Ronie Berggren kommenterar invandrarvåldet på Sveriges skolor och påminner om hur Sverigedemokraterna hade rätt från första början.
———————
I maj filmades en misshandel på Vallentuna gymnasium som sedan snabbt spreds på nätet. Filmen visar ett gäng invandrare som misshandlar en annan elev och sparkar mot huvudet på den liggande eleven. De skriker också obsceniteter som:
”Lyssna, jag knullar dig och din mamma, förstår du. Jag knullar din mamma!”
Här är filmen:
Polis kopplades in och elever stängdes av. Det blev sommarlov. Men inför höstens skolstart så intervjuades skolans rektor Johan Klintberg av Mitt i Vallentuna den 16 augusti, och gav då följande förklaring på varför misshandeln hade inträffat:
– Ett upplevt utanförskap från båda grupperna, blir det snabba svaret. Den ena känner sig utsatt och orättvist behandlad av hela samhället, mindre värda. Den andra gruppen upplever också att de blivit ansatta, även om det inte är lika tydligt. Men jag vill inte föregripa polisens arbete. Och vi har haft avslutningssamtal med hela gänget.
– Man saknar ekonomiska resurser, social trygghet, emotionella resurser. De har inga vuxna eller jämnåriga som kan hjälpa men pratar sällan om det. Ja, det kan ha med skam att göra. Man kan ha bott i familjehem och den dag man fyller 18 år har man ingen plats där längre, man har ingen. Under en period hade vi många ensamkommande här. När de fyllde 18 år hade de heller ingen. Den gruppen fortsätter att finnas i Sverige, även om de inte går i skolan längre.
Rektorns svar säger mycket om vilka gärningsmännen var och om hans egen undergivna, och mycket politiskt korrekta, inställning.
Det filmen visar och det vi har att göra med är en statsmakt som abdikerat från sitt ansvar att skydda sitt land och sina elever. Det är inte en lärares uppgift att gå in i ett våldsamt slagsmål. Det är statens uppgift. Det är heller inte en rektors uppgift eller en skolas uppgift att behöva ta ensamkommandes brist på ”emotionella resurser” i akt. Det är statens uppgift att se till att Sverige inte tar in människor i större antal än man verkligen kan ta hand om och integrera. Och framförallt är det statens uppgift att se till att de svenska barnens miljö är trygg och att otrygga främmande element inte ges utrymme i skolmiljöer.
Så har inte fallet varit i den här situationen.
Varför har det inte varit så?
Svaret beror på de politiker som under lång tid satt drömmen om det utopiskt multikulturella Sverige som de vill ska existera och fungera, framför det verkliga Sverige som faktiskt existerar och som det var deras primära ansvar att förvalta. Ett ansvar de fått av Sveriges befolkning men som de inte har tagit på allvar.
Vilket för mig till rubriken till denna text. Klippet som följer är Sverigedemokraternas förste partiledare Anders Klarström på ett torgmöte i Trollhättan 1993. Klarström pratar om exakt denna problematik – invandrarvåld i skolan. Han säger:
”Men vad är det som sker i Sverige? Ja det vet sannerligen inte herr Westerberg, det vet sannerligen inte fru Friggebo, det vet inte Carl Bildt någonting om, för det är inte dom som ska gå i en skola där det kanske är 60-70% av nyanlända invandrare eller andra-generationens invandrare i. Det är inte dom som ska skicka iväg sina barn till en skola där deras egna barn kallas för ”svenskjävlar” och åker på stryk för att de är svenskar. Det är inte dom som ska leva i den fruktansvärda verklighet de håller på att skapa åt detta stackars svenska folk.”
Här är klippet:
Invandrarvåld i skolmiljöer fanns och syntes redan då, 1993. Det var inget påhitt. Jag har själv samtalat med människor som var barn på den tiden och som på nära håll upplevde invandrarvåldet, ett gängvåld som svenska barn inte var vana vid. Idag är detta fenomen mycket mer omfattande och går inte längre att dölja, inte ens i mainstreammedia. Tas inte detta problem på allvar så växer riskerna för hårda motsättningar.
Men vilka var det som varnade? Vilka var det som hade rätt från början?
Ja, det var inte Carl Bildts parti.
Det var Sverigedemokraterna.
Avslutningsvis.
Låt oss lätta upp stämningen med lite humor. Eurocop Radios klassiska busringning för typ tio år sedan, i samtal med en invandrare som inte heller han kan låta bli att vara ful i munnen:
Ronie Berggren
——-
Relaterat:
Min intervju med Anders klarström på Amerikanska nyhetsanalyser.