte varje enskild människas personliga öden.

Men det är också här de två partiernas styrkor kompletterar varandra. 


Att värna kärlek i tider av laglöshet och att i samma tider motverka laglöshet är en kristen princip, och precis det balanserade förhållningssätt som kristna som byggt den västerländska civilisationen har haft genom historien. Reflektera över dessa ord från Olai Petrus kröningspredikan av Gustav Vasa, den 12 januari 1528 i Uppsala domkyrka:

… Gud har skickat konungen för folkets skull, och inte folket för konungens skull. Konungen är inte skickat därtill att han skall söka efter sitt eget bästa med sitt regemente, utan på det att han skall söka efter den menige mans nytta och gagn.

… Därnäst säger Gud att Israeliterna inte skulle ta sig en konung av främmande folk, utan av deras egna bröder.

Det är till oss också en märklig lärdom, att vi också göra så, och ta den till regent som är uppfödd med oss och vet våra seder och lägligheter. För ty en främmande furste plägar ju mest vara benägen till att veta deras bästa, som han är född av, mera än deras som är honom främmande, där sedan hat och nit kommer av.

… Så säger också nu Gud ytterligare, att konungen i alla sina livsdagar ska läsa Guds lag, på det att han måtte lära sig frukta Herren sin Gud och hålla alla hans bud och ej förhäva sig över sina bröder …

…Vad är nu Guds bud?

Det är att man skall älska Gud över allting, och sin nästa som sig själv. Den det gör han håller alla budorden.

Så är nu det Guds sinne och mening, att konungen skall älska honom över allting, rädas och frukta honom, sätta all sin lit, hopp och tröst till Honom allena. Och älska sin nästa som sig själv, det är, han skall ej förhäva sig över sina bröder, ej tyrannisera och nederkuva dem, utan så skicka sig emot var och en sin nästa och underdåne, som han ville att han skulle skicka sig emot honom om han vore underdånen och den andra vore konungen.

…konungen [måste] ha lagen i sitt eget bröst, det är, kärleken och förståndigheten.

Kärleken så att han gärna vill veta sina undersåtars bästa och bestånd, och förståndigheten, så att han kan åtskilja ont och gott, rätt och orätt.

Där ett kristligt regemente skall vara, måste konungen ha båda dessa stycken. Så att där ett av dessa är, och inte det andra, så är där strax fel i regementet.

För ty där konungen har kärlek till att veta sina undersåtars bästa, och vet dock inte hur han skall åstadkomma och driva det, så kan han föga skaffa.

Har han också förståndet och inte kärleken, då brukar han sitt förstånd sig själv till nytta och undersåtarna till skada och fördärv.

Därför måste kärlek och förstånd båda vara i konungens bröst om det annars skall i regementet gå väl och kristligt till.

Detta behöver Sverige också idag.

När dessa två principer, kärlek och rättfärdighet möts i en politisk kombination, uppnås det jag trott på under hela mitt aktivt politiska liv. Det som USA:s före detta president George W. Bush benämnde som medkännande konservatism – compassionate conservatism.

Så när Ebba Busch-Thor träffar Jimmie Åkesson så har hon inte förlorat sin kristdemokratiska själ, utan börjat bygga just den ledarskapsallians som dagens Sverige är i så desperat behov av. Ett ledarskap förankrat i äkta kärlek och analytisk realism inte i utopisk godhetsaktivism.

Låt mig avsluta med det kristna hårdrocksbandet Jerusalems låt ”Listen to me”, som jag anser levandegör denna reflektion. Ett av mina kristna favoritband där i tonåren som nu hjälpt mig bearbeta min egen politiska SD-KD-schizofreni i förhållande till två partier som båda har tydliga såväl styrkor som svagheter, men som därför har stor potential att gemensamt för Sveriges bästa komplettera varandra. Texten lyder:

Listen to me
Guard your heart, it’s a wellspring of life
Put away perversity from your mouth and keep corrupt talk far from your lips

Listen to me
The way of the immoral leads to death
Don’t follow the lust of your eyes
Destruction comes sudden on the evil path

Wisdom is better than chosen gold
Knowledge from heaven gives a fruit hundredfold
Don’t let your feet walk the wicked way
Let your heart be corrected, and you won’t go astray

Listen to me
Righteousness exalts a whole nation
But sin is a disgrace to the people
When the good rule, it brings understanding

Listen to me
The generous man will prosper
Giving is a secret for wealth
Riches belong to the King and His people

Learning the hard way is a waste of time
Accept words of wisdom, and your heart won’t be blind
When the storm has swept by, the wicked are gone
But the righteous forever, will stand firm and strong

Wisdom is better than chosen gold
Knowledge from heaven gives a fruit hundredfold
Don’t let your feet walk the wicked way
Let your heart be corrected, and you won’t go astray

Ronie Berggren

You may also like

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.