Konflikten i Etiopien – del 3: Vad som triggade västs U-sväng om Abiys regering

Del 3 i Ronie Berggrens serie om konflikten i Etiopien. I denna del förklaras de faktorer som på felaktiga grunder triggade  väst och USA att i praktiken vända Abiy Ahmeds regering ryggen.

———
Läs också:

Konflikten i Etiopien – del 1: En demokrati föds och tvingas kämpa för överlevnad

Konflikten i Etiopien – del 2: Etiopien vinner kriget genom att inte låta sig dikteras

Konflikten i Etiopien – del 4: USA drar åt straffåtgärdernas snara

Konflikten i Etiopien – del 5: #NoMore – kampen mot västvärldens ensidiga medianarrativ

—–

Etiopien valde att gå sin egen väg i en konflikt som USA och väst har haft mycket svårt att begripa. Mediarapporteringen har varit alltför förenklad, och Väst –  då i synnerhet USA – har genom sina krav på ömsesidig dialog och betonande av att alla parter har felat, i praktiken ställt sig på terrorgruppen TPLF:s sida.

Det var inte den amerikanska intentionen, men att så inte skulle ha varit fallet är svårt för etiopier att förstå, eftersom så mycket tillsynes talar för att USA skulle ha stött TPLF aktivt och även aktivt ’önska se Abiy Ahmeds avgång.

I denna del ämnar jag därför gå igenom de faktorer som ligger bakom västs ensidiga inställning till konflikten, som i sin tur format etiopiers syn på väst. Bara genom att förklara kan knutar lösas upp och de band av vänskap som behövs mellan Etiopien, USA och övriga väst, knytas. Något jag hoppas att denna serie artiklar ska bidra till att göra.

Västvärldens triggerfaktorer

Vad var det som fick väst att i praktiken ställa sig på Etiopiens forna diktaturpartis sida, och i praktiken betrakta Etiopiens första legitimt valda demokratiska regering, som en skurkregim? 

I denna text ämnar jag belysa två faktorer som triggade västs förändrade ställningstagande, från att ha hyllat till att förkasta Abiy Ahmed. 

(1. Mänskliga rättigheter.

(2. USA:s långtida strategiska allians med TPLF.

Låt oss börja. 

1. Frågan om mänskliga rättigheter

Den mest brännande frågan i ställningstagandet till konflikten i Etiopien är frågan om mänskliga rättigheter. Det är med mänskliga rättigheter som motivering som väst gör militära interventioner och utfärdar sanktioner mot länder och aktörer som väst inte anser lever upp till mänskliga rättigheter. Mänskliga rättigheter är inte alltid det enda motivet för ageranden, ofta finns också strategiska skäl. Men brott, eller påstådda brott, mot mänskliga rättigheter, blir det som legitimerar vidare handling. Det är också mänskliga rättigheter som kan tala till en bred, ofta icke-politisk intresserad västerländsk allmänhet. En allmänhet som kanske inte har full koll på de politiska spelen, men däremot inte vill se civila och barn lida nöd.

TPLF har spelat på västvärldens samvete

TPLF förstår hur västerländsk allmänhet triggas. De hade trots allt en 30-årig relation med USA och har sedan lång tid tillbaka vetat exakt vilka knappar de ska trycka på för att vinna USA:s gunst. 2010 talade premiärminister Meles Zenawi, som var Etiopiens stora ledare under TPLF:s år vid makten, på  World Leaders Forum på Columbia University i New York. Zenawi beskrev Etiopiens relation med sina grannländer och sa exakt de saker som gav varma applåder hos en amerikansk publik:

”We have excellent relations with Djibouti, we have excellent relations with Kenya. We have excellent relations with the Somali government. We have very bad relations with the group called Al Shabaab. But it’s understandable that we have would have very bad relations with Al Shabaab, because it’s a terrorist group linked with Al Qaeda. And the only country backing Al Shabaab in the region, is Eritrea.” 

Åhörarna imponerades och World Economic Forum har fortfarande kvar sin respektabla presentation av Meles Zenawi, som dog för nu nästan 10 år sedan.

Men att de imponerades är inte konstigt. Det är svårt att föreställa sig något bättre sätt för att på den tiden få goda relationer med USA än att tydligt ställa sig på samma sida i kriget mot terrorismen. Och i samma veva också betona att ärkefienden Eritrea står på motsatt sida. USA backade TPLF och såg mellan fingrarna när TPLF riktade sina anti-terroristlagar inte bara mot Al Shabaab utan också mot inhemska politiska meningsmotståndare. 

TPLF forsätter med samma taktik

När TPLF:s konflikt med den nya, demokratiska regeringen i Etiopien bröt ut den 3 november 2020, så visste således TPLF från första början hur västerländska politiker och journalister skulle vinnas över på TPLF:s sida. Det skulle göras genom att framställa konflikten som en frihetskamp, en minoritetsgrupp mot ett förtryckande majoritetssamhälle, David mot Goliat. Därtill måla en bild av att majoritetssamhället och den etiopiska regeringen utsatte denna stackars minoritet i Tigray för ett folkmord.

Detta var en strategi som TPLF planerade och sjösatte redan innan den etiopiska regeringen ens gett sig in i kriget efter TPLF:s attack den 3 november (2020). Den dansk-chilenske journalisten Rasmus Sonderriis, som arbetat i 6 års tid i Etiopien, skriver i sin artikel “A BLOODBATH SITUATION” (den 22 December 2021): 

The TPLF began to weaponize this as far back as in 2005, accusing the opposition of being “Interahamwe” (the perpetrators of the Rwandan genocide). From day one of this war, the word ‘genocide’ was placed right, left and center by the TPLF’s activist online army and gobbled up as intended. Notice that, in the absence of proof, hedges are sometimes inserted. CNN’s Nima Elbagir talks of “possible genocide”. An article in The Guardian, penned by great and good names with no particular knowledge of Ethiopia, gets the bigger picture and many details wrong, yet admits that “to prevent genocide we must sound the alarm before we arrive at certainty.” Translation: we fancy ourselves too much as noble saviors to care about evidence, let alone about understanding the political context.

It seems so much safer for wannabe do-gooders to denounce one genocide too many than one too few, or, in the case of Susan Rice, to make up for her failure to denounce the genocide in Rwanda by denouncing one somewhere else. But actually, it amounts to inflammatory hate speech! It demonizes Ethiopians, prompting cries for revenge. Worst of all, the specter of annihilation conjures up a “total war”, the term used by Goebbels, or a “people’s war”, as TPLF leader Debretsion Gebremichael puts it. Thus, the powerful trigger word ‘genocide’ is not just a formidable tool to ensnare Western journalists and politicians eager for moral grandstanding. It also serves as a perfect pretext for TPLF to subjugate the Tigrayan people to kill-or-die militarism.

TPLF:s prat om folkmord syftade alltså till att väcka västvärldens samvete till liv och få väst på sin sida. Samt till att, ironiskt nog, få befolkningen i Tigray att bli hämndlystna och redo att kriga mot det som TPLF menade var det tigrayanska folkets fiender. 

Denna strategi lyckades. Väst svalde betet med hull och hår. Den etiopiska regeringen försökte säga emot, och kontra. Men Abiy Ahmeds regering har helt enkelt inte odlat samma kontakter med Väst som TPLF gjort under 30 års tid. Abiy Ahmeds engelska är haltande och han är inte hemtam med västerländsk jargong, medan TPLF-ledare som Meles Zenawi pratade engelska flytande, med total koll på hur en västerländsk publik skulle charmeras. Något som kommer att beskrivas mer ingående längre fram i denna text.

Med tiden skulle Abiy Ahmeds regering få hjälp av den stora etiopiska diasporan med att kontra TPLF-narrativet. På ett webinarium den 20 april 2021 anordnat av Ethiopian Broadcasting Corporation (EBC) sade etiopiern-amerikanen Hezekiel Eskender, en ingenjör från Ohio, att folket i Tigray var bröder och systrar:

”The people of Tigray are brothers and sisters. … The actual war we have to win is heart and minds of our brothers and sisters in Tigray. We have to give all we can to alleviate their sufferings due to the collateral damage of the war. Those are the things we have to work on to help the country move forward.” 

Sådana ord kommer inte från folk som hjärntvättats i etniskt hat och det är sådana försäkringar en västerländsk publik behöver få. Något den etiopiska regeringen inte på egen hand riktigt haft förmågan att förklara, eller förstått behöver förklaras. Därtill har heller inte västerländsk media heller inte varit särskilt bra på att lyssna de gånger detta har förklarats. 

Det fanns dock en sida i konflikten som eldade på etniskt hat, men det var inte regeringen utan TPLF. Men det tycktes helt gå under synfältet för västerländsk media.

Diasporan skulle med tiden göra mycket nytta för att sakta vända det etablerade narrativet. Men i den första fasen av PR-kriget rådde det ingen tvekan om att TPLF var den överlägsna vinnaren. Väst köpte, i mer eller mindre mån, föreställningen om att den etiopiska regeringen utförde en etnisk rensning i Tigray. Den kanadensiske Etiopien-experten Jeff Pearce konstaterade krasst redan i februari 2021: 

”The TPLF has managed to play the Western media like a fiddle.”

FN granskar brotten mot mänskliga rättigheter

I början av november 2021, ett år efter inbördeskrigets början, så släppte FN en rapport om övergreppen mot mänskliga rättigheter som utförts i konflikten. Rapporten lade skuld på alla parter, något Washington Post gjorde tydligt i rubriken till sin artikel om rapporten: ”Joint U.N. report on Ethiopia civil war atrocities blames all sides for violations”.

FN-rapporten avväpnar TPLF:s lögner

Men rapporten avväpnade också TPLF:s påstående om folkmord och massvält som vapen:

”While the JIT could not confirm deliberate or wilful denial of humanitarian assistance to the civilian population in Tigray or the use of starvation as a weapon of war, the JIT recognizes the need for further investigation on alleged violations related to denial of access to humanitarian relief and killings of humanitarian workers.” 

Abiy Ahmeds regering hade inte varit nöjd med FN-insatserna till Tigray då regeringen ansett att TPLF utnyttjat och använt sig av FN i egna syften för att kunna driva kriget vidare. Däremot var regeringen överlag nöjd med FN-rapporten, eftersom den avväpnade TPLF-propagandan och premiärminister Ahmed skrev en kommentar till rapporten som han lade ut på Twitter:

”Despite the concerns we communicated to the JIT, we are heartened by the fact that the joint investigation dispels some of the insidious and baseless accusations that have been leveled against the Government of Ethiopia. The JIT findings have clearly established the claim of genocide as false and utterly lacking of any factual basis. 

The report also concluded the often-repeated allegation that the Government used hunger as a ´weapon of war` is without merit. Specifically, the report stated it did not find evidence to support the claim of ”deliberate or willful denial of humanitarian assistance to the civilian population in Tigray or the use of starvation as a weapon of war.” We have always known these allegations were false but our enemies have worked tirelessly to mislead the international community.

The fact that these fabricated allegations were treated as fact and repeated around the world by news outlets is a sad commentary on the level of due diligence accorded to news reporting when it comes to African affairs. Sadly, a number of countries have relied on these false news reports to take foreign policy measures that greatly undermined our long-standing relations with them. Today, these sinister allegations are laid to rest as products of a well-organized and orchestrated disinformation-campaign. We hope the report will cause these nations to reconsider and review policies enacted based on false information.”

FN-rapporten riktar också kritik mot de etiopiska federala styrkorna

Men den etiopiska regeringen tog också till sig av den kritik som riktats om att alla sidor, inklusive soldater från regeringssidan begått övergrepp och våldtagit kvinnor, i somliga fall mycket brutalt. Redan i mars 2021 hade CNN uppmärksammat våldtäkter begångna av regeringssoldater. Något den etiopiska regeringen då lovade att ta itu med. CNN skrev då: 

Ethiopian Prime Minister Abiy Ahmed said Tuesday that his government would hold accountable any soldier found responsible for rape or looting in the country’s conflict region of Tigray, just days after CNN and the UK’s Channel 4 News published investigations into rape being used as a weapon of war against women.

”Reports indicate that atrocities have been committed in Tigray region,” Abiy wrote in a post on his Twitter account. ”Regardless of the TPLF propaganda of exaggeration, any soldier responsible for raping our women & looting communities in the region will be held accountable as their mission is to protect,” he said,

I augusti 2021 hade Amnesty International granskat saken grundligare och uppgav att regeringsstyrkor, soldater från Eritrea och miliser från Amhara hade utsatt tigrayanska kvinnor för våldtäkter. I synnerhet kvinnor vars män stred för TPFL. De noterade också att den etiopiska regeringen hade straffat några skyldiga, men att den allmänna informationen fortfarande var alltför begränsad:

”In May, the Ethiopian authorities announced that three Ethiopian soldiers had been convicted and 25 others indicted for rape and other acts of sexual violence. However, no information has been made available about these trials, or other measures to investigate and to bring those responsible to justice.”

FN-rapporten beskrev också våldtäkterna som härleddes till regeringsstyrkorna, något Abiy kommenterade som följande:

”I would also like to acknowledge the fact that the report provides troubling accounts of violations and abuses that have been committed by some of our troops and regional security forces. As has been communicated to the public previously, our government takes these allegations seriously and we are committed to bring perpetrators to justice. The report includes some of the measures that have been taken in this regard by our law enforcement agencies and the military tribunals. However, we acknowledge the need to redouble our efforts. Our investigation is on-going and we will continue to approach the matter in a comprehensive and concerted manner with a view to provide redress to victims, ensure accountability and undertake preventive measures.” 

I denna process välkomnade Abiy också internationellt stöd och hjälp. TPLF gjorde inget ens tillnärmelsevis liknande erkännande eller tillmötesgående i förhållande till de övergrepp som deras egen sida utpekades för.

De värsta brotten begicks av TPLF

Det finns föga skäl att betvivla FN-rapportens övergripande beskrivning om övergrepp från alla inblandade. Men det som antingen ignoreras eller fördunklas på grund av de ständiga nyheterna om nya övergrepp från den enda eller andra sidan, är det grundläggande faktumet att TPLF är problemens källa och orsak. Det fanns goda skäl till att Etiopiens parlament stämplade TPLF som en terroristorganisation.

Här följer först en kortare genomgång över vad som skedde när TPLF hade regeringsmakten, och därefter en något grundligare genomgång av vad som gjorts efter upproret den 3 november 2020.

TPLF:s förbrytelser under sin tid vid makten

Utöver de tidigare nämnda barnsoldaterna, kan till listan på TPLF:s illgärningar även läggas allt de gjorde vid sin tid vid makten. Från etnisk tvångssterilisering av unga Amhara-kvinnor, till partiledningens stöld av 30 miljarder dollar (samma summa som USA gav till Etiopien i bistånd under TPLF:s år vid makten), till förföljelsen av politiska meningsmotståndare. 

Därtill kan den etiopiska militärens övergrepp under TPLF:s styre nämnas. 2012 rapporterade Human Rights Watch om den etiopiska regeringens jordbruksreform för att göra jordbruk mindre traditionellt och mer kommersiellt i Gambela-regionen i västra Etiopien. Något många bönder motsatte sig men som regeringen drev igenom med hårda metoder:

”The government has used threats, intimidation, and violence against those who resist moving.”

Vid ett tillfälle attackerade en oidentifierad grupp män ett statligt lager där fyra etiopier och en pakistansk anställd dödades. Regeringen svarade hårt: 

”Gambella residents interviewed by Human Rights Watch said that in the following days and weeks, Ethiopian soldiers went house to house looking for the gunmen in villages near the Saudi Star camp, arbitrarily arresting and beating young men and raping female relatives of suspects.”

Detta är bara ett axplock av de militära övergreppen. Lite längre fram kommer berättelsen om de av USA-tränade Agazi-styrkornas terror mot en försvarslös etiopisk civilbefolkning.

När Abiy Ahmed tog över makten 2018 förändrade han dessa saker och lovade att ställa dem som varit skyldiga till övergreppen inför rättvisan. Något som också gjorde att TPLF-gardet blev mycket mer fientligt inställda till Abiy.

TPLF:s förbrytelser efter 3 november 2020

Alla ovan nämnda saker skedde när TPLF, varmt klappade om ryggen av USA, styrde landet, långt innan upproret den 3 november 2020. Men även därefter fortsatte förbrytelserna. Nu än brutalare, eftersom de nu inte behövde ta ansvar för hela landet utan kunde ägna sig åt terrorverksamhet på heltid istället för politik.

Genom att förstå vilka övergrepp TPLF begick och när de gjorde detta, blir man kapabel att dra djupare slutsatser än enbart den förenklade förklaringen om att ”alla parter har felat.”

3 november och massakern i Mai Kadra

Starten för konflikten var TPLF:s terrorattack mot de federala militäranläggningarna i Tigray den 3-4 november 2020. Den amerikanske journalisten Jemal Countess sammanfattar vad som hände:

… commandos of the Tigray Special Forces and affiliated TPLF aligned militias attacked 5 bases of the Northern command of the Ethiopian National Defense Forces gaining control of the bases and seizing what has been reported as over 60% of the countries heavy ordinance, automatic weapons and mechanized assets. In addition to the looted weapons unconfirmed reports (which cannot be verified due to the sensitive nature of the information) claim that over 6,000 soldiers of the ENDF were massacred or tortured and killed between the initial surprise nighttime attacks of November 3 and ensuing battles on November 4.

Han skriver vidare att attacken inte var spontan, utan en väl planerad attack som inte bara drabbade soldater utan även många civila. Massakern i Mai Kadra var också väl planerad. Mai Kadra ligger i västra Tigray och tillhör Welkait-distriktet med en ursprung befolkning från folkgruppen Amhara, men som tilldelades Tigray efter TPLF:s maktövertagande 1991. De hade sedan dess utsatts för förtryck från den tigrayanska befolkningen, men med Abiy Ahmeds övertagande av regeringsmakten 2018, hade de fått tillbaka stora delar av sina rättigheter. 

Att rensa området från Amhara-folket, och göra det etniskt rent, var för TPLF av stor vikt om man ville kunna göra anspråk på området vid en eventuell frigörelse från Etiopien. Jemal Countess skriver om vad som hände:

So when the killing started on November 3rd at the Northern Command bases local farm owners (most of whom happened to be retired TPLF military officers) started silently killing their ethnic Amhara day laborers. These killings took place after the day laborers were made to harvest crops which were then sent to Mekele. The laborers had had their pay withheld for a week claiming it was coming the following week. But the only payment for their labors most of these workers received was death. They were shot in most cases, cut with sharp instruments in other cases. Their bodies were either buried on the lands they harvested or removed to multiple dump sites around Mai Kadra in the middle of the night, their murderers, the retired TPLF officers and generals, fleeing to Mekele with the harvest gathered by their former employees.

Repressalier följde. Amharas miliser dödade tigrayaner, och skuld fanns onekligen på alla sidor. Men det var TPLF:s agerande som startade våldscykeln. Något som inte får tillåtas glömmas eller trollas bort i flodvågorna av händelser. 

Ethiopian News Agency (ENA) listar här fler av TPLF:s övergrepp under 2020-21. Låt mig här fokusera på några händelser. 

TPLF skövlar civilbefolkningarna under sitt avancemang hösten 2021

Efter sommaren 2021 när regeringen erbjudit vapenvila, men TPLF på grund av sin styrkeposition avböjde, så svepte deras soldater in över Amhara och Afar (de två befolkningarna direkt söder om Tigray). Överträdelserna var omfattande. Graham Peebles sammanfattade i en artikel på Euroasiareview den 18 september 2021, de första månadernas övergrepp:

Tigray forces, which have now combined with another extremist group, the Oromo Liberation Army (OLA), have ignored the ceasefire and continued their attack on Ethiopia, moving into the Afar and Amhara regions bordering Tigray. Death, destruction and chaos is left in their wake with distressing reports of civilian killings, rapes, kidnapping and robbery. Homes are destroyed, office buildings, including Kabele (local government) headquarters vandalized, documents burnt, water and electricity supplies cut, Churches and schools damaged or demolished, cattle killed, crops destroyed.

Over 200 civilians were killed in Afar including more than 100 children, according to UNICEF, and around 300,000 were displaced. Federal forces have now driven the aggressors out of this region. In Deber Tabor in Ahmara, the main hospital was attacked and homes destroyed. A local resident, Mr. Deres Nega told Ethiopian media how his wife, children and friends had been killed by the TPLF. His life has been torn apart. His agony is being repeated throughout the area, his pain is the pain of a nation, a pain that has but one cure, the eradication of the TPLF.

Over 200 km north of Deber Tabor, in Chena Teklehaymanot, mass graves were recently discovered containing 124 bodies, many more people (over 100) are missing feared dead. Witnesses state that the TPLF went house to house and slaughtered men, women, children, even priests (revered throughout Ethiopia) were killed. The massacre, which has been confirmed by Gizachew Muluneh, Director of Communications for the Amhara Regional State, is but one atrocity in a series of coordinated assaults by the TPLF since the government ceasefire. Getachew Shiferaw, a leading Ethiopian activist, relates that, “Civilians were massacred [by the TPLF] in Woldia, Kobo, Alamata, Lalibela, Abergele, Maytemri, Gaint, Gashena and Mersa, among others towns.” He warns that, “Chena is just the tip of the iceberg.”

Det kan i sammanhanget också påminnas om att de stora stridigheterna inte pågått inne i Tigray. Kriget inleddes i Tigray efter att TPLF attackerat de federala militärposteringarna där. Därefter pågick i en månads tid ett krig mellan TPLF och den etiopiska centralregeringen om Tigray. Vilket efter centralregeringens seger övergick till gerillakrig från TPLF:s sida för att sedan leda till deras återtagande av Mekel och regionen. Men efter det var det inte i Tigray striderna utkämpades utan i regionerna söder om Tigray i Amhara och Afar där TPLF:s styrkor svepte fram. Det handlade alltså inte om ett tigrayanskt självständighetskrig, för då skulle de ha stannat kvar i Tigray, utan om en TPLF-invasion av grannregionerna i söder.

Den 11 november 2021 skrev CNN om våldtäkterna som TPLF utförde i Amhara:

Fighters from Ethiopia’s northern Tigray region have been accused of gang rape and physical assault by 16 women in the neighboring Amhara region, according to a report released by Amnesty International on Wednesday.

… ”The testimonies we heard from survivors describe despicable acts by TPLF fighters that amount to war crimes, and potentially crimes against humanity. They defy morality or any iota of humanity,” said Agnès Callamard, Amnesty International’s secretary general.

According to Amnesty’s interviews, one woman, a 30-year-old food seller in the town, claimed TPLF fighters raped her in front of her children, slapped and kicked her before taking food items from her house.

”Three of them raped me while my children were crying,” she told Amnesty International. They slapped me [and] kicked me,” she said. ”They were cocking their guns as if they are going to shoot me.”

Den 19 december 2021 skrev också Ethiopian News Agency (ENA) om våldtäkterna:

… Residents of Woldiya told their stories to ENA that in the recently liberated town, the terrorist militants’ gang raped women and killed.

Speaking to ENA the inhabitants of Woldiya revealed the atrocities of TPLF against the population, adding the terrorist group “had even looted the money of the beggars.”

According to these residents, the barbaric crimes and atrocities committed by the group against them have left deep scars on them.

Militants of the invader, the terrorist TPLF, have forcibly raped women in the city, massacred civilians and destroyed properties, the residents pointed out.

It is to be recalled that the terrorist TPLF has been escalating its violence by attacking Amhara and Afar regional states, resulted in tremendous atrocities and humanitarian catastrophes in many areas including Woldiya town in the northern Wollo Zone of Amhara region.

TPLF:s övergrepp mot FN-insatserna

Utöver brotten mot civilbefolkningen begick TPLF:s styrkor också övergrepp mot FN-insatserna i Tigray-regionen. Bland annat frihetsberövade och misshandlade TPLF FN-anställda etiopier, något FN inte gick ut med offentligt, men som bland annat den kanadensiske Etiopien-experten Jeff Pearce avslöjat.

Med tiden skulle de problem som TPLF orsakade FN dock inte kunna undanhållas. Den 10 december 2021 skrev BBC:

The World Food Programme (WFP) has suspended distribution of food aid in two northern Ethiopian towns after gunmen looted its warehouses.

Looters from rebel Tigrayan forces held aid staff at gunpoint in the town of Kombolcha, the United Nations said.

They stole large quantities of essential food supplies – including some for malnourished children.

… A spokesman for the UN, which runs the WFP, said its staff there had faced ”extreme intimidation” during days of looting in the industrial hub of Kombolcha in Amhara.

He added: ”Such harassment of humanitarian staff by armed forces is unacceptable. It undermines the ability of the United Nations and all of our humanitarian partners to deliver assistance when it is most needed.”

The spokesman also accused military personnel of commandeering three WFP humanitarian trucks and using them for their own purposes.

Väst kan inte längre använda mänskliga rättigheter som heligt stridsrop

Jag har nu gått igenom mänskliga rättigheters roll i konflikten i Etiopien. En konflikt där alla sidor mycket riktigt har begått övergrepp, men där våldet initierades av TPLF genom angreppen på såväl militär som civil befolkning i början av november 2020. Cykler av våld följde sedan, som svar på TPLF:s ageranden. Den etiopiska regeringen driver dock inte etnisk rensning som politik och har tagit steg för att straffa etiopiska soldater som begått övergrepp och vidta åtgärder för att förhindra framtida sådana. 

Har man bara följt västerländsk media så har den uppfattning som sakta etablerats bland den västerländska allmänheten blivit motsatsen: Att den etiopiska regeringen skulle vara huvudsakligt ansvariga för övergreppen. Något dessa rader har syftat till att motbevisa. 

Fel av USA att hysa mer tilltro till TPLF:s narrativ än till Abiys beskrivning

Att väst fått detta fel och i praktiken ställt sig på en terroristorganisations sida istället för på den demokratiska regeringens sida, innebär helt enkelt att mänskliga rättigheter inte längre blir ett trovärdigt argument för västerländska ställningstaganden.

Kritik har riktats från väst mot Etiopiens demokratiskt valda regering ledd av Abiy Ahmed. Denna regering är inte perfekt, och Etiopien är ett land som inte har några som helst likheter med Sverige när det gäller regeringens förmåga att ha full koll eller kontroll över sina egna medborgare. Regeringssoldater har begått brott, precis som Amnesty och FN har påvisat.

Men faktum är följande: Etiopiens idag demokratiska regering begår inte en bråkdel av de brott mot mänskliga rättigheter som begicks när TPLF styrde regeringsmakten i nästan 30 år. Men de brotten relativiserades bort av USA som såg mellan fingrarna. 

Den kritik som nu riktas mot Abiy har således inte huvudsakligen med brotten mot mänskliga rättigheter att göra, eftersom dessa är mycket färre och inte medvetet drivna, på de sätt de var under TPLF-styret. Kritikens verkliga orsak måste därför vara en annan och den enklaste förklaringen är att Abiy valt att gå sin egen väg. Att driva på hårt mot TPLF trots USA:s avrådan, att låta Kina investera i Etiopien trots det annalkande kalla krig som börjat ta form mellan Kina och USA.

Detta är förstås inte svartvitt, något jag kommer att förklara mer ingående i nästa artikel. Men det som står klart är att USA:s och västs aversion mot Abiy Ahmed har lett till att mediabilder skapats i det allmänna medvetandet, som fått Abiy att framstå som en av Afrikas många auktoritära härskare, när han i själva verket är den raka motsatsen.

Afghanistan – praktexemplet på att mänskliga rättigheter kommer i andrahand

Den andra orsaken som gör att USA och väst inte blir trovärdiga när de använder mänskliga rättigheter som argument är Afghanistan.

Afghanistan föll för talibanerna i augusti 2021, när dess demokratiska och av USA understödda regering inte klarade av och inte ville kämpa mot talibanerna utan istället överlämnade hela landet i talibanernas händer när USA meddelade att de skulle lämna landet. Afghanistans dåvarande president Ashraf Ghani, agerade på helt motsatt sätt än hur Abiy Ahmed agerade i Etiopien. Det som USA krävde att Ashraf Ghani skulle göra men som han inte gjorde, det gjorde Abiy Ahmed med råge. Abiy stod upp för sitt eget land mot ett inhemskt uppror och var beredd att personligen stupa i kampen om så skulle behövas. Ashraf Ghani gjorde inget ens i närheten av det. 

USA hade delvis motiverat kriget i Afghanistan med mänskliga rättigheter. Kvinnors rättigheter blev onekligen bättre under amerikansk översyn. Men i takt med att talibanerna närmade sig Kabul så stod USA:s president Joe Biden fast vid sitt beslut, det var för kostsamt, och dags för USA att lämna. Att talibanerna sedan skulle svepa varje minsta notis om mänskliga rättigheter överbord, spelade för Bidens del ingen roll i förhållande till beslutet. För i grund och botten var storpolitikens strategiska spel viktigare. 

Att ens jämföra talibanernas brott mot mänskliga rättigheter med Etiopiens demokrati, är i sig absurt. Men faktum är följande: USA gav makten över 40 miljoner afghaner till talibanerna, en av världens största förbrytare mot mänskliga rättigheter. Samtidigt som detta gjordes, var USA mycket kritiska till Etiopiens demokratiska regering, som inte har några som helst likheter med talibanerna, utan tvärtom står emot sin egen inhemska terrorgrupp som regelbundet brutit mot mänskliga rättigheter. Till TPLF:s enda försvar kan dock sägas att inte ens de går att jämföra med talibanerna. 

Den stora världen tar inte avstamp i Europa 1945

Väst och USA hycklar alltså, när man med mänskliga rättigheter som grund, riktar den kritiska udden mot Etiopien. 

Det innebär inte att hyckleriet i sig fråntar rätten att påpeka brott mot mänskliga rättigheter om sådana verkligen skulle visa sig. Brottslighet är brottslighet, oavsett om USA och väst själva hycklar. Den etiopiska regeringen hade kunnat kritiseras hårt om det stått tydligt att regeringen är en folkmördar-regim eller om brotten mot mänskliga rättigheter varit systematiska och politiskt planerade. Men som denna text visar, tyder ingenting alls på att så skulle ha varit fallet.

Den djupaste anledningen till västs kritik är således inte fel begångna av den etiopiska regeringen, utan det faktum att den etiopiska regeringen inte sluter upp bakom den världsbild som västra Europa och Demokraterna i USA hyllar som det absolut goda: En värld där militär makt aldrig är svaret. 

Jag avslutade del 2 i denna serie med några korta reflektioner om den saken, vilket utgör kärnan i kritiken. Abiy fick ett fredspris, men valde trots det att gå helt på tvärs med det västerländska tänkandet som ligger bakom fredspriset. 

Ett västerländskt tänkande som sätter segern i andra världskriget 1945 som en fantasifull slutpunkt för världens krig. Att Europa, väst och övriga världen krigade fram tills dess, är bara ett faktum. Men hädanefter, bör fred alltid utgöra det moraliska rättesnöret. Att välja krig är illegitimt oavsett vilka anledningar som än anförs.

Jag delar inte synen på att så skulle vara fallet, men även om vi leker med tanken att det skulle vara så, så är flesta bedömare, som tidigare påpekades, ense om att somliga krig innan 1945 ändå var legitima. Att besegra Hitler är något som såväl socialister som liberaler är överens om var något bra. Nordstaternas seger i amerikanska inbördeskriget fördöms inte av någon.

Dagens Etiopien är dock inte där Europa eller Nordamerika idag befinner sig. Etiopien blev en demokrati först 2018. USA har varit en demokrati sedan nationens grundande 1776 och Europas demokratier har växt fram sedan 1800-talet. Det krävdes dock inte bara ett, utan hela två världskrig, innan demokratiska ideologier blev de dominerande ideologierna i Europa. Dessförinnan lockades europeiska befolkningar av såväl fascism som kommunism.

Det är inte realistiskt att tro, och inte rätt att kräva, att Etiopien inom loppet av fyra år ska uppnå den demokratiska stabilitet som det som det krävdes århundraden för en avsevärt rikare, mer bildad och mer utvecklad västvärld att själva skapa. Afrika måste få utvecklas i sin egen takt. Den poängen kan inte nog hamras in. Det betyder inte att vi ska blunda när brott mot mänskliga rättigheter begås. De regimer och diktatorer som utför etniska rensningar, som torterar och spärrar in politiska dissidenter ska med rätta konfronteras. Men i Etiopien har väst gjort tvärtom genom att gå emot den regering som ger bättre hopp än någon annan regering eller politisk rörelse i Etiopiens tretusenåriga historia, att faktiskt garantera mänskliga rättigheter för alla etiopier. 

Men att så skulle vara fallet har väst inte reflekterat över. Istället har mänskliga rättigheter varit den viktigaste triggerfaktorn för att få en allmänhet att vända sig emot Etiopiens demokratiska regering. En allmänhet som ogillar det lidande de ser, men saknar och heller inte har getts verktyg för att förstå konfliktens alla bottnar.

Låt oss nu gå över till nästa triggerfaktor, den som fått västvärldens politiska och mediala elit att vända sig emot Etiopien. 

2. USA:s djupa strategiska allians med TPLF

Den andra faktorn som i synnerhet triggat USA:s ställningstagande mot Abiy Ahmed är den gamla allians som USA haft med TPLF. 

Den alliansen finns det alla skäl att idag vara djupt kritisk till. Men skälet till att alliansen en gång upprättades var god. Något som inte bör tillåtas fördunklas, oavsett samtidens problem med denna allians. 

Alliansen mot kommunismen

Diktatorn Mengistu Haile Mariams kommunistiska skräckvälde på 1970 och 1980-talet var en del av den globala världskommunismen. Etiopien var allierade med Sovjetunionen mitt under kalla kriget. TPLF var också kommunister, men anförde den nationella kampen mot Mengistu. En kamp som USA på goda grunder stödde. 

När TPLF sedan själva tog makten 1991 fanns förhoppningar om att mänskliga rättigheter skulle bli bättre. Och faktum är att mycket blev bättre. I synnerhet den ekonomiska tillväxten. TPLF var ett diktaturparti, men de var inte värre än kommunisterna och de var allierade med väst. 

Alliansen mot islamismen

Tio år senare förnyades alliansen, då mot ett annat hot – militant islam, i synnerhet i Somalia. Terrorattacken mot USA den 11 september 2001 hade satt kriget mot islamisk terror högst upp på USA:s agenda. Etiopiens grannland Somalia kryllade av islamister. De islamiska domstolarnas grepp om landet var fruktansvärt. En ”svensk-somalier” som var verksam som shariadomare blev omtalad efter att i Mogadishu dömt en 13-årig flicka till döden genom stening, eftersom hon ansågs ha varit lösaktig genom att bli våldtagen. Terrorrörelsen Al Shabaab avancerade. Svensk-somalier åkte dit för att ansluta sig till Al Shabaab och delta i jihad. En av dessa ”svenska män” gjorde en video från Mogadishu där han manade sina fränder att döda den svenske konstnären Lars Vilks. USA tog honom tillfånga, och misstar jag mig inte sitter han fortfarande inspärrad i något amerikanskt fängelse. 

Etiopien, Afrikas näst största land och centrum för Afrikanska unionen, blev under TPLF:s tyglar helt avgörande för att besegra de islamiska domstolarna och begränsa al Shabaabs inflytande. 

Med amerikansk uppbackning invaderade Etiopien Somalia och satte stopp för de islamiska domstolarna. USA var djupt tacksamma för samarbetet och såväl TPLF som hela Etiopien gynnades av denna relation. Innan 9/11 attacken, mellan 1999 och 2001 stödde USA den etiopiska militären med inte ens en miljon dollar. Mellan 2002-04 hade stödet ökat till 16,7 miljoner dollar. 2005 enbart fick Etiopiens militär 7 miljoner dollar. USA tillät till och med Etiopien att köpa vapen från Nordkorea, trots de FN-sanktioner mot sådan handel som USA hade varit drivande på att införa.

Etiopen förblev en allierad till USA. En del av ”the coalition of the willing” i kampen mot terrorismen. USA gnällde inte. 

Den etiopiska TPLF-regimen var förtryckande och auktoritär. Men alliansen som sådan var av godo. Etiopien var ingen demokrati, och USA hade heller ingen intention att med våld omdana Etiopien till någon demokrati. TPLF var en god samarbetspartner och utifrån en amerikansk bedömning den bästa partner man kunde ha i Afrika utifrån de rådande omständigheterna. 

USA relativiserar TPLF:s auktoritära envälde

Alliansen med den etiopiska TPLF-regimen fick dock USA att blunda eller se mellan fingrarna på de övergrepp regimen begick mot sin egen befolkning. Att TPLF efter sitt maktövertagande 1991 inte hade utvecklats i den demokratiska riktning som USA hade hoppats, var USA väl medvetna om. 

I takt med den starkare alliansen ökade också påtryckningarna om demokratisering. 2005 pressades Etiopien därför att införa demokratiska val. Så skedde, men den enhälliga TPLF-segern visade tydligt att valresultatet var lika mycket värt som om det skulle ha varit i Nordkorea. Regeringsstykorna misshandlade och fängslade oppositionen och alla som var kritiska till TPLF.  Det handlade om att godhetssignalera inför väst, inte om någon verklig demokratisering.

I amerikanska utrikesdepartementets rapport om mänskliga rättigheter 2006 beskrivs problemen i Etiopien:

”Although the constitution and law prohibit the use of torture and mistreatment,” the report says, “there were numerous credible reports that security officials often beat or mistreated detainees. Opposition political parties reported frequent and systematic abuse of their supporters by police and regional militias.”

Agazi-styrkorna

En av den etiopiska TPLF-regeringens mest fruktade militära styrkor var Agazis elitsoldater. Namnet kom från dess grundare, TPLF-medlemmen Zeru Gessesse, som hade smeknamnet ”Agazi”. Agazi-styrkorna bestod av legosoldater som inte hörsammade de officiella militärstrukturerna utan lydde under ett antal TPLF-ledares befäl. 

Agazi-styrkorna fick ekonomiskt stöd av USA för att bekämpa islamism i bland annat Somalia. Men Agazi-styrkornas huvudsakliga syfte var av helt annat slag. Att krossa den interna oppositionen mot TPLF. Journalisten Jeremy Scahill är en av USA:s mest kunniga om Agazi-styrkorna och vittnade 2010 om dem inför den amerikanska Kongressen, där han varnade USA för samarbeten med ljusskygga regimer som TPLF och berättade att ”US Special Operations teams had long been in Ethiopia training its notorious Agazi Commandos”

I en artikel från 2016 i Ethiopian News and Opinions, skriver journalisten Alem Mamo om vilken skräck Agazi ingjuter i det etiopiska folket:

”It’s main purpose of existence is to ensure the regimes hold on power remains unchallenged even if it means burning a village, massacring civilians and terrorizing entire communities.

The group established in the early days of TPLF have a mask of “fighting terrorism” to appease western donors for resources, training and armament. In reality, most of Agazi’s work has been crushing domestic opposition against the regime.”

Alem Mamo beskriver i artikeln hur han rest runt i Etiopien och träffat dem som fallit offer för Agazi-styrkorna. Bland annat en mor som berättar att hennes två pojkar mördats:

”They were killed at the same spot the same day in Addis Ababa. … Agazi, Agazi killed them.”

Mamo skriver:

I have heard the name Agazi before, many times in fact. People in Ethiopia talk about Agazi with an understanding of some kind of foreign occupying army. The actions of the group according to those who encountered or witnessed say Agazi’s “are a killing machine. Indiscriminate killers who do not distinguish between children and adults, the elderly and the youth, men and women, armed and unarmed. They just kill, and it is fair to say that they appear to be enjoying killing.”

I spoke with one elderly man who was in the resistance against the occupying forces of Benito Mussolini during World War II and he equates Agazi with the Carabinieri of the fascist forces. “They don’t speak our languages, they don’t care for our culture and values. They come anytime they wish, they sometimes snatch our men and boys; at other times they kill them on the spot. They occupy our villages, towns and cities. You see, that is exactly what the Carabinieri and Italian forces did.” His long white beard, wrinkled forehead and twinkly little eyes appear to be corroborating his story. “We never had a government in our history with this level of cruelty against its own people.

Alem Mamo skriver vidare om ett annat besök hos kvinnan vars sönder mördats av Agazi:

“I heard they were trained by the American’s. Is it true?” She asks me. There is some sense of forcefulness, even anger in her voice. “Yes, I have heard the same story” I replied. “Why would they train and arm a group who will kills our children? I thought American’s were good people. Caring people.” “It is not the American people; it is the politicians who make these kind of decisions. I said trying to give her rational explanation. It meant a little comfort to her. “May be educated people like you should take our message to the American politicians and ask them to stop helping the Agazi kill our children.” I promised her I will make sure her message gets to the US policy makers, the US public and the wider world.

As I got up to leave she looked into my eyes with a plea that says “please let the world know our suffering. Please let those who train and arm Agazi know that they are training indiscriminate killers. Let them know the sorrow of a mother who lost not just one but two of her children.”

USA lyckas inte hålla TPLF-regimen ansvarig för sina brott

Uppgifterna om brott mot mänskliga rättigheter undgick alltså inte amerikanska myndigheter. Somliga politiker ville också göra något åt saken. I juni 2006 introducerade New Jerseys republikanske kongressman Chris Smith ”The Ethiopia Freedom, Democracy and Human Rights Advancement Act” i Kongressen. Syftet var att skära ner på det militära biståndet till Etiopien på grund av TPLF-regimens brott mot mänskliga rättigheter, deras fortsatta internering av politiska fångar och svaga rättssäkerhet. Stöd, skulle enligt förslaget, bara ges till de fredsbevarande styrkorna och till anti-terrorismprogram. Förslaget fick godkänt av båda partier i Representanthusets International Relations Committee. Förslaget fick också stort stöd av den etiopiska diasporan i USA, som flytt från TPLF:s förtryck i sitt hemland.

Men TPLF inledde nu en lobbyverksamhet. Marina Walker Guevara och Ben Welsh berättar i artikeln ”Ethiopia reaps U.S. aid by enlisting in war on terror and hiring influential lobbyists” om vad som hände.

Etiopiens regering, det vill säga TPLF, anlitade lobbyföretaget PLA Piper i Washington DC, och betalade 50 000 dollar i månaden, för att lobbygruppen skulle verka för att förslaget stoppades. I lobbygruppen ingick Representanthusets republikanske majoritetsledare Dick Armey och 12 andra. Lobby-gruppen släppte ett 9-sidors memo där de förklarade att förslaget hotade såväl USA:s som Etiopiens nationella säkerhet och skrev:

”the bill will prohibit critical security assistance to Ethiopia at a time when volatility in Somalia and instability in the Horn of Africa region more than ever demand that the U.S. make full use of the intelligence and defense cooperation of Ethiopia, its strongest and only democratic ally in the region.”

DLA-lobbyister talade mellan april och augusti 2007 i telefon och träffade mängder av kongressledamoter, däribland den nyvalde demokratiske senatorn Barack Obama, som bara ett år senare skulle vinna det amerikanska presidentvalet. Lagförslaget kom ingen vart, efter att många kongressledamöter ansett att det var alldeles för hårt. Det enda som gjordes för att markera mot TPLF:s våld mot interna dissidenter var att USA slutade sälja Humvee-jeepar till Etiopien, som man sålt 20 av för att Etiopien skulle kunna använda i anti-terroroperationer, men som hade använts för att slå ner på de folkliga protester som uppstått efter det riggade valet 2005.

TPLF:s personliga relationer med amerikanska politiker

Banden mellan TPLF och amerikanska politiker var också mycket starka på ett personligt plan genom två personer som skulle få avgörande inflytande på USA:s, och i synnerhet det demokratiska partiets förhållande till Etiopien: Gayle Smith och Susan Rice. 

Gayle Smith, är idag Coordinator for Global COVID Response and Health Security inom president Bidens utrikesdepartement. Dessförinnan var hon biträdande biståndsadministratör under president Obamas andra mandatperiod.

Men hon hade varit journalist i Afrika redan på 1970-talet och då kommit i kontakt med TPLF när de var helt okända. Hon blev där älskarinna till en av TPLF:s grundare. På 1980-talet skrev hon artiklar där hon uppmanade till stöd för TPLF, något USA också kom att ge. Uppgifter förekommer också att hon arbetade för CIA och var länken mellan USA och TPLF.

Efter TPLF:s maktövertagande 1991 blev Gayle Smith personen som gav TPLF:s och Etiopiens ledare Meles Zenawi en internationell plattform. 

Susan Rice blev 1997 Assistant Secretary of State for Africa Affairs i Clinton-administrationen. Rice skulle nu få stort inflytande på amerikansk Afrikapolitik. Den 9 december 2012 hade New York Times en artikel med rubriken ”Susan Rice and Africa ’ s Despots”, där författaren Selam Salmon konstaterar att Rice haft nära band med många av Afrikas despoter, som i mitten av 1990-talet betraktades som ”Afrikas nya ledargestalter”. En av dessa var Etiopiens despot Meles Zenawi. 

När artikeln skrevs 2012 var Susan Rice befordrad till USA:s FN-ambassadör. Därtill hade Meles Zenawi just dött. Både Susan Rice och Gayle Smith åkte till begravningen i Etiopien där de höll varmhjärtade tal om den hädangångne ledaren. 2015 när Rice fortfarande tjänstgjorde som FN-ambassadör i Obama-administrationen, blev Barack Obama den första sittande amerikanske presidenten att besöka Etiopien. Något många i den etiopiska diasporan hade protesterat mot. På besöket betonade Obama den strategiska alliansen i de avseenden som jag i denna text har skrivit om. Här ett klipp.

Den 2 februari 2018, några månader innan Abiy Ahmed tog över makten, skrev skribenten Teshome Debalke på den etiopiska sajten kichuu.com om hur Rice och Smith sett till att stort bistånd ges till Etiopien, men biståndet går till organisationer som står nära TPLF, som Relief Society of Tigray (REST). För detta fick man lojalitet men finansierade också korruption och de verktyg regimen använde för att slå ner oppositionen. Debalke skriver:

The damage Susan Rise-Gale Smith policy team in the State Department and their associates at home and in Ethiopia caused by entangled with web of unholy charities and business dealing in the last two decades in broad view is impossible to believe it can happen in the US.

… President Obama, his two officials and associates must be held accountable by all concerned Ethiopians and friends of Ethiopians by alerting responsible policymakers and Department of Justice officials and international organizations and religious institutions as the regime continue its atrocities and corruption refusing to surrender power with arms and training provided by US taxpayers to fight international terrorism. How ironic.

Susan Rice är idag rådgivare åt president Biden i egenskap av rollen som Director of the Domestic Policy Council. Banden mellan TPLF och inflytelserika amerikanska politiker är således oomtvistliga. Att dessa politiker, och då i synnerhet Susan Rice och Gayle Smith har tunga roller inom den nuvarande presidentadministrationen ger USA mycket lite trovärdighet att kritisera Abiy Ahmeds regering.

TPLF:s band till inflytelserika amerikanska politiska aktörer i kombination med en journalistkår som antingen varit okunniga på grund av att de varit lata – vilket är vanligare än de flesta vanliga nyhetskonsumenter förmodligen förstår – eller på grund av att dessa är eller lyssnar på akademiker som är aktivister, har varit USA:s andra triggerfaktor för att i praktiken ställa sig på TPLF:s sida och inta ett fientligt eller åtminstone mycket skeptiskt förhållningssätt till Abiy Ahmeds regering.

Ett triggat USA straffar Etiopien

Så, för att sammanfatta: USA:s och västs övergripande paraplyparadigm i förhållande till konflikten i Etiopien utgick från inställningen att krig alltid är fel. Vilket gjorde att Abiy Ahmed fick stor kritik när han trots västs maningar att förhandla med TPLF valde att konfrontera istället för att kompromissa. Genom att göra på det viset visade han, i västs ögon, att han inte förtjänade det nobelpris som han tidigare hade fått.

Västs hycklande hårt ställda krav på mänskliga rättigheter – där Etiopiens regering fick mycket stramare tyglar än exempelvis Afghanistan haft i kampen mot talibanerna –  i kombination med att USA på grund av historiska kopplingar hade mycket enklare att ta till sig TPLF:s narrativ än den etiopiska regeringens, triggade väst att straffa Etiopien för misstänkta förbrytelser mot mänskliga rättigheter. Och kanske än mer, för att ha gått på tvärs mot västs förmaningar.

I nästa del ämnar jag beskriva hur dessa straffåtgärder har gestaltat sig konkret, och hur  denna negativa inställning skapat en stark anti-amerikansk opinion bland etiopier som har spridits över världen. Men jag ämnar också förklara varför, och hur denna spricka mellan väst och Etiopien måste helas, för alla parters skull. Väst och Etiopien har nämligen alldeles för mycket gemensamt för att bråka.

Ronie Berggren

—-

Läs också:

Konflikten i Etiopien – del 1: En demokrati föds och tvingas kämpa för överlevnad

Konflikten i Etiopien – del 2: Etiopien vinner kriget genom att inte låta sig dikteras

Konflikten i Etiopien – del 4: USA drar åt straffåtgärdernas snara

Konflikten i Etiopien – del 5: #NoMore – kampen mot västvärldens ensidiga medianarrativ

—–

You may also like

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *